Ja, förutom att det är titeln på en jäkligt bra BLIND GUARDIAN-låt, från deras bästa period 1990-1995, så är just tid något som man alltid tycks ha för lite av, vilket dessvärre syns lite för ofta i den här bloggen. Inläggen kommer långt ifrån så ofta som jag vill. Eget företag (service/spel/video/godisbutik), fru och barn, och så då Metalcentral, en av Sveriges största och längst existerande nättidningar om metal, som ändå ligger på hobbynivå. Ja, ni förstår kanske själva. Jag önskar ofta att dygnet hade fler antal timmar att erbjuda än de futtiga 24.
Vad har hänt sedan senast då? 20 november var jag och frugan på MANIMALs releaseparty för nya plattan ”Trapped in the Shadows”, på Sticky Fingers i härliga Göteborg. Det bjöds givetvis på livespelning och det gjorde knappast saken sämre att fantastiskt duktiga karlstadbandet LANCER spelade på våningen över, innan MANIMALs spelning. LANCER och MANIMAL har enligt min mening gjort två av förra årets absolut bästa album. Båda banden har egentligen allt som jag önskar, riktigt bra låtskrivare, låtar med starka melodier, duktiga musiker och den ack så viktiga, riktigt, riktigt bra sångaren. Jag hoppas verkligen att både LANCER och MANIMAL kommer att gå riktigt långt. Har de bara den rätta inställningen så SKA det kunna ske. Live är båda dessa band fantastiskt duktiga och denna kväll var inget undantag.
Helgen efter blev det en långkörare i butiken. Jag hade beställt nya lösgodisställ som kom denna helg, så dessa skulle på plats och vi passade då även på att flytta hela spelhörnan, chipssektionerna, konfektyrhyllorna och en del annat. För att det inte skulle bli för rörigt för kunderna så gjorde vi det mesta på natten. Så, det var fullt upp. I år är jag inne på mitt tionde år som butiksägare. Det har varit väldigt mycket slit och det har hänt en hel del sedan jag köpte butiken, men nu börjar det äntligen lossna känns det som. Förra året hade vi vår bästa omsättning hittills, vilket är riktigt kul! Det finns dock mycket mer att jobba med, så det är bara att kämpa på. Nu hoppas jag kunna få till lite mer fart på bloggen också. Den som lever får se.
Det är sex år sedan ett av mina absoluta favoritband, det svenska melodiska metalbandet MANIMAL, släppte sitt debutalbum ”The Darkest Room”. På fredag är sex års väntan efter ett nytt album äntligen över. Då släpps nya plattan ”Trapped in the Shadows”. Jag har redan hört skivan sedan några månader tillbaka och jag kan helt klart intyga att det här är ett av årets bästa album. MANIMAL är enligt min mening ett av Sveriges bästa metalband, ett band som kan och SKA gå riktigt långt med rätt promotion och lite mer aktivitet än tidigare. Det här är ett band som alla älskare av melodisk metal av duktiga musiker helt enkelt inte får missa. Nya albumet har hittills fått riktigt bra recensioner. 9/10 här på Metalcentral, 8/10 på Rocknytt, samt en väldigt fin förstaplats i ”Juryn” i nya numret av Sweden Rock Magazine, som du kan se här nedan. Plattan släpps på fredag, det är bara att boka den! Har du möjlighet så rekommenderar jag även ett besök på Sticky Fingers i Göteborg på fredag då bandet har releaseparty, med tillhörande livespelning. Jag ska givetvis dit, ses vi där?
Ska ditt band släppa musik på Spotify och ni råkar ha samma namn som något annat band vars musik ligger uppe hos denne musikjätte? Be då till någon högre makt att Spotify inte placerar er under fel band. Jag känner ett band vars nya singel släpptes på Spotify den 30 oktober. Singeln i fråga hamnade under ett annat band, med samma namn. Trots att det nu har gått två veckor och att bandets skivbolag påtalade detta för Spotify på samma dag som det inträffade så har de fortfarande inte flyttat låten. Jag mailade Spotify med en nyfiken undran om det inte känns som en ganska långdragen process att göra en sådan enkel sak som att flytta en låt som de själva lagt fel, samt frågade hur lång tid det brukar kunna ta att lägga rätt låten. Svaret jag fick var: ”Ja håller med dig fullständigt, men det är vissa kontroller som måste gås igenom för att se till att allt görs på rätt sätt. Det finns trotts allt väldigt mycket musik under vårat bibliotek, och det är oftast på grund av att något skyndades ut som orsakar sånt här från första början :) Men det är ingen fara, det kommer lösas så småningom.”
