Nedan, en skön version av denna härliga DEEP PURPLE-låt. Med självaste Glenn Hughes, Bruce Dickinson, Ian Paice, Don Airey & Rick Wakeman. Underbart!

Kände att det var dags för lite skivköp. De här kom med posten idag.

 

Det har inte ens gått tre månader av 2015 och jag har redan fått höra en låt som jag är övertygad om att det kommer att bli en av årets bästa låtar. Det handlar om svenska DENIED med f.d medlemmar från OPETH, THERION & GRAVE, samt Johan Fahlberg från JADED HEART på sång. Bandet håller just nu på med en ny platta och jag har haft äran att få höra några demolåtar. En låt, vid namn ”Prime time suicide”, är verkligen kanon! Den har en riktigt härlig refräng, sköna riff och solo och ett härligt avslut. Det här är utan minsta tvekan den bästa låt som DENIED har gjort hittills. Det är inte ofta jag hittar låtar som jag bara vill höra om och om igen. Det händer tyvärr alldeles för sällan. Men det här är precis en sådan låt.
Kanon!

Tiden går fort, väldigt fort. I mars 2002 grundade jag och Danne Andersson Metalcentral.net. Tretton år sedan med andra ord. Jag vill tacka DIG för att du besöker Metalcentral. Jag hoppas på många fler givande år och jag hoppas att DU fortsätter att besöka sidan och hjälper oss att sprida ordet om Metalcentral.net och vår Facebook-sida, facebook.com/metalcentral.

En duktig sångare är livsviktigt för ett band. Om ett band gör riktigt bra musik, men har en medelmåttig sångare så går dem oftast bort hos undertecknad ändå. En mindre bra sångare kan helt enkelt förstöra så jäkla mycket.
Tråkigt nog så har en del av mina gamla favoritsångare bara blivit sämre de senaste åren.

Bruce Dickinson – håller visserligen måttet fortfarande, men det är inte vad det brukade vara.
Joey Tempest – fegar alldeles för mycket live och håller sig numera till för låga toner, vilket inte gör honom gott.
Timo Kotipelto – ärligt talat vet jag inte vad jag såg i denna herre en gång i tiden. Nu för tiden låter det bara så gnälligt.
Tobias Sammet – har fått en förfärligt tråkig röst de senaste åren, precis som EDGUYs album som inte heller har varit speciellt högkvalitativa.

Det finns ljuspunkter dock, de är dessutom svenskar:
Samuel Nyman (MANIMAL) – förträffligt duktig sångare som tar fina höga toner, både på platta och live. Nytt album kommer att släppas i år. Ska bli väldigt intressant!
Johan Fahlberg (DENIED, JADED HEART) – riktigt duktig sångare. Nytt album med DENIED kommer i år. De nya låtarna som jag har hört är riktigt bra!
Isak Stenvall (LANCER) – riktigt duktig sångare, både på platta och live. Dessutom en väldigt duktig frontman! LANCER kan gå långt med sin härliga power metal!

Har du några tips på bra sångare? Du ser på ett ungefär vilken typ av sångare jag föredrar.

Musikalisk talang och framför allt känsla för låtskrivande borde vara en självklarhet för framgång skulle man kunna tycka. Men väldigt ofta når lite mindre talangfulla artister och band längre än de som egentligen är bättre rent musikaliskt. Ofta handlar det om vilja och förmågan att kämpa för att nå sitt mål. Vill du nå långt måste du anstränga dig, det gäller vilken karriär du än väljer att satsa på. När det gäller musik är det i dag viktigare än någonsin att vara beredd att göra mycket av jobbet själv när vi lever i en tid då den illegala nedladdningen har förstört så pass mycket så att bolagen inte kan ha lika stora budgetar som för ett antal år sedan. Se till att det alltid händer något kring dig och ditt band. Producera och släpp ny musik regelbundet, var aktiv med att försöka få till spelningar och se till att försöka synas ordentligt på diverse sociala medier som ju har blivit ett enormt starkt verktyg för band och även företag som vill synas och nå ut ordentligt.

I år är det tretton år sedan jag grundade Metalcentral.net. Under denna tid har jag haft möjligheten att följa ett antal bands utveckling. Från det att de skickade in sina första demos för recension, till deras genombrott. Jag har sagt det tidigare, men det tåls att upprepas, många lägger av alldeles för snabbt, vilket är tråkigt. Det är en härlig känsla att upptäcka ett nytt, talangfullt band som verkligen har det där lilla extra och sen se att de lyckas. Och det är säkert även en härlig känsla att få jobba med det man brinner för. Så kämpa på för att lyckas!

