Stolt hårdrockare
Det är inte utan att man känner en viss stolthet över att vara hårdrockare.
Kringresande säljare av tishor är rörande överens om att bästa ställena att sälja är hårdrocksevenemang och att bästa kunderna är hårdrockare, de köper lite mer än "Svensson". En kommentar från en knalle på Metaltown för något år sedan:
"De är lite roligare människor. Alla är jättetrevliga och ju värre de ser ut desto rarare brukar de vara"
Väktare tycks även de vara överens om att bästa evenemangen att jobba på är hårdrockskonserter. Det är sällan några bråk och slagsmål på dessa tillställningar och blir hårdrockarna tillsagda att lugna ner sig lite, kanske dags att vandra hemåt så här mitt i natten lommar de som regel iväg om än lite ostadigt efter kvällens övningar i ölhävning.
Min egen erfarenhet efter några års bevakning av alla evenemang på Sommartorsdagarna i Borås där det bjuds på gratis konserter på Stora Torget ger samma bild, när det är hårdrock är det sällan några bekymmer förutom möjligen krånglande teknik eller mindre samarbetsvilliga vädermakter. Enda gången jag där noterade stök och slagsmål var när man hade "flip flop" på scenen, en musikgenre som för mig representerar allt det dåliga i det amerikanska samhället med våld och droger.
Enligt Spotify är dessutom hårdrockare de mest lojala lyssnarna mot sin egen genre, vi hoppar inte runt som yra höns mellan olika musikstilar utan fortsätter lyssna på samma och fortsätter därmed också lyfta fram vår älskade hårdrock. Mer spelningar på Spotify placerar hårdrock och alla dess undergenrer högre i topplistorna och fler får en chans att upptäcka den.
Hårdrocken förenar över alla gränser; ålder, kön, etnicitet, religion är alla oväsentliga. Det enda som har betydelse är kärleken till musiken, vi brinner alla för den. Jag är stolt över att vara hårdrockare.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
