Silver - Gold (5)
 | Band: Silver Titel: Gold År: 2005 Bolag: MTM Betyg: 5/10 Recensent: Tommy Silfvenius |
SILVER är ett band som kan sorteras in under kategorin supergrupp. Förutom att den drivande duon är Gary Barden (MSG, STATETROOPER, PRAYING MANTIS) och Michael Voss (DEMON DRIVE, CASANOVA, BONFIRE) så har Don Airey och Tommy Denander figurerat i samband med gruppen. Det rör sig dock inte om nån supergrupp som bara existerar över en eller max två plattor, det här är nämligen deras femte alster. Och återigen finns Denander med ombord. Den självbetitlade debuten skedde 2001 och sålde grymt bra framförallt i Europa och på japanska importmarknaden.
Det här är dock den första plattan med bandet jag har chansen att lyssna in mig på, och jag har kanske inte missat något tidigare. Jag är inte speciellt imponerad av vad man åstadkommit här i alla fall. Inledande "Creep" är bästa spåret och sedan går det tyvärr bara utför med något undantag. Nåja, öppnaren är hårdrock, men jag kan ändå inte låta bli att reta mig på den disco-hihat som gör sitt inträde en bit in i introt. Det kan i och för sig vara en duracellkanin som irrat sig in i studion och fått tag på en tamburin. Spelsättet tyder på det, men inte ljudet. Men i övrigt är det okomplicerad hårdrock som ljuder i mina högtalare. I "All That I Wanted" får sedan doan Michaela Schober träda fram i förgrunden och det gör hon bra. Hon tar hand om introt helt själv och adderar också en härlig krydda till den episka avslutningen. Det känns som om det är hon som är behållningen. Hon kunde faktiskt fått större utrymme totalt sett.
Undantaget som jag nämnde förut är "Joshua" som uppvisar en riktigt flådig refräng och ett lite underfundigt gitarrspel.
Bowiecovern "China girl" bryter förstås också mönstret, men i stort sett endast på grund av igenkänningsfaktorn. Visserligen fixar Barden sången galant, han låter till och med som den gode David, men jag tycker nog ändå att det är roligare med lite udda versioner istället för försök att efterlikna originalen.
Voss säger att "Gold", som skivan heter, speglar Barden:s 50-årsdag som inträffade nyligen. Ett sorts firande, framför allt då duon enligt egen utsago tvekat lite på om man skulle nå halvtid. I det här fallet tycker jag att det tydligt märks att huvudpersonerna blivit lite äldre och mättare. Inget fel i att låta naturen ha sin gång, men musikaliskt har man lämnat mina jaktmarker. Sången och de övriga insatserna är bra och produktionen är felfri, men det är alldeles för tråkigt. Jag tycker att gränsen mellan pop och hårdrock / AOR passeras allt för ofta. Bandet heter SILVER, plattan heter "Gold" men medaljen blir bara brons. Betyget stannar på 5. Knappt godkänt.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
