Tidigare idag kände jag mig allmänt less på musik. Inte bra när fem album måste recenseras (helst de närmsta 24 timmarna) och artiklar skrivas. Men som vanligt handlar misären om inställning.

När det inte känns som en ynnest att spisa nya album från YOB och TODAY IS THE DAY är något fel - då gäller det att skaffa sig ett nytt perspektiv. Det kunde vår vän och välgörare Axel Rudi Pell bidra med, kände jag på mig. Han är snart aktuell med "The Ballads IV" (årets mest hotfulla metaltitel) men den har inte dykit upp på något av mina promokonton, så jag fick nöja mig med en gammal hit från "The Ballads III" (som är sju år gammal, stackars fans som har fått vänta så länge på uppföljaren).

Varsågoda: "The Clown Is Dead" (bonuspoäng för videomakarens gripande bildval). Trettio sekunder med den kan få vem som helst att med glädje kasta sig över sina arbetsuppgifter, om man så jobbar med att sanera kärnkraftverk i Ukraina.

♥ Sätt Detta I Din Status Om Du Har Världens Finaste Skivor ♥
¸. • * ¨ * • ☆ ¸. • * ¨ * • ☆ ¸. • * ¨ * • ☆ ¸. • * ¨ *• ☆ ¸. •♥♥
Pappa älskar er ♥

I höst går "Så jävla metal", en dokumentär om svensk hårdrockshistoria, upp på biograferna. Redan när jag intervjuade regissören Yasin Hillborg i Close-Up #89 (vintern/våren 2007) var den "strax färdig", men nu existerar faktiskt en färdigklippt version som jag ska få tjuvkika på i eftermiddag.

Det enda jag vet säkert är att EUROPE, Yngwie och IN FLAMES medverkar, så jag antar att ambitionerna är åt det publikfriande hållet (typ motsatsen till "Blod eld död", som dyker upp i en bokhandel nära dig den 30:e augusti).

Det är bara 359 dagar kvar till 2012 års upplaga av Wacken Open Air, så redan nu har festivalen många namn klara för alla otåliga thrashbangers: HAMMERFALL, GAMMA RAY, UDO, Axel Rudi Pell och inte minst SCORPIONS sista tyska festivalspelning någonsin (där sprack tyskofilbarometern av överbelastning).

Och så det som får mig att motvilligt höja på ögonbrynen: MINISTRY. Jag vet inte om jag ska vara förvånad - Al verkade alltid vara en kille som höll sitt ord - eller vad nu motsatsen till förvånad är (oförbluffad?).

Jourgensen dödförklarade bandet 2008, varpå han släppte ett livealbum, två remixsamlingar och två coverskivor - den senaste i december förra året. Snarare än att sakna MINISTRY har jag väntat på att begravningen ska bli riktigt färdig, så att jag ska få ro att minnas våra fina stunder tillsammans (den bottenlösa svärtan gör "Filth Pig" till mitt förstahandsval).

Att återvända i det läget är som en nikotinist som slutar röka vid läggdags och sedan börjar efter frukost igen.

Vad återföreningen på Wacken innebär rent konkret återstår att se. "Best of show" säger festivalprogrammet, vilket låter som den sortens nostalgiska cash in-affär som jag trodde att Al var allergisk mot.

Vi som såg deras C-U-LaTour 2008 kan gott fortsätta betrakta MINISTRY som historia.

Tillbaka från Blekinge och en blåbärsexpedition som bevisade en gammal sanning: det är när man går hem som man hittar de där lavinerna av bär.

Recenserar för övrigt Takida i dagens blaska. Betyget är högt.

Bloggen tar semester en vecka. Bär och svamp ska plockas i de blekingska skogarna, ackompanjerat av KVIST. Skog är metal.

Recenserar Takida till nästa veckas Sydsvenskan. Om bloggen är tyst ett tag framöver förstår ni varför.

MEGADETH's ELLEFSON: 'I Miss Physically Being Able To Hold A 12-Inch In My Hand'

Lite pubertalt och inte riktigt lika uppfinningsrikt som favoriten "Kicki Danielsson beroende av sälspäck", men i rubriken kan man läsa exakt vad redigeraren tänker:

"Sätter jag inte den här kommer jag att ångra mig resten av livet."