Jag har visserligen inte personligen ansvarat för att musik har hamnat på Spotify någon gång, men jag skulle tippa på att ett bolag anmäler ett släpp till tjänsten ett tag innan den ska ut. Att låtar hamnar under fel band har ju även hänt ett antal gånger tidigare på Spotify. Att det då ska vara en så pass långdragen process att rätta till denna miss känns ganska märkligt. Vi lever ändå i en tid där det digitala formatet dominerar och där Spotify är en gigant inom denna marknad. Ett band vill ju inte gärna börja marknadsföra sitt alster så länge som det ligger under fel artist, då det givetvis kan skapa förvirring, vilket det ändå finns risk att det gör då många troligtvis ändå hittar låten i fråga. Nej, dags att ändra rutinerna Spotify. Det här är beklagligt!
Fredag 20 november spelar två av mina absoluta favoritband på Sticky Fingers i Göteborg. Jag pratar om MANIMAL som har releaseparty för nya plattan ”Trapped in the Shadows” på mellanvåningen och LANCER som spelar förband till KATANA, som har releaseparty för sin nya platta på top floor. LANCER har (än så länge?) släppt årets album, enligt min mening och MANIMALs nya album som släpps 20 november är kanon. Tanken är att spelningarna inte ska krocka, så LANCER och KATANA kommer att köra först och MANIMAL därefter på mellanvåningen. Det här är en kväll som älskare av melodisk metal av duktiga musiker helt enkelt inte får missa. Jag kommer givetvis att bege mig dit!
Är det något som är riktigt intressant så är det att titta på studioklipp. Även om jag inte spelar något själv så har jag länge varit väldigt fascinerad över en låts uppbyggnad. När jag lyssnar på en låt sitter jag ofta och letar detaljer i hur vissa instrument spelas. Det roligaste vore att en dag få vara med i studion när ett band spelar in en platta och få uppleva hur varje instrument läggs på för sig. Därför finner jag studioklipp väldigt intressant. Tyvärr finns det fler klipp som innehåller allmänt flamsande än musicerande, vilket är tråkigt. Jag förstår visserligen om musiker vill bjuda lite på sig själva, men det vore kul om det fanns lite fler klipp från faktiska låtinspelningar. När man väl får se något liknande så handlar det oftast om att en skapligt färdig låt har lagts på och spelas upp, samtidigt som någon sitter och spelar med till den. Fler studioklipp där man får se några minuter hur instrument för instrument spelas in vore kul helt enkelt!
Nya DEF LEPPARD-skivan, som släpps i slutet av månaden, har precis fått sig en genomlyssning. När jag tidigare hörde låten ”Let’s Go” så fick jag lite ”Pour Some Sugar on Me”-vibbar. Det lät mer gamla DEF LEPPARD om gitarrerna. Mer hårdrock än pop, som det har låtit de senaste åren. Personer med god musiksmak har även talat gott om nya plattan. Men efter att nu ha lyssnat igenom den en gång så kan jag inte påstå att den känns speciellt intressant. Jag har hittat två låtar av fjorton som jag har fastnat för. Nämnda ”Let’s Go”, samt ”Wings of an Angel”. Nu behöver varje skiva givetvis betydligt fler genomlyssningar än så här, men än så länge saknar jag fortfarande de där speciella låtarna som bandet en gång, för väldigt länge sedan hade. Visst har de levererat några bra låtar även de senaste åren, men det är lite som i BON JOVIs fall där varje platta numera endast innehåller några få bra låtar, till skillnad mot förr där skivorna istället hade några få mindre bra låtar och resten kanonlåtar. Vi får väl se hur det blir efter några fler genomlyssningar.
