”Jag är jättestolt över det vi åstadkommit”.
Det började med en förutsättningslös kopp kaffe på ett fik i Göteborg mellan vännerna Jake E. och Jesper Strömblad. Det ledde till att en låt skrevs, sen en annan och helt plötsligt stod man där med ett helt album som skulle lanseras över hela världen. Det har gått lite över ett år sedan skivan ”Letters To Myself” släpptes och nu berättar CYHRAS sångare Jake E. öppenhjärtigt för Metalcentrals Henrik Halvardsson om tiden som har gått och vad som väntar runt hörnet.
Det har gått fort för bandet CYHRA. Väldigt fort. Kanske något oväntat, men absolut inte av en slump. Ett genomtänkt och hårt arbete har lagt grunden till att bandet har tagit stora och avgörande steg på en väldigt kort tid. Nyblivne pappan och frontmannen Jake förklarar:
-För ett år sedan hade vi ingen aning om vart framtiden skulle ta oss. Vi hade väldigt storslagna planer kring vad vi ville göra, men hade samtidigt ingen aning om det skulle förverkligas eller inte. Vi fick uppmärksamheten tidigt för att vi alla kom från andra och stora band, men det var ju inte heller en garanti på något sätt för en given succé. Det första ”hundåret” som praktiskt taget alla band genomgår har gått över alla förväntningar; vi har spelat på de största festivalerna, fått bra speltider där, fått så bra betalt att vi har kunnat komma med en bra produktion samt crew och inte behövt tumma på viktiga saker. Det har betytt väldigt mycket för oss.
Hur mycket jämfördes ni till en början med de andra band som ni spelat med?
-När vi släppte första singel ”Karma” hösten 2017 så började jämförelsekampanjen; ”det här låter inte som IN FLAMES”, ”jag trodde att det skulle vara growl”, ”de låter för mycket som AMARANTHE”, ”de låter för lite som AMARANTHE”, ”varför spelar inte trummisen så snabbt som han gör i andra band”. Men det ebbade ut ganska snabbt och vi började bygga vår egen fanskara, vilket vi har fortsatt med.
Ni verkar ha fullt upp alltsedan debutskivan släpptes?
-Plattan släpptes i oktober, vårt första gig var utsålt i Helsingfors och det var samma dag som plattan släpptes så ingen hade ju hört den. Det blev jul, och sen åkte vi iväg på turné till USA tillsammans med SABATON och KREATOR och var borta i sex-sju veckor. Efter att vi kom hem igen hade vi gig i Europa, och även om vi hade velat ha ytterligare en stor Europaturné så fick vi ju en jättebra festivalsommar istället. Det har gått väldigt bra för oss på Spotify och även med skivförsäljningen. Nu med facit i hand kan jag säga att jag är tacksam för att det har gått nästan som vi ville.
Vilken typ av respons fick ni i USA under den turnén?
-I början hade vi ingen aning om det skulle vara 50 personer i publiken när vi gick på scenen. Men 80-90% av SABATONS publik kom för att kolla in oss och vi fick väldigt många nya fans där. Att vi överhuvudtaget fick åka iväg med SABATON och KREATOR i USA var helt magiskt! Överlag har responsen från våra fans varit helt fantastisk!
Du och bandet måste arbeta oerhört hårt och idogt för att ha lyckats så bra som ni gjort?
-Jag jobbar tio timmar om dagen med CYHRA. Jag försörjer mig som musiker och kan ägna all min vakna tid till att bygga detta vilket jag är oerhört tacksam för. Men det är ett heltidsjobb och just nu är jag ett år framåt i planeringen.
Det känns som att du är hela tiden några steg före och långt fram i din och bandets planering?
-Det måste man vara.
Är du en perfektionist?
-Folk säger det till mig, att jag måste släppa taget, att jag är för perfektionistisk. Allt ska vara på mitt sätt annars fortsätter jag tills det blir på mitt sätt. Jag kommer nog aldrig att släppa på det, framförallt inte när det gäller musiken. Om CYHRA spelar på Skandinavium så blir jag nog inte nöjd förrän vi står på Friends Arena och finns det en ännu större scen så är jag inte nöjd förrän vi står på den. Jag pressar mig själv framåt hela tiden. Men en sak är jag väldigt stolt över och det är att jag lyckades genomföra det här. Inte ensam, jag skrev ju exempelvis hälften av låtarna med Jesper, men som en så pass drivande kraft. Det föll en sten från mitt hjärta: jag klarade att göra det här. Jag vet inte vad jag hade gjort om det inte hade gått vägen om jag ska vara riktigt ärlig. Jag är den typen av människa som aldrig ger upp. Men jag kan inte rekommendera någon att göra den resa som jag har gjort på det sättet om man inte är beredd att offra allt som man har. Det tar en enorm tid och pengar att bygga upp det vi har gjort. Jag är jättestolt över det vi åstadkommit.
Med de höga ambitionerna som du och bandet har krävs det att samtliga inblandade lägger in 110% av både tid och energi. Var det det som basisten Peter Iwers kände att han inte kunde ge och därför hoppade av i vintras?
-Jag vill inte svara å Peters vägnar utan refererar till det som han sa till oss. Han kände att han hade för många åtaganden helt enkelt. Vi är fortsatt goda vänner och helst hade jag ju velat fortsätta med Peter men nu blev det som det blev. Vi rekryterade inte Peter för att han var med i ett stort band, utan för att vi var kompisar. Vi rekryterade hela bandet baserat på individernas personlighetstyper och hur de skulle passa ihop med oss.
Ni har valt att inte ersätta honom utan kör förinspelad bas. Hur tänker ni där framöver?