WOLVES IN THE THRONE ROOM har avtäckt omslaget till "Celestial Lineage". Det kunde varit hämtat från Christel Kvants bok "Trädets tid" och gör mig våldsamt sugen på att se utställningen med samma namn i Fredriksdal utanför Helsingborg (läs mer här).

Om jag ska köpa vinylen? Skiter björnar i skogen?

Jag älskar att läsa gamla musiktidningar i allmänhet och gamla Close-Up i synnerhet. Ibland för att det är mysigt på ett lite masochistiskt vis att läsa egna gamla texter och rodna åt besserwisserfasoner som kamouflage för kunskapsluckor, men oftast för känslan av att åka tidsmaskin.

Ju äldre blaska desto roligare/sorgligare att sitta med facit i hand, men det räcker med att plocka fram ett nummer från tidigt 2000-tal för att haja till med jämna mellanrum. Det slog mig ovanligt tydligt när jag började bläddra i Close-Up #58, utgiven i maj 2003 och med Marilyn Manson på omslaget ("Vem?", undrar förmodligen alla under 18 idag).

Tänk att kunna åka tillbaka i tiden och byta några ord med banden som intervjuas.

Mer än något annat skulle jag vilja be Mieszko Talarczyk i NASUM att fira de närmaste jularna i Sverige. Och så skulle jag tipsa Chi Cheng i DEFTONES om att alltid, alltid, alltid använda säkerhetsbälte.

Jag skulle fråga SEPULTURA om de läst några bra böcker på sistone och påminna om att det aldrig är för sent att ge upp.

Man skulle kunna tipsa väldigt många band om det där med att klippa sig och skaffa ett jobb redan nu. (Vad gör grabbarna i CALLENISH CIRCLE, ARISE, SKYFIRE, GROPE, BRIGHT OPHIDIA, BOOGIEMAN, BELVEDERE, SOCIETY1, CIRCLE II CIRLE, CHINCHILLA, ILLNATH, MYKORRHIZA, SIKSAKUBUR, PERISHED, TECHNOCRACY och WATERDOWN idag? Någon som vet? Jag har inte fått några turnévykort på länge.)

Av skivorna i Soundcheck känns NASUMs "Helvete" och TURBONEGROs "Scandinavian Leather" (som jag ger en verklighetsfrämmande nia) fortfarande lockande att lyssna på. Fast ärligt talat är det rätt många år sedan jag faktiskt spelade någon av dem.

Man påminns om hur extremt få skivor som efter åtta år fortfarande fängslar musikaliskt och förmedlar känslor som är relevanta för det liv man lever. Du kan korta tidsperspektivet till två-tre år och fortfarande stå inför samma faktum.

Eller nej, vi behöver inte ens prata år. Förhandsartikeln om METALLICAs "St. Anger" visar att det kan röra sig om mycket, mycket kortare tidsenheter än så.

Så här skriver en entusiastisk journalist som vi låter vara anonym:

"Det är monstermetalliserad kängpunk från en annan planet, ett förvridet och felmedicinerat DISCHARGE precis utsläppt från hispan. Vi talar överljudshastighet /.../ Lars Ulrich kommer kusligt nära blastbeats!"

"Och slutet? Gosse! Som en besatt vettvilling vrålar James 'kill, kill, kill, kill' in absurdum - det är sanslösa vansinnesskrik som sprungna från en psykopatisk Tom Araya (tänk SLAYERs 'Kill Again' fast ännu mer galet)."

Ridå.

Fast nu är inte jag rätt person att göra mig lustig över de där raderna. Vilket album hittar vi som etta på min årsbästalista några månader senare? Just det. Host, host.

Jag var åtminstone ung och dum och behövde hävda att jag var metal (det var jag inte 2003, för då gjorde jag fortfarande allt för att smuggla in AUTECHRE och SUICIDE på "Svart på vitt"-listorna). Det kan inte vår blastbeatvän skylla på.

Vad väntar du på? Kliv in i tidsmaskinen, du också.