Fler och fler skippar att anlita producenter och väljer istället att ratta själva när de ska spela in en platta idag. Det gäller även skapligt stora band, som tidigare alltid anlitat producenter. Mycket ligger givetvis i att det kostar pengar att spela in en skiva och musik säljer, som de flesta säkert vet, alldeles för dåligt idag. En väldigt stor del av problemet är självklart den illegala nedladdningen. Dagens generation ungdomar nöjer sig med illegalt nedladdade ljudfiler och bryr sig inte speciellt mycket om den fysiska produkten. Då är man så illa tvungen att dra ner på kostnaderna. Men, det har ändå pratats i några år om att det går att få till minst lika bra produktioner på egen hand. Vem behöver en studio och en utbildad producent när man kan få till en lika bra produktion hemifrån? Ändå upplever jag att många skivor idag inte alls låter lika bra som de gjorde förr. Ibland kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det saknas tyngd, ett djup och framför allt upplever jag att väldigt många har problem att få till ett bra trumljud. En lite sämre producerad platta förstör visserligen inte en platta med riktigt bra låtar, men en bra producerad platta kan ändå höja en platta några steg ytterligare enligt min mening.
EUROPE är ett band som har hängt med hos mig sedan jag var åtta år och ”The Final Countdown”-plattan släpptes, 1986. Samma år släpptes även BON JOVIs kanonplatta ”Slippery When Wet” och dessa två plattor var bland de första som fick in mig på hårdrock med starka melodier och klistriga refränger. Om huruvida EUROPEs material efter comebacken håller lika hög klass som innan bandets uppehåll råder det givetvis delade meningar om. Jag uppskattar en hel del av de nya låtarna och senaste plattan ”War of Kings” håller jag som ett av deras bättre album efter comebacken. Men att EUROPE gjorde bättre musik förr råder det, enligt min mening, inget tvivel om. Låtarna var helt enkelt starkare och hade mer känsla. Trots att jag har följt bandet så pass länge så hade jag aldrig sett dem live. I onsdags för en vecka sedan var det så dags för ett besök på Trädgår’n i Göteborg. Att intresset verkar ha svalnat ganska ordentligt för bandet verkar ganska uppenbart. Endast 922 personer fanns i publiken, enligt uppgift. Lite skillnad mot bandets storhetstid. Jag uppskattade som sagt ”War of Kings” när albumet släpptes tidigare i år, men ju fler låtar som avverkas från albumet i fråga denna kväll, ju mer inser jag än en gång att det faktiskt var bättre förr, något som jag inte verkar vara ensam om, de nya låtarna drar inte alls ner lika mycket jubel som de äldre. Jag hade gärna sett att de hade nöjt sig med ett par, tre låtar från nya plattan. Nu blev antalet istället hela sju, vilket känns för mycket. En låt som ”Nothin' to Ya” känns alldeles för seg. EUROPE gör ändå en bra spelning och briljerar framför allt under de äldre låtarna. Trots att herr Tempest nu mera fegar med de höga tonerna och att det med största sannolikhet hade varit en ännu bättre upplevelse att ha sett dem under deras storhetstid, så är jag ändå nöjd med kvällen. Låtar som “Superstitious”, “Scream of Anger”, “Girl From Lebanon” och min personliga favorit “Ready or Not”, gör sig riktigt bra live. Sen så må den avslutande ”The Final Countdown” vara jäkligt uttjatad, men den hör ändå till och ska liksom finnas där på en EUROPE-spelning. Så är det bara. Om bandet vill nå längre (igen) så kanske en återgång till ett mer melodiskt sound är ett måste. Den som lever får se.
Efter att ha lyssnat igenom nya STRATOVARIUS-plattan ”Eternal” några gånger så är min åsikt att det här är den näst bästa plattan sedan Timo Tolkki lämnade bandet. Den slår inte ”Polaris” (2009), men överträffar, enligt min mening, både ”Elysium” och ”Nemesis”, vilka båda är plattor som jag aldrig lyckats fastna för. Senaste kanonplattan är fortfarande ”Infinite” (2000), men det här är ett (nytt) steg i rätt riktning.
