Det här med att driva rockklubb har både sina fördelar och nackdelar. När man är arrangör och i klubbform anordnar evenemang med rockband blir det en hel del pappersexercis med bland annat kontrakt och så kallade riders i långa banor och detta är som regel fruktansvärt tråkiga (men viktiga) dokument som ska gås igenom. Ibland dyker det dock upp lätt underhållande riders och arbetet blir så mycket roligare, se till exempel punkten Loger/Catering i ett bands rider (kontraksbilaga).
Produktionen består oftast av sex (6) personer. Därför vore det trevligt om produktionen vid ankomst har tillgång till logefaciliteter för sex (6) personer. Bandet är, som jag tror nämnts tidigare, hårdrockare. De nöjer sig egentligen med en städskrubb. Som manager anser jag att de bör sikta högre och jag vill därför be om en låsbar städskrubb. Hårdrockare (och förmodligen även andra musiker) är som sagt rädda om sina instrument.
Vad som också skulle uppskattas är möjlighet att ta en dusch. Hårdrockare har nämligen en fruktansvärd tendens till att slänga med håret och vicka på höfterna under spelning, och blir således svettiga. Även om de sällan duschar på hemmaplan har jag ställt krav på bandet att de ska sköta sin personliga hygien. Finns det ingen dusch kanske ni kan montera på en slang på städskrubbens handfat. Går detta att ordna ser vi gärna att det finns sex (6) stycken stora handdukar så att de kan torka sina spinkiga kroppar efter tvagning.
I logen ser vi gärna att det finns tillgång till starköl (två backar) och kaffe. Te, citron, honung och sådant tjafs som ”seriösa” musiker brukar be om har vi inget som helst intresse av. Frukt är också en sån där sak som för många arrangörer ser puttinuttigt och givmilt ut. Men jag kan berätta på en gång att det är ingen idé ni lägger så mycket som en krona på frukt. Det är ingen som äter sådant i alla fall. Vi kräver heller inte morotspinnar och dipp eller sådant som är jobbigt för er arrangörer att fixa fram. Det vi skulle uppskatta är om det finns en mindre mängd tilltugg av slaget godis/chips/nötter. Inte för mycket dock! Bandet blir lätt giriga och således på sikt ”ur form”. Vatten dricks det mycket av (även om man kanske inte tror det). På scenen ser vi hemskt gärna att det finns vatten av typen Imsdal eller liknande med lättanvänd kork. Även nappflaska fungerar då bandet är mycket rutinerade i användandet av denna artikel. Vi ser även gärna att det finns en mindre handduk till varje person för scenbruk. Får vi själva välja är dessa handdukar svarta, eftersom det trots allt är mest Rock ‘n’ Roll.
Som Ni ser kräver vi inte mycket. Vi kommer för att spela, umgås med er, dricka lite öl och ha trevligt. Allt ni gör utöver det för vår trivsel uppskattas varmt och kommer troligen leda till ett bättre framträdande från vår sida. Men som sagt, vi bryr oss inte om materiella ting (mer än de vi själva äger), ett gott bemötande är alltid värt mest. MEN, tycker Ni att bandet är värda något extra, kanske efter att ha läst denna kontraktsbilaga, eller efter att de spelat bra, så får ni gärna lyxa till med något starkare. Även här är enkelheten slående. Egentligen vad som helst med en etikett som har en procentsats på sig och är högre än 30. Om det var otydligt ger jag ett par exempel. Vodka eller Whisky. Skulle ni ordna fram starksprit vore det så klart trevligt med mixers. Förslagsvis apelsinjuice och läsk. Om ni inte kan tillhandahålla starksprit, men ändå vill bjuda på något lite extra så föreslår jag mer starköl. Det är egentligen det enda bandet gillar.
När vi ändå pratar materiella ting kan jag passa på att nämna att basisten har en stående önskan (som jag har förklarat för honom att det är helt orimligt och fruktansvärt puckat), nämligen en brandsläckare. Fixar ni detta kan jag lova att det kommer bli ett bättre framträdande för en person, och det är basisten. Resten kommer förmodligen få lida psykiskt, fysiskt och finansiellt då jag kommer få stå för saneringen av er fina lokal. Så snälla, ställ INTE in en brandsläckare i logen. Om Ni å andra sidan ger fullkomligt fan i vad jag i egenskap av manager tycker, och bestämmer er för att ställa in en brandsläckare så måste det vara av typen skum. Basisten fullkomligt hatar kolsyra- och pulversläckare. När jag nu tänker efter inser jag att ni förmodligen inte uppskattar ridern jag upprättat, då jag helt frångått den traditionella punktformen. Detta kan i värsta fall (för min del) leda till att ni ställer in en förbannad skumsläckare i logen. Därför nämner jag här punktens enda viktiga sak: Managementbolaget avskriver sig för allt ansvar gällande användandet av brandsläckare som tillhandahållits av arrangören.
