Helloween - 7 Sinners (7)
 |
Band: Helloween Recensent: Erik Arvidsson |
Det är med förvåning jag studerar omslag och inläggsbok tillhörande HELLOWEENs senaste CD ”7 Sinners”. Mörkt. Elakt. Metalliskt. Knivar. Tuffa promotionbilder. Inte pumporna som jag lärt känna dem, men jag gillar det. I bakhuvudet ekar ord som Michael Weikath (gitarr) uttalat några år postum releasen av ”The Dark Ride” (2000) där han beklagar sig över hur mörk denna platta blev och att detta minsann inte skulle ske igen. Nej, eller hur replikerar jag i mitt stilla sinne efter att första lyssningssessionen är genomförd. ”7 Sinners” är mörkare, hårdare och intensivare än något gruppen släppt ifrån sig sedan... tja... debuten ”Walls of Jericho” (1985). Det rejäla trycket och den massiva ljudvägg som levereras (under hyggligt stora delar av speltiden) är minst sagt oväntad och i kombination med en organiskt produktion framstår nya installationen som rejält hungrig och tuff. Den värme, distans och humor som genomsyrar HELLOWEENs backkatalog lever så klart vidare, men har upplevelsemässigt anonymiserat något som naturlig effekt av den nya framtoningen.
Trots den något avvikande färdriktningen, när allt kommer omkring, så står och faller ju ett album med kvalitén på låtarna och på denna punkt tycker jag nivån ligger ungefär i linje med tidigare Andi Deris-giv (som tog sin början i och med ”Master of the Rings”, 1994). Däremot är upplevelsen lite mer strömlinjeformad och vi slipper exempelvis de absolut mest lättsamma - och fåniga - ytterligheterna till låtar. Därmed inte sagt att det inte bjuds lättåtkomliga skapelserna med extra mycket melodi. De båda Grosskopf-skrivna ”World of Fantasy” och ”If a Mountain Could Talk” är typiska HELLOWEEN-örhängen som tydligast faller under denna kategori. Inte överdrivet märkvärdiga men helt klart trevliga bekantskaper. Sticker ut mest gör de tuffare bitarna såsom singelsläppet ”Are You Metal?” och ”Long Live the King” varav den sistnämnda är den hårdaste låten HELLOWEEN någonsin sytt ihop (”Walls of Jericho”/”Judas”-eran exkluderad). De suveräna riffen och adrenalinuttömningarna till dubbelkaggeanfall är ren poesi i en hårdrockares öron. Skulle jag välja ett annat album på vilken denna rökare skulle passa skulle jag säga JUDAS PRIESTs ”Painkiller”. Det säger inte så lite. Ett spår som inte skall förglömmas är den väluppbyggda tungviktaren ”Far in the Future” som ständigt växer där längst bak i låtordningen medan vältrimmade “Who is Mr. Madman?” sitter som ett smäck redan från start. Midtempo-kompositionen ”Where the Sinners Go” levererar rundlagda riff inte helt typiska våra tyska vänner och i ”The Sacrifice” bjussas på inslag av triumfartare tongångar i fotspåren av italiensk kraftmetall. På tal om power metal - som ju i mångt och mycket HELLOWEEN kategoriseras som - vill jag nog påstå att ”7 Sinners” faktiskt är mer av en heavy metal-skiva i sin attityd och framhållning. Detta gör plattan både intressant och utstickande men inte automatiskt häpnadsväckande stark. Dock bra med ett stort metallförgyllt plus i kanten.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
