RWAKE från Little Rock, Arkansas slår ett slag för metalkvinnans rätt att inte reduceras till prinsessa i nitläderkorsett.
B, som bandets kvinnliga medlem kort och gott kallar sig, vaggar förstås in lyssnaren i lugnet före stormen med ljuv sirensång i introt "Souls to the Sky" på femte fullängdaren "Rest" (Relapse), men det är de distade skriken i efterföljande "It Was Beautiful But Now It's Sour" som är hennes mest karaktäristiska läte.
Vidare funderingar i ämnet finns i min krönika här. Nu måste jag skriva 10 000 tecken om VENOM.
Redaktionen pusslar ihop nästa Soundcheck. Jag hann recensera rockbandet 77 innan det visade sig att KORN-skivan vi inte fick tag i visst var tillgänglig ändå. Så jag delar med mig av texten här i stället.
I min uppväxtort Karlshamn ligger utestället Compagniet. Dit går mc-knuttar, frånskilda fyrtiotaggare, gymnasister och alla som tycker att alternativet Harry’s är för snobbigt. Musiken de spelar låter exakt som ’77 och varje nostalgibesök känns allt mer tragiskt. [4]
Världens bästa Profound Lore meddelar att LEVIATHANs femte album "True Traitor True Whore" är färdigt.
Förra hösten, när ende medlemmen Wrest arresterades misstänkt för misshandel och försök till våldtäkt, kändes det moraliskt tveksamt att gilla bandet (alltid lättare med mord i sådana här fall, bisarrt nog).
Sedan dess har inte särskilt mycket hänt. Wrest släpptes mot borgen och vännen Blake Judd i NACHTMYSTIUM förklarade sin syn på saken sist i den här matiga intervjun. Därför peppar jag med någorlunda gott samvete och ser fram emot ett album som skivbolaget beskriver som en blandning av progressiv black metal, kraut, postpunk och åttiotalspop - en inte alltför avlägsen släkting till NACHTMYSTIUMs senaste verk, möjligen.
Fast det spår som finns tillgängligt (högerklicka och spara som här) låter inte direkt som något annat. Håller hela albumet stilen blir det ett av årets mest fängslande.
Nej, jag fastnade inte under en rotvälta i blåbärsskogen. Jag skyller bristen på uppdateringar på för mycket artikelhamrande och barnafostran.
En omslagsartikel (Close-Up #135) och en stor recension (Sydsvenskan 14/9) måste betas av innan jag orkar blogga ordentligt igen, så jag nöjer mig med att peppa för nästa album med KRISIUN (Century Media skickade just ut ett pressmeddelande). Flamenco på en KRISIUN-platta! Det här måste höras.
Death Metal bros KRISIUN triumphantly return with their newest monument of brutality “The Great Execution”, set for release on October 31st in Europe and November 1st in North America!
“The Great Execution” is the band’s 8th studio album and musically expands KRISIUN trademark high speed death metal violence with a heavily increased amount of diversity ranging from extreme tempo variations over distinct rhythm patterns to clean guitars and even Flamenco parts!
KRISIUN only used analog gear and instruments this time to avoid the compressed sound that so many musicians produce today. This wise decision resulted in a more organic sound, with the songs on “The Great Execution” possessing both warmth and rawness, which are so often lost through digital production. The low end is deeper, with drums that pound instead of bounce and guitar tones that sear rather than hiss.
Death Metal bros KRISIUN triumphantly return with their newest monument of brutality “The Great Execution”, set for release on October 31st in Europe and November 1st in North America!
“The Great Execution” is the band’s 8th studio album and musically expands KRISIUN trademark high speed death metal violence with a heavily increased amount of diversity ranging from extreme tempo variations over distinct rhythm patterns to clean guitars and even Flamenco parts!
KRISIUN only used analog gear and instruments this time to avoid the compressed sound that so many musicians produce today. This wise decision resulted in a more organic sound, with the songs on “The Great Execution” possessing both warmth and rawness, which are so often lost through digital production. The low end is deeper, with drums that pound instead of bounce and guitar tones that sear rather than hiss.
Rymmer snart mot skogarna i det bistra och frostbitna (nåja) Blekinge för att iförd nitläder, brynja och corpse paint plocka svamp och bär (vad skulle black metal-band annars ha skogen till?). Hoppas på en riklig skörd att offra i tribut till vår Mörke Herre.
För att riktigt komma i stämning tycker jag vi lyssnar på den första låt som dök upp när jag sökte på "forest black metal" på YouTube: "Black Metal is the Forest Calling", med STRIBORG från det bistra och frostbitna Australien. Vem kan argumentera mot en sådan titel?
TOTAL FUCKING DESTRUCTION är ett av femtioelva sidoprojekt relaterade till BRUTAL TRUTH (som släpper nya tornadon "The End" i slutet av september), i detta fallet trummisen Richard Hoak.
Har tidigare mest tänkt att "Zen and the Art of Total Fucking Destruction" och "Peace, Love and Total Fucking Destruction" är fyndiga titlar (och smartare än man tror vid första ögonkastet), men inte lyssnat så noga.
I januari bröt Hoak tyvärr trenden med att förvränga kända fraser och kallade sonika tredje albumet "Hater" - 27 låtar på lika många minuter, med leende missiler som bombar en stad på omslaget. Stilen är sällsynt rövsparkande MOTÖRHEAD-grindcore med löjligt catchy låtar, vilket får TFD att sticka ut i genren som kaosgnostiker på en STRYPER-konsert.
Nya videolåten "Dudehammer" drar åt black metal-hållet, men är fortfarande väldigt mycket rock'n'roll. Om du behöver en grindplatta att köra motorcykel och dricka Jim Beam till är "Hater" svaret på dina böner.