Avslutningsvis kan jag bara infoga att killarna i Siphon Fuel tycktes tämligen nöjda med arrangemanget, jag har inte till denna dag hört något negativt om deras besök på Big Bang Rockklubb.
Liksom min kära bloggkollega här på MC, Janne, har jag ibland fruktansvärt svårt att få tiden att riktigt räcka till och den senaste tiden har all tillgänglig tid och energi lagts på att en gång för alla få upp den ordinarie bloggen till den nivå den tidigare var. Det har nu efter mycket arbete med både innehåll och marknadsföring lyckats, den är hos Bloggportalen rankad som näst största musikbloggen och i Topp 40 oavsett kategori.
Förra veckan när jag satt och letade bildmaterial till ett inlägg på Den Rockande Kocken blev det lite som en promenad i minnenas allé när jag fick under näsan bilder och texter från tiden som boss på en rockklubb, det blev en liten påminnelse om hur roligt det var att jobba med alla dessa underbara artister när jag ögnade genom några riders.
I bandens så kallade riders listas ibland mer eller mindre udda önskemål, men inget är egentligen omöjligt. Det beror ju lite på vad det är de önskar, så länge det är lagligt och inte kostar en förmögenhet går det mesta att ordna.
Ett band hade som "krav" att det i logen skulle finnas en poster med Bobby Kimball med bar överkropp, något som det inte var helt enkelt att hitta en bild för. Med andra ord får man bli lite kreativ och använda Photoshop, resultat blev Bobbys huvud på Clintans kropp och en fiktiv löpsedel för en icke existerande tidning.
Enlig bandet själv var det första gången en arrangör faktiskt hade bemödat sig med just den punkten i deras rider och jublande skrev de om det överallt som var möjligt på nätet.
Som sagt, det är hur kul som helst att jobba med rockbanden. En liten ursäkt till herrar Kimball och Eastwood för tilltaget.
Det är egentligen inte mina teser, men jag kan ställa mig bakom dem till fullo. Med färska uppgifter från skivbranschen blir de dessutom mer eller mindre bekräftade.
Tes nummer ett:
De mest trogna fansen har hårdrocksbanden
Tes nummer två:
Den sista fysiska plattan som någonsin säljs kommer att vara till en hårdrockare
Under arbetet med att sammanställa en serie inlägg för bloggarna om vinylens återkomst har jag också sonderat läget hos mina skivbolagskontakter vilket ligger till grund för att kunna säga att de båda teserna är mer eller mindre bekräftade.
60% av alla rockplattor som säljs är fysiska plattor, både CD och vinyl, medan 40% alltså är digitalt (nerladdning och streamning). När det gäller andra genrer, det som skivbolaget kallar "modern musik" är försäljningen 100% digital och 90% är då streamat via till exempel Spotify.
Vi som vet att ersättningen till artisterna hos Spotify är rena skämtet inser direkt att rockbandens fans är mer måna om att deras "idoler" ska få ut större del av kakan samtidigt som de också vill få ut mesta möjliga av ljudupplevelsen.
När det gäller förhållandet mellan CD som har sjunkande försäljningssiffror och vinyl som är på stark frammarsch så består försäljningen av bandens merchandise till lika delar av de båda medierna.
Personligen har jag aldrig upphört att köpa fysiska plattor och avböjer konsekvent att använda streamningstjänster, jag vill att banden ska ha en ärlig chans att kunna tjäna på sin musik så de kan fortsätta att skapa och spela in nytt material.
Näst på tur att införskaffa är bland annat den senaste plattan "The Outcast Hall Of Fame" från Evil Masquerade där bland annat de har en suverän tolkning av Bellmans "Fredmans Epistel Nr 81".
Nu är det väl knappast mer som kan gå snett, efter en mängd tekniska problem orsakade av tredje part och dessutom lite problem från en ryggskada är tanken att jag ska kunna köra framåt igen om än med reducerad fart. Just nu filar jag på ett stort inlägg om vinylens återtåg för Den Rockande Kocken och ett relaterat inlägg kommer även här inom kort. Under tiden bjuder jag på lite skåpmat, en krönika som skrevs för Hey Sugar Magazine för några år sedan och som förtjänar att få läsas av fler.