Jag har precis lyssnat igenom HARDCORE SUPERSTARs kommande album ”HCSS” som släpps i april och kan konstatera att bandet här tar ett rejält kliv tillbaks mot det sound de hade innan albumet ”Hardcore Superstar” (2005). Betydligt mer punkrockigt och mindre metal med andra ord. Jag begriper ingenting. Bandets stora genombrott kom vid nämnda självbetitlade album, ett album som även hamnade riktigt högt på en läsarlista i Sweden Rock, ett album där de gick från ett punkrockigt sound, till en härlig blandning av sleaze och metal, och nu ska de alltså gå tillbaks mer mot soundet som de hade innan? Det här kan antingen vara smart, eller väldigt korkat. Själv tycker jag att nya plattan vid en första genomlyssning känns ganska tråkig. Synd på ett av Sveriges bästa metalband och även ett av mina favoritband. Riktigt synd. Recension av nya albumet kommer lite senare.

Jag vill verkligen gilla nya EUROPE-singeln ”War of Kings” som släpptes i dagarna.
Jag var åtta år när ”The Final Countdown”-plattan släpptes. En platta som jag då fastnade för på en gång. En platta som fick mig att inse det speciella i hårdrock med starka melodier, med låtar som har det där lilla extra. Låtar som har känsla helt enkelt. Därefter följde albumen ”Out of This World” och ”Prisoners in Paradise”. John Norum hade lämnat bandet, men det gjorde inte speciellt mycket. Bandet fortsatte ändå att prestera låtar som hade känsla. Efter återkomsten med albumet ”Start from the Dark” (2004) och till dagens datum har låtmaterialet varit ”okej”, ”godkänt” och ”bra”, men aldrig mer. Det funkar men den där riktiga känslan infinner sig aldrig. Jag sitter och väntar på de där härliga refrängerna, eller melodierna, men de kommer aldrig riktigt. Det blir aldrig riktigt bättre än ”bra”. Mitt intryck om nya singeln ”War of Kings” är precis detsamma. Det funkar, men man är ändå långt ifrån det EUROPE som man var innan ”Start from the Dark”.  Jag har absolut inget emot att det låter mer 70-talsinfluerat idag och jag är absolut inte av åsikten att det måste låta som ”förr”. Det tråkiga är bara att den där riktigt speciella känslan inte riktigt infinner sig längre. Så hur tråkigt dessa ord än må klinga så var det faktiskt bättre förr.
Jag funderar ibland på hur dagens EUROPE hade låtit om både John Norum och Kee Marcello hade varit med. Eller om bara Kee Marcello hade varit med, igen. Med tanke på diverse rykten som har cirkulerat om att Marcello och EUROPÉ långt ifrån är de bästa av vänner så hade det säkert aldrig funkat. Men hur musiken hade låtit kan jag ändå fundera lite på.
”War of Kings” på Spotify.

Jag kan utan problem erkänna att jag är riktigt svag för ballader, speciellt hårdrocksballader. Ju mer känsla i musik, desto bättre och just bra ballader brukar ha väldigt mycket känsla. En riktigt bra ballad ska helst gå i moll och ha en stark, känslosam refräng. Helakustiska ballader kan i vissa fall funka, men helst ska de innehålla både elgitarrer och trummor för att det ska bli riktigt bra.
På Metalcentral finns tre av mina balladlistor på Spotify publicerade. Spana in dom, lyssna och njut! Direktlänkar till Spotify:

Ballader #3
Ballader #2
Ballader

”Nu är det snart dags igen för Sveriges enda riktiga rockgala! De bästa artisterna och den bästa musiken ska koras och du bestämmer vinnarna.”
Ovanstående text finns att läsa på Bandits hemsida, sedan presenteras alternativen; AMARANTHE, SABATON, IN FLAMES, HARDCORE SUPERSTAR och MUSTASCH under kategorin ”Bästa grupp/artist (Sverige)”, och nämnda band minus HARDCORE SUPERSTAR, plus TRUCKFIGHTERS under kategorin ”Bästa album (Sverige)”.
Jag tänker inte gnälla på banden i sig, då jag uppskattar... ja hela två av dem, men det känns bara så väldigt Bandit över dessa nomineringar. Lite för mycket faktiskt. Same old, same old.