- Vi har kommit till insikten faktiskt att vi nog aldrig kommer att ha en basist. Det är som med en keyboardist; vi har en massa keyboard med på låtarna och även de är förinspelade. Vem som helst inser ju att fyra personer är lättare och billigare att transportera än fem. Det handlar om löner, hotell och flygbiljetter. Vi kände att det här är vår ”bebis” och vi behöver inte slänga med någon annan. Vi känner oss bekväma med det vi har och det ser snyggt ut med enbart fyra personer på scen.
Albumet ”Letters To Myself” har lite över ett år på nacken. Hur ser du på den om du lyssnar på låtarna idag?
-Det finns ju låtar som man har skrivit med andra band genom åren och det finns vissa låtar där man känner att ”gud, va jag var 20 år då”. Jag kan inte sjunga dem längre. Man skäms lite att man haft ett visst synsätt på saker, varit så omogen. Det som är så coolt med den här skivan är att den känns tidlös. De här problemen som jag skrev om för ett år sedan har folk haft i hundratals år och kommer alltid att ha. Det är ju hemskt, men det innebär att folk alltid kommer att känna igen sig i vår musik och ha en anknytning till det jag sjunger. Varje gång vi gör en spelning så känner jag att jag förmedlar någonting. Varken med DREAMLAND eller AMARANTHE har jag varit personlig utan skrivit om abstrakta saker. I exempelvis AMARANTHE handlade mycket i texterna om att jag och Olof var väldigt filminfluerade. Framförallt var de två första skivorna skrivna som ett manus till en film. Men det här har öppnat upp en helt ny värld för mig rent textmässigt att våga bjuda på mig själv. Många texter var inspirerande av Jespers leverne och hans problem, men på vår nya skiva har jag valt att öppna upp mig själv och berätta om saker som hänt mig. Det blir mer personligt.
Uppföljarplattan är inspelad: hur gick tankarna när du började skriva låtar inför den?
-Helt ärligt, inför den första plattan så satt jag ock Jesper och skrev och skrev och vi hade roligt. Det fanns ingen press, inga fans som väntade, ingen tidsplan. Men nu har vi ju en fanskara, vi ska leva upp till ”hypen” som vi byggt upp och till succén som vi ändå har haft på den här korta tiden. Vi har tänkt mer live den här gången. Vi visste ju faktiskt inte om vi skulle få spela live någon gång med de låtarna, då kan man göra lite som man vill. Nu har vi tänkt att ”det här partiet blir grymt när vi spelar live” och ”det här kommer publiken att gilla”. Vi skriver fortfarande låtar som vi gillar, men vi tänker också in publiken när vi skriver och försöker göra materialet mer ”publikvänligt” för att bygga vår show kring det. Sen har vi givetvis våra gamla låtar kvar och med den kombinationen av nytt och gammalt eftersträvar vi det magiska tempot i en spelning.
Det känns enormt genomtänkt med en stor portion av ”smartness”?
-Det måste man alltid göra. Det gör alla från JUDAS PRIEST till RAMMSTEIN. Vissa låtar funkar inte på skivor, men funkar kanonbra live och vice versa.
Vad kan vi då förvänta oss av album nummer två?
-Nya skivan blir en helt naturlig fortsättning på ”Letters To Myself”. Alla kommer att känna igen sig i vad CYHRA handlar om: en slags glädje i allt jävla mörker. Det handlar fortfarande om ”stora” refränger med partier där fansen kan sjunga med. Jag och Jesper knäckte koden tidigt kring vilka vi är musikaliskt.
Jag vet att ni spenderade en hel del tid i olika studios i olika länder för att få ihop den första skivan. Hur har ni arbetat nu?
-Förra plattan spelade vi i under ett stort ståhej minst sagt. Vi började spela in trummor och gitarr i Göteborg hos Jakob Herrmann på Topfloor Studios. Sen flög jag till New York och la min sång, innan vi åkte till Roberto Laghi på Oral Majority Recording och la basen. Efter det drog vi vidare till Riga för att spela in Euges gitarrer, bara för att avsluta allt hos producenten Jacob Hansen i Danmark. Det var trevligt i sig, men nu kände vi att vi ville arbeta annorlunda. Jag blev även pappa igen under hösten och ville inte flänga runt mer än nödvändigt. Istället spenderade vi runt sex veckor i Danmark i somras tillsammans med Jacob och det gick verkligen svinbra.
Vad är tidsplanen för en första singel och när förväntas plattan släppas?
-Mixningen pågår fortfarande men det ska vara klart nu i januari är det tänkt. När det gäller titeln på plattan och omslag så allt är klart och bestämt, men jag håller på det ett tag till. Albumet släpper vi under våren och första singeln kommer någon gång i januari hoppas vi. Annars kan det bli i februari eller mars. Vi i bandet har våra favoritlåtar och tankar kring vilka låtar som vi tror skulle fungera som singlar, men vi vill ha allt färdigmixat och klart innan vi väljer definitivt. Med en slutmix i handen kan vissa låtar ”lyfta” och de man trodde på initialt inte alls kännas lika bra. Jacob Hansen är en mästare på att mixa ljud och få till soundet som gör att låtarna ”växer”.
Känns det nervöst?
- Det är lite nervöst, men jag känner att de låtar vi har är nog snäppet bättre än de på första skivan! Den här gången spelade vi in sammanlagt 14-15 låtar, men vi kommer att enbart använda oss av tio på plattan. Resten hamnar nog som bonusspår på olika utgåvor. Vi ska även göra fyra spelningar i mars nästa år med BATTLE BEAST och jag ser fram emot att få komma ut och spela låtarna inför vår publik och se deras reaktion.
Text & foto: Henrik Halvardsson
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