In Memoriam
Varje gång jag köper en ny platta försöker jag få tag på vinylutgåvan om det finns någon, det är ändå något visst med dessa otympliga svarta plastskivor. Samtidigt slås jag av hur lyckosam jag är som fick vara med innan den digitala revolutionen och kan inte undvika att tycka lite synd om alla unga människor som inte fick uppleva framför allt det decennium när revolutionen satte igång tack vare lanseringen av CD-systemet, 1980-talet. Jag fyllde 15 samma år som 80-talet började och hann bli nästan 25 innan det var slut.
Jag är nog inte ensam om att sakna det årtiondet när nästan allt var tillåtet och det skulle vara så mycket som möjligt av allt. Inget årtionde varken före eller efter har till exempel fört med sig så mycket ny musik och nya stilar. Det är kanske inte så konstigt att den mest envetna retrotrenden är 80-talet när det gäller såväl mode som musik, det kommer en uppsjö av covers och omgjorda versioner av låtar varje år som kan spåras tillbaka till de åren.
Med den digitala tekniken där vi kan ladda ner all musik direkt till våra datorer och läsa om allt på internet har vi förlorat något. Det är inte längre någon som sitter utanför den lokala tidningsbutiken och väntar på att det nya numret av OKEJ ska sättas ut i hyllan för att direkt kunna köpa den, bläddra och läsa om vad våra favoritartister har haft för sig den senaste tiden. Istället kan vi varje dag läsa de senaste nyheterna på nätet, men det är inte samma sak som att bläddra i en tidning med fyrfärgstryck och inte heller får vi dessa små affischer som följde med i varje nummer att pryda våra pojk- och flickrumsväggar med.
Det är inte heller samma känsla att ladda ner musiken istället för att stolt bära hem den senaste LP-skivan med till exempel Mötley Crüe för att försiktigt placera den på skivspelaren, trycka på startknappen eller för de som hade halvautomatiska skivspelare försiktigt lyfta ut pickupen och sätta ner nålen i början av skivan. Samtidigt som musiken strömmade ut ur högtalarna kunde man sedan sitta och njuta av inte bara den utan av konvolutet som ofta var ett riktigt litet konstverk, något som också gått förlorat tack vare CD-konvolutens mindre storlek, och i de fall det förekom läsa låtarnas texter på innerkonvolutet och försöka sjunga med.
Det är inte bara covers och omgjorda versioner av 80-talslåtarna som levereras till oss än idag, förvånansvärt många av de artister som slog genom och blev stora under den tiden spelar fortfarande och är stora liksom det ena bandet efter det andra återbildas för att ge oss sin musik. Det är inte bara de gamla banden som spelar de stilarna, det kommer ständigt nya band också som musikaliskt står med fötterna djupt ner i 80-talsmyllan. Även det så kallade svenska popundret har sitt ursprung på 80-talet. Hade vi inte haft så många bra och internationellt gångbara artister då som lade grunden hade vi inte varit så framgångsrika idag.
Jag önskar det hade funnits ett sätt att låta dagens unga få uppleva 80-talet som det var, då hade de kanske också haft en annan förståelse för sin egen samtid. Själv håller jag de viktiga 10 åren i minnet och återvänder ständigt dit när jag ska välja musik som ska spelas, det kan inte undvikas att det blir både gamla vinyler och nya plattor med både gamla och nya band som spelar de stilarna som var stora då och i en del fall fortfarande är det.
Nu blir det återkomst i dubbel upplaga. Dels är jag själv åter i farten, jag har varit lite frånvarande på grund av ryggbesvären och en opererad fot. Framöver kommer det dock dessvärre bli lite tunnsått med mat, åtminstone medan foten läker och jag inte kan belasta, men lite musik kan jag bjuda istället.
Den andra återkomsten är ett av mina personliga svenska favoritband, Zephyra, som under våren varit i studion och spelat in material till en ny platta som får namnet "As The World Collapses". Härom veckan spelade man också in en första video till en låt från plattan, den har världspremiär ikväll klockan 8.
Zephyra är ett band jag följt under flera år och sett dem utvecklas och mogna, så det är med stor nyfikenhet jag ser fram emot att få höra deras nya material. Jag har även fått ynnesten att lära känna dem på ett mer personligt plan, de är underbara och behagliga personligheter jag är stolt att kunna räkna in bland mina vänner.
