Bullet - Bite the Bullet (6)
 | Band: Bullet Titel: Bite the Bullet År: 2008 Bolag: Black Lodge Betyg: 6/10 Recensent: Erik Thompson |
BULLETs andra fullängdssläpp "Bite the Bullet" nådde #3 på svenska topplistan. Visst, en sådan grej är inte på långa vägar lika stor idag som för bara några år sedan, men i alla fall. Och det är inte alldeles oförtjänt, för "Bite the Bullet" är ingen dålig platta. Tvärtom är den riktigt skön om man tar den för vad den är. Det vill säga jävligt, jävligt hörd.
Jag vet, det kan tyckas vara en tämligen vidöppen dörr att slå in när man talar om en renodlad retroakt, med en pretto-ambition på ungefär samma nivå som CRAZY FROG. Men BULLETs retrofaktor skiljer sig från, ska vi säga HAMMERFALLs, genom att de förstnämnda har betydligt mindre ingående kunskaper om den gångna musikscen de hämtat inspiration från. De påminner snarare om SISTER SIN: äger plattorna av de största banden inom berörd genre och utgår från dem, lyckligt ovetande om vilka och hur många av samma uppslag som redan mutats in av band i mellanviktsklassen.
Den här plattan, och låten "Pay the Price", inleds med ett intro vars AC/DC-doft säkerligen observerats även av BULLET själva. Likheten blir närmast kuslig när Hell Hofers röst kommer in och visar sig ha omvandlats till en karbonkopia av Brian Johnsons. Men som helhet låter musiken kort och gott som KROKUS av tidig 80-talsmodell. Fullt logiskt. Gissningsvis har BULLET inte velat låta som renodlade AC/DC-wannabes, utan ha lite mer heavy metal-jävlaranamma över det hela. Exakt samma målsättning som KROKUS hade en gång i världen, och slutresultatet har blivit identiskt. Vilket BULLET antagligen inte har en aning om " i varje fall har de aldrig framstått som encyklopediskt kunniga om det 80-tal deras sound bygger på. I så fall hade de knappast valt ett bandnamn som ett tyskt kultgäng redan mutat in (och ja, det ämnar jag låta dem äta upp till döddagar).
Men precis som SISTER SIN låter BULLET ändå förvånansvärt fräscha och icke-daterade, sannolikt just på grund av denna omedvetenhet. De vet inte hur många och vilka band som redan trampat fram längs samma musikaliska stigar, så i all oskuld uppvisar de samma energi och entusiasm som om de varit nära nog först på plan. De föregivna influenser från JUDAS PRIEST och ACCEPT som enligt andra recensenter smugit sig in på "Bite the Bullet", vill jag däremot avfärda som till största delen inbillade. Ett JUDAS PRIEST-liknande intro till "City of Sins" och några ACCEPT-färgade körer på "Rock'n'Roll Remedy" och "Rock Us Tonight" är inte nog för att kvalificera sig som "influenser" i min värld.
Så knäckande bra som SISTER SINs "Switchblade Serenades" är "Bite the Bullet" inte heller. Men känner du suget efter plattan som KROKUS glömde att spela in efter "Headhunter" (1983), och som dessutom Brian Johnson alltså skulle ha sjungit på, så är det just den här skivan som saknas i din samling.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
