The Sonic Overlords - Last Days Of Babylon
 |
Band: The Sonic Overlords Recensent: Janne Stark |
Om du gillar Tony Martin-erans Black Sabbath så är här ett band du definitivt inte ska missa. Svenska kvartetten The Sonic Overlords (som definitivt gör sitt namn rättvisa) frontas av sångaren Marcus Zachrisson Rubin, med Morgan Zocek (Sideburn) på gitarr, Daniel Ramirez på bas och Per Soläng (Corroded) bakom trummorna. Plattan sparkar igång med upptempo-rockaren ”Utopia” med lite drag av orienten i sina harmonier, lite som Rainbow möter Black Sabbath, medan den efterföljande ”In My Darkest Room” direkt drar ner på tempot med en snygg mix av släpiga Sabbath-doftande doomriff men med bibehållet snygga melodier. ”Fools” drar upp tempot igen och även om det visst finns drag av Sabbath så är det verkligen en stor dos egen personlighet som skiner igenom. ”Lords of Tomorrow” Tar oss med ner i källaren igen. Till och med under källaren, skulle jag säga. Här är det doom av den högre skolan, lite i samma kvarter som kollegorna i Sorcerer. Det är ett rejält brutalt sug i riffet med snygga melodier som bär sången. Detta är högklassigt så det förslår. ”World On Fire” inleder lugnt och stilla för att utvecklas till en kraftladdad ballad med tung bottenplatta. Marcus, som även frontar cover-bandet Ozzy The Coverband, gör ett fantastiskt bra jobb och låter inte det minsta som någon Ozzy eller ens Dio eller Tony Martin-kopia. Han har definitivt sin egen touch som passar alldeles utmärkt i The Sonic Overlords. ”Sands Of Time” bjuder på mellantempo-stånk som fick mig att tänka på Grand Magus anno ”Iron Will”, men ändå med lite inflikade softare snyggheter. Riktigt effektfull dynamik. ”Shine” fortsätter lite i samma anda och även här tar man ner det hela lite i förversen med ett softare parti, för att sedan slå på strömbrytaren och i denna låt till och med dra in en fotbollsrefräng som en ny dimension. ”Childeren of the Night” bjuder ånyo på doom-riff av den högre skolan. Nedstämt, tungt och kraftfullt med Marcus röst som en fanbärare på toppen av det svarta berget. Förmodligen en av mina favoritlåtar. ”Eternal Heroes” tar åter upp tempot där riffen är suggestivt elaka och det vilar fortfarande en ödesmättad stämning över låten. I avslutande ”Past The End Of Time” gästas bandet inte helt överraskande av Tony Martin och låten i sig har definitivt en stark ådra av Black Sabbath. Faktum är att Marcus och Tony låter så pass lika röstmässigt att jag knappt hör någon skillnad på dem. Jag måste också säga att jag verkligen gillar produktionen. Fett och fläskigt men ändå luftigt och dynamiskt.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