Grillsäsongen har drabbat oss igen och vi eldar för fulla muggar till höger och vänster. Det är dock inte bara det vi slänger på gallret som gäller utan även det vi serverar till. Standard är vanlig potatissallad eller potatisgratäng, men varför inte variera lite?
Till kyckling passar en rösti alldeles utmärkt och till korvarna kanske en varm potatissallad, något som funkar precis lika bra till flintasteken eller karréskivorna.
Persiljerösti
Ingredienser 4 portioner:
7-800 g fast potatis 1 kruka färsk persilja 1 tsk salt 1 tsk vitpeppar
Tillagning:
Skala potatisen och riv den på rivjärnets grova sida.
Hacka eller klipp persiljan fint. Spara några toppar till garnering.
Blanda den rivna potatisen med persiljan, salt och vitpeppar i en skål.
Hetta upp lite olivolja i en stekpanna. Lägg i potatisen och forma till en kaka.
Sätt värmen till medelvarm och låt det fräsa en stund.
Skaka lätt på pannan så kakan släpper. Lyft försiktigt och se om den är gyllenbrun.
Vänd ut kakan på en tallrik och lägg tillbaka den i pannan med den gräddade sidan uppåt.
Jag vet, det har varit lite tyst från mig här på MC. Mellan varven sätter en ryggskada lite käppar i hjulen och jag måste ta saker och ting i ett lite lugnare tempo. Nu när killarna i Avatar släppt sin nya video till "The Eagle Has Landed" passar jag på att bjuda på den, den är egentligen ett litet mästerstycke i sig själv.
Avatar är tänkta att medverka i den kommande andra boken i Metal Munchers-serien, "The Second Coming", men det är något jag återkommer till längre fram.
Alla som har varit med vid en inspelning av en rockvideo vet att det är ändlösa tagningar, kanske 50 eller fler, som sedan klipps samman till en förhoppningsvis bra helhet. Avatar har tagit en helt annan väg med den nya videon. De har spelat in den i en enda tagning utan avbrott, något som kräver en hel del planering och stora doser talang från alla inblandade.
"The Eagle Has Landed" är hämtad från den kommande nya plattan "Feathers & Flesh" som släpps nu på fredag (13:e maj). Jag ser fram emot att få chansen att recensera den plattan på Den Rockande Kocken, men just nu tänker jag luta mig tillbaka och njuta av video en gång till.
Dags att fylla baguetterna som bakades igår med en oslagbar röra och kombination, kyckling och curry. Baguetten är egentligen ett franskt påhitt, men den har sedan 90-talet varit mer eller mindre stapelvara i Sverige. Det är inte så konstigt att vi svenskar tagit den till vårt hjärta, en baguette med någon god fyllning är en alldeles utmärkt liten måltid till lunch och även som festivalmat för alla hungriga rockare.
Större delen av den här veckan har spenderats i horisontalläge med en förkylning som skulle däckat djävulen själv, det har med andra ord inte gått att uppbringa varken inspiration eller energi till några större äventyr i köksregionen. På sin höjd har jag lyckats prestera några mackor, något som föranledde ett inlägg om danska smörrebröd på Den Rockande Kocken.
Jag tänkte fortsätta på det temat även här och börjar med brödet som behövs, fortsättning följer i helgen när jag ska fylla dem med något gott. Matbröd är något fler borde baka själv i större utsträckning, det blir både godare och billigare än köpebrödet och dessutom slipper man alla konstiga tillsatser och konserveringsmedel som har en märklig förmåga att hitta sin väg in i alla halv- och helfabrikat.
Baguetter
Ingredienser 8 st:
25 g jäst 5 dl vatten 1 tsk salt 2 msk brödsirap 2 msk olja 11-12 dl vetemjöl
Tillagning:
Smula jästen i en skål. Värm vattnet till ca 37° och häll över jästen. Rör tills jästen löst sig.
Tillsätt salt, olja och brödsirap.
Tillsätt det mesta av mjölet, spara en del till utbakningen, och arbeta ihop degen kraftigt tills den är smidig.
Låt jäsa övertäckt i 1 timme.
Tag upp degen på mjölat bakbord utan att knåda den. Dela degen i 2 delar som i sin tur delas i vardera 4 bitar.
Kavla ut varje bit till en rektangulär platta. Rulla samman från långsidan och lägg på plåt med bakplåtspapper. Låt jäsa utan duk i 40 minuter.
Sätt ugnen på 275°.
