The Wounded Kings - Visions In Bone (8)
 |
Band: The Wounded Kings Recensent: Jakob Olsson |
T. S. Eliot avslutar sin dikt ”The Hollow Men” med följande, ofta citerade, strof:
This is the way the world ends
This is the way the world ends
This is the way the world ends
Not with a bang but a whimper.
Det är rader som hela tiden dyker upp i mitt huvud då jag lyssnar på THE WOUNDED KINGS ”Visions In Bone”, bandets sista album efter tolv år som aktivt band. THE WOUNDED KINGS tolkning av den i doom-genren så centrala domedagstematiken är inte någon högljudd smäll utan just, som hos Eliot, en suck. Musiken släpar sig fram, långsamt och tungt, och följs av George Birch återhållsamma och vibratoindränkta sång. Ljudbilden är på många sätt doomig old school – men THE WOUNDED KINGS har tagit estetiken till sin spets. Ibland närmar sig bandet ett snabbare tempo och ett groove som tar ansats för att rycka tag i lyssnaren, men för det mesta nöjer man sig med att luta sig bakåt och bygga upp atmosfär. Det är också det som THE WOUNDED KINGS excellerar i att göra. Om det så rör sig om de längre låtar som dominerar albumet, såsom inledande ”Beast” (13:43), eller en i sammanhanget kortare historia, likt ”Bleeding Sky” (4:11), rycks man med på bandets lågstämda färd mot undergången. Albumets höjdpunkt nås på många sätt i de sista minuterna av avslutande ”Vanishing Sea” där varje instrument ges plats att säga några sista ord innan det att de sårade kungarna slutligen faller. Det är sorgligt att behöva ta farväl av THE WOUNDED KINGS. Men en bättre elegi än ”Visions In Bone” hade man inte kunnat önska sig. Det är ett band som bättre än många andra vet hur man sätter punkt för en karriär, ”[n]ot with a bang but a whimper”.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
