Hollenthon - Opus Magnum (8)
 | Band: Hollenthon Titel: Opus Magnum År: 2008 Bolag: Napalm Betyg: 8/10 Recensent: Sara Söderström |
HOLLENTHON har inte släppt så många skivor under de 14 år som gruppen kan sägas ha varit aktiv, men de som kommit har hållit desto högre klass. Debuten "Domus Mundi" släpptes 1999 och följdes två år senare av habila rysaren "With Vilest of Worms to Dwell". Atmosfären är episk, mörk och mystisk och bandet uppvisar en blasfemisk inställning till genregränser genom en hejdundrande inkorsning av element från olika stilar. HOLLENTHON dväljs i den mörka sidan av tillvaron och hämtar sin livsenergi och inspiration ur kaoset. Estetiken och musiken känns kuslig och otäck som en rysning längs ryggraden. Men det är en kall kåre fylld av både olust och njutning. Styrkan i musiken ligger i spänningen mellan ljust och mörkt, ordning och vanvett. Visst vilar grunden på tunga riff och grumlig sång, men över detta spänner sig ett vidsträckt ljudfält av körer och lika drivande som gitarrerna gnider sig fioler över det mättade landskapet.
Att kliva in i HOLLENTHONs verklighet är att likt Odysseus stiga ner i Hades dödsrike. Här finns vansinnet som ligger på lut, redo att sluka alla själar som vandrar denna väg. Jag känner svavlet, mörkret, urkraften och tyngden av jordens inre som omsluter mig. Och jag trivs. "Opus Magnum" är en storslagen, mäktig och eggande skiva. Den är fylld av ytterligheter, tyngre än tidigare alster och om möjligt mindre melodisk. De långa violinmelodierna känns igen från förr och även de orientaliska inslagen återfinns men hålls relativt recessiva, tyvärr. Makalösa "Misterium Babel" kompenserar dock upp det genom att låta spröda österländska tongångar köras över av vad som närmast kan beskrivas som ett jetplan under inflygning, en blytung gitarrvägg som manglar över sången och som sedan brakar loss i otyglad anarki.
Det är kontrasterna som gör det, när det långsamma och ödesmättade bryts upp i ett snabbt upptempo, körsättningar som slirar på halvtoner och med ett obönhörligt raseri för musiken framåt i högre och högre hastighet för att sedan störtdyka ner i djupaste beckmörker där massiva gitarrer och mullrande sångmattor regerar i uråldrig harmoni. Cirkeln sluts, och börjar om. Ofattbart bra.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
