Grave Digger - The Clans Will Rise Again (8)
 |
Band: Grave Digger Recensent: Erik Arvidsson |
Om jag begår tjänstefel som hårdrocksrecensent när jag säger att jag älskar säckpipa låter jag förbli osagt, men den stämning, vemod och sinnesbild av storslagna vyer som instrumentet skänker passar banne mig ypperligt som komplement eller kontrast till hårda metal-tongångar. När GRAVE DIGGER tog fasta på hela Skottlandskonceptet och dess historia på ”Tunes of War” (1996) var säckpipan - förutom de starka låtarna - något som definitivt dröjde sig kvar i minnesupplevelsen av albumet. Nu gör GRAVE DIGGER som så många andra grupper gjort på senare tid och återuppväcker ett gammalt beprövat och framgångsrikt koncept och inte oväntat är det till Skottland vi återvänder på ”The Clans Will Rise Again”. Med heavy metal-tonsatta berättelser om landets legender, mysticism och folk gör också säckpipan entré igen. På ett handfull spår ljuder instrumentets fagra toner och den känsla som förmedlas i dess kölvatten är en bidragande faktor - om än liten - till varför den nya plattan sticker ut mer än vad de senaste releaserna gjort.
En annan frisk injektion rakt ut i artärerna på ”The Clans Will Rise Again” är nye gitarrliraren Axel ”Ironfinger” Ritt (även i DOMAIN). Efter ett försök med två gitarrister på föregångaren ”Ballads of a Hangman” (2009) har nu den tyska metallbataljonen återgått till en gitarrist efter att både Manni Schmidt (ex-RAGE, mm.) och Thilo Herrman (ex-RUNNING WILD, mm.) entledigats från sina tjänster. Jag påstår att Ritts inträde har höjt styrkan i GRAVE DIGGERs kompositioner. Hans riff och solon sjuder av energi och idérikedom utan att för den delen kliva utanför heavy metal-veteranernas strikta regelverk hur robust tyskmetall skall framföras. Vi talar med andra ord inte om några virtuos-utsvävningar eller dylika egotrippar utan helt sonika om träffsäkra och låthöjande insatser.
Och slutligen till den viktigaste anledningen till varför gravgrävarnas andra Skottlandsvisit ståtar med en åtta i betyg. Låtarna. Hela repertoaren är helt enkelt grymt stark. På de flesta av de sentida verken har det alltid dykt upp ett antal stela stycken som bara finns där - stabila som en murvägg - och spännande därefter. På nya skivan flödar idérikedomen och skapandekraften genom varenda tungmetallkavalkad och det märks att Chris Boltendahl och hans mannar inte vill göra någon besviken när de återvänder till konceptet som gav dem det stora genombrottet. I mina öron ligger inte ”The Clans Will Rise Again” ljusår efter den gravt underskattade ”Heart of Darkness” (1995), redan nämnda ”Tunes of War” samt den avskalade men ytterst effektiva ”The Grave Digger” (2001).
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
