Gott nytt år alla! Årets sista dag blir det listor till förbannelse.

 

Årets album

1. Deathspell Omega: Paracletus

2. Suma: Ashes

3. Swans: My father will guide me up a rope to the sky

4. Kylesa: Spiral shadow

5. Watain: Lawless darkness

6. Bring Me The Horizon: There is a hell…

7. Dillinger Escape Plan: Option paralysis

8. The Body: All the waters of the earth shall turn to blood

9. Alcest: Écailles de lune

10. Nachtmystium: Addicts: black meddle part II

11. Electric Wizard: Black masses

12. Ghost: Opus eponymous

13. Immolation: Majesty and decay

14. US Christmas: Run thick in the night

15. Furze: Reaper subconscious guide

16. Locrian: Territories

17. Weapon: From the devil’s tomb

18. High On Fire: Snakes for the divine

19. Thou: Summit

20. Burzum: Belus

 

Året i övrigt

Årets låtar: Bring Me The Horizon ”Crucify me”, Alcest ”Écailles de lune (part II)”, Suma “Acid Lindgren”, Converge “On my shield”, How To Destroy Angels “A drowning”, Ghost “Stand by him”, Electric Wizard “Venus in furs”.

Årets torktumlare: Wold “Working together for our privacy”, Aderlating “Devotional hymns”, Aborym “Psychogrotesque”

Årets gubbs: Killing Joke “Absolute dissent”

Årets covers: Ministry “Rehab” (Amy Winehouse), Krieg “Life is cheap” (Flipper), Six Feet Under “Metal on metal” (Anvil)

Årets vänsterprassel: Twilight “Monument to time end”, The High Confessions “Turning lead into gold”, Blood Revolt “Indoctrine”

Årets hårväxt: Tweak Bird “Tweak Bird”

Årets drone: Tunnelborren i Hallandsåsen

Årets språkvård: Yersinia “Efter oss syndafloden”, Raubtier ”Skriet från vildmarken”, Zombiekrig ”Undantagstillstånd”

Årets blåssektion: Ihsahn “After”, Shining “Blackjazz”

Årets doftljus: Year Of No Light “Ausserwelt”

Årets skåningar: Suma “Ashes”, Pyramido/Suma “Split”

Årets lattjolajbanlåda: Melvins “The bride screamed murder”

Årets omvärdering: Bad Religion “The dissent of man”

Årets Khoma/“Grey’s anatomy”-snyftare: Underoath “Ø (disambiguation)”

Årets värdigaste sorti: Isis

Årets aerobics: Rammstein ”Ich tu dir Weh (Lick it remix by Scooter)”

Årets försök att rucka på genusstereotyper: Kylesa ”Spiral shadow”, Salome ”Terminal”, Landmine Marathon ”Sovereign descent”

Årets skivaffär: Kompakt Disk, Kristianstad

Årets konserter: Converge och Kylesa på Debaser Malmö. Watain, High On Fire och Anvil på Sweden Rock Festival. Rammstein på Malmö Arena.

Att hålla tummarna för 2011: Neurosis, Anaal Nathrakh, Altar of Plagues, Pig Destroyer, Eyehategod, Primordial, Shining, Switchblade, Kongh, Earth, Gadget, Deicide

Svuren till mörkret? Sorry, falsk marknadsföring. Fick just en länk av Jörgen Nilsson som driver Skånes bästa skivaffär Kompakt Disk i Kristianstad (tur någon fysisk skivmånglare överlever) och den får mig att vilja dra till med den gamla fina recensentfinurligheten örgasm.

Alltså: Kanadensiska CAULDRON med färska dängan "Miss You To Death" från andra albumet "Burning Fortune" som släpps av Earache den 14 februari. Nej, hårt är det sannerligen inte. Men vilket driv i gitarrerna, vilken doft av hårspray, vilken sängkammarblick man kan tänka sig att sångaren Jason Decay har! Det är mer åttiotal än åttiotalet någonsin var. Och så tonartshöjningen på slutet - fulländning.

   

Bloggen var inte officiellt igång när första inlägget skrevs, så jag backar bandet och börjar om från början: välkomna till Sworn To The Dark (tanken att använda en låt/skivtitel kom från Stereogums lysande metalblog Haunting The Chapel, läs den också).

Förhoppningsvis läser du redan mitt navelskådande tyckande i Sydsvenskan och/eller Close-Up och vet vad som väntar: obskyr musikarkeologi inom black, death, sludge, doom, noise och annat med tuggmotstånd. (Och bara för det ska jag försöka skriva om raka motsatsen också - hej Sabaton och Scooter.)

Annat? Förmodligen kan jag inte låta bli att skriva om mat, "Dexter", lolcats, böcker eller öl heller. Det jag ska försöka låta bli är att tjata om min dotter, som föddes för tre dagar sedan. Sworn To The Dark - den mörka pappabloggen! Nja. Det vore ju jävligt life metal.

Årsbästalistor är ett elände som sköljer över oss så här års. Allt ska listas – musik, film, sällskapsspel, julskinkor, citruspressar och redan gjorda listor. Men vart gör man av det där som inte är bäst i traditionell bemärkelse, men som året inte hade varit detsamma utan? Jag startar den här bloggen med att skriva presentera några sådana.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anal Cunt - Fuckin' A (Patac)

Provokation i sig har aldrig varit Anal Cunt-hjärnan Seth Putnams främsta styrka, trots ivriga försök med påhopp mot kvinnor, handikappade, homosexuella, affärsägare och så vidare. ”I Like Drugs and Child Abuse” skrevs på fel sida om Alice Cooper, GG Allin och NWA, så ju mer Putnam tar i med sina låttitlar, desto tröttare har han känts.

Fast ibland har han fått till det. Som när han konstaterar att "Being Ignorant Is Awesome" och tar ner hatet till naivistisk dagisnivå: Du har ambitioner. Jag åt din häst. Hootie And The Blowfish. Det är då man kan få ut något av Anal Cunts spel- och irritationsglädje, som tyvärr inte riktigt matchats av låtskrivartalangen.

Men i år skärpte de sig och gjorde en störig grindglamplatta vid namn "Fuckin' A", med tio riktiga låtar i stället för fyrtio gutturala krystvärkar med titlar. En misstanke besannas: Mötley Crüe hade låtit dubbelt så bra halvvägs mot Venom. Putnams grissång parad med snärtiga gängkörer och några riktiga melodier och gungande riff i låtar som "Fuck Yeah" och "Whiskey Coke and Sluts" gör att bandet för första gången är roligare att lyssna på än att läsa.

Ett Anal Cunt med ambitioner? Största Putnam-chocken hittills.