Skär ett par snitt med vass kniv i varje baguette. Grädda mitt i ugnen i 8 minuter.
Tag ut plåten och pensla bröden med riktigt kallt vatten.
Sätt in plåten i ugnen igen och stäng av värmen. Låt stå kvar i ugnen i 20 minuter.
Uppvuxen som jag är i skärgården har jag en viss förkärlek för råvaror hämtade ur havet även om jag måste erkänna att det är alldeles för sällan jag lagar till rätter med fisk och/eller skaldjur. Egentligen borde jag skämmas, det är förvånansvärt enkelt att tillreda "seafood" och så blir det så himla gott också. Men, ägg är väl skaldjur också? De har ju hårda skal och sådana har jag lite titt som tätt på olika sätt i eller till anrättningar.
Blekingens musselsoppa
Ingredienser 4 personer:
2 burkar musslor i vatten (á 250 g) 10 cm purjolök 1/2 kruka persilja 1-2 vitlöksklyftor 1/4 tsk salt 1/2 tsk vitpeppar 1 fiskbuljongtärning 1 dl musselspad 3 dl vatten 3 dl grädde 1 msk potatismjöl
Tillagning:
Ansa och skölj purjolöken noga. Strimla den fint.
Fräs purjolöken i olja under omrörning så den blir mjuk utan att få färg.
Lägg purjolöken i en gryta och tillsätt vatten, musselspad, buljongtärning, salt och vitpeppar.
Hacka persiljan fint. Spara några toppkvistar till garnering.
Pressa vitlöken direkt i grytan samt tillsätt persiljan.
Koka upp och låt sjuda 5 minuter.
Tillsätt grädden och de väl avrunna musslorna. Låt soppan få ett snabbt uppkok.
Tillsätt potatismjölet utrört i lite kallt vatten under omrörning och ta grytan från värmen.
Lägg upp i skålar eller djupa tallrikar. Garnera med persiljekvistar. Servera med ett ljust bröd, till exempel vitlöksbaguetter.
Kräftsoppa Philadelphia
Ingredienser 4-6 portioner:
1 röd lök 1 röda chili 1/2 gul paprika 1/2 röd paprika 5 dl fiskbuljong 2 dl grädde 200 g Philadelphia Naturell 3/4 dl tomatpuré 1 kruka färsk koriander 1-2 klyftor vitlök 1/2 tsk chilipulver 1/2 tsk ingefära 1/4 tsk spiskummin 1 msk socker 1/2 - 1 msk potatismjöl 150-200 g kräftstjärtar salt vitpeppar
Tillagning:
Ansa och hacka den röda löken fint. Dela chilifrukterna och avlägsna kärnorna, strimla dem sedan fint. Avlägsna frön och det vita i paprikorna. Skär dem i små tärningar.
Fräs lök, chili och paprika i olivolja under omrörning så det blir mjukt utan att få färg.
Lägg löken, chilin och paprikorna i en gryta och tillsätt Philadelphia-osten, fiskbuljongen, grädden, tomatpurén, sockret och kryddorna.
Repa bladen av koriandern och hacka dem fint, tillsätt sedan till grytan. Spara några toppar till garnering.
Ansa vitlöken och pressa direkt i grytan.
Rör om ordentligt. Koka upp och låt sjuda under lock cirka 5 minuter.
Tillsätt potatismjölet utrört i lite kallt vatten under omrörning. Tag grytan från värmen och rör ner de väl avrunna kräftstjärtarna.
Smaka av med salt och vitpeppar.
Lägg upp i skålar eller djupa tallrikar. Garnera med färsk koriander.
Produktionen består oftast av sex (6) personer. Därför vore det trevligt om produktionen vid ankomst har tillgång till logefaciliteter för sex (6) personer. Bandet är, som jag tror nämnts tidigare, hårdrockare. De nöjer sig egentligen med en städskrubb. Som manager anser jag att de bör sikta högre och jag vill därför be om en låsbar städskrubb. Hårdrockare (och förmodligen även andra musiker) är som sagt rädda om sina instrument.
Jag vet, det har varit lite tyst från mig här på MC. Mellan varven sätter en ryggskada lite käppar i hjulen och jag måste ta saker och ting i ett lite lugnare tempo. Nu när killarna i Avatar släppt sin nya video till "The Eagle Has Landed" passar jag på att bjuda på den, den är egentligen ett litet mästerstycke i sig själv.
Blekingens musselsoppa
Kräftsoppa Philadelphia