Kix - På en svensk scen för första gången

Bandet KIX landade på 11:e plats på Billboards singellista 1989 med balladen ”Don´t Close Your Eyes” och nådde platinastatus. I Europa däremot gjorde man inget större bestående intryck. Kanske var det därför det tog 40 år innan KIX beträdde svensk mark för första gången när de spelade på Sweden Rock Festival i somras. Henrik Halvardsson från Metalcentral fick en pratstund med sångaren Steve Whitman och gitarristen Brian Forsythe.
 
- Det är på tiden! utbrister den färgstarke frontmannen och sångaren Steve Whitman när han påminns om att bandet aldrig spelat i Sverige tidigare. Vi slog aldrig igenom stort härborta. Vi spelades inte så mycket på radio eller sålde stora mängder album. Visst, KIX har fans utspridda här och där i Europa, men vi har aldrig haft så många att vi kunnat sätta ihop en ordentlig turné. Vi spelade tre gig i Storbritannien efter att ”Blow My Fuse” släpptes. Spelningen på klassiska Marquee var bra, men de andra var på mindre klubbar. Tyvärr var vårt skivbolag på den tiden, Atlantic Records, riktigt dåliga på att stödja oss. Ärligt talat, de sög ordentligt! De ville inte ha oss på sin etikett, så vi prioriterades aldrig. Albumet ”Blow My Fuse” gjorde oss populära, men bara i Amerika, inte här i Europa.

Vägen till framgång även i USA var dock inte spikrak och skedde inte från en dag till en annan. Bandet startade sin karriär i Baltimore-området på den amerikanska östkusten redan 1977. Det var en riktig bra tid för livemusik med många konsertställen för nya och hungriga band att visa upp sig på.

- Städerna på USA:s östkust, exempelvis mellan Maryland och Washington DC och vidare mot New York, hade minst tre-fyra ställen att spela på. Plus att de ligger nära varandra så det var lätt för oss och fansen att köra mellan städerna, minns Brian.

Det var en av de huvudsakliga anledningarna till varför KIX till skillnad mot så många andra amerikanska band på 1980-talet inte bröt upp och flyttade till Los Angeles. Detta trots alla berättelser om dekadensen på Sunset Strip och hur skivbolagsrepresentanterna flockades som gamar för att kontraktera nya band.

- Vi ville bryta trenden. Vi ville vara ett rock ´n´ roll-band, men var inte intresserade av att bryta upp och bo på något skitställe och äta nudlar för att överleva enbart för att kunna bo i Los Angeles. Vi spelade längs hela östkusten och tjänade ihop pengar som vi sen använde för att sätta ihop våra egna turnéer. Vi spelade överallt; i Chicago, Detroit, Texas och det var så vi fick våra fans. Det gick att få ett skivkontrakt och vara framgångsrik utan att flytta. CINDERELLA från Philadelphia var ytterligare ett band som bevisade att det gick.

KIX släppte albumen ”Kix (1981), ”Cool Kids” (1983) och ”Midnite Dynamite (1985), men det var med skivan ”Blow My Fuse” från 1989 som man fick det verkliga genombrottet. Den största anledningen till att albumet sålde platina i USA var balladen och hiten ”Don´t Close Your Eyes”. En låt vars text tog upp det känsliga ämnet självmord och nådde plats nummer 11 på Billboards Top 100. Atlantic Records hade dock aldrig planerat att släppa den låten som singel, utan det krävdes lite tur och ett par vassa öron från en branschräv för att möjliggöra den succén. Steve Whitman minns det hela så väl fortfarande:

- Vi var ute som förband till GREAT WHITE. Deras dåvarande manager var Alan Niven, som även var GUNS ´N´ ROSES manager. Han stod bredvid scenen och såg oss spela en kväll. När vi gick av scenen hejdade han oss och frågade; ”Varför är inte det där en singel”? ”Vi har ingen aning”, svarade vi. Så han ringde vårt skivbolag och sa; ”Ni sitter på en jättehit med den låten”. En vecka senare var vi uppe i New York och spelade in videon till låten, men det var enbart tack vare honom som den blev släppt som singel. Atlantic hade ingen aning!

Med uppföljaren ”Hot Wire” från 1991 hade KIX stora förhoppningar. Det var med den skivan som de skulle befästa sin position som ett av genrens stora band med arenaturnéer, få sina videos spelade på MTV och tjäna stora pengar. Resultatet blev dock ett helt annat.

- Precis efter att vi släppt albumet så kändes det som att det var något på gång. Vi spelade in videon för första singeln ”Girl Money” och den visades på MTV initialt, men föll snabbt bort från deras rotationslista. I samma veva slutade radion att spela låten och vi förstod då att försäljningen av skivan inte skulle ta fart. Detta var bara efter att den hade varit ute på marknaden en månad! Helt plötsligt så var vi inte relevanta längre.

Nya musikaliska vindar drog in över världen. Borta var banden med de stora fönade hårsvallen som sjöng om sexuell dekadens och istället tog personer i flanellskjortor med självmordstankar över. Fyra år senare gjorde bandet ett sista försök för att få uppmärksamhet och hålla saker vid liv genom att släppa ett nytt album, ”Show Business”. Den här gången på ett mindre bolag, CMC International, men det var helt kört.

- Det kändes som att någon fixat ett stort party, men inte bjudit in oss, berättar Steve. Mitt i den bedrövelsen så trodde vi ändå att vi hade vår starka fanskara och att vi kunde åka ut och spela shower och tjäna lite pengar. Vi har ju alltid kunnat blända folk med våra scenshower, men hela klimatet för vår musik dog ut. Dessutom var vi för nya för att bli spelade på de kanaler som fokuserade på gammal rockmusik.

- Jag var helt desillusionerad och slutade i bandet, suckar Brian, när han tänker sig tillbaka. Jag hade varit en del av KIX i 13 år och luften gick bara ur mig. Jag hade så stora förhoppningar om ett stort genombrott, men det hände aldrig. Jag ville inte sluta spela musik helt, men jag bestämde mig för att pröva andra typer av musik som country-rock, blues och lite åt BLACK CROWS-hållet.

- Jag ville verkligen fortsätta spela musik, så jag bildade bandet FUNNY MONEY, säger Steve. Tanken var att göra eget material och blanda med några coverlåtar, men ingen förstod något så jag började spela KIX-låtar på giggen och på det sättet höll vi igång bandet. Ronnie Younkins, i sin tur, hade startat ett band som han kallade för BLUES VULTURES och det hände att vi spelade på samma event. Ibland gästspelade vi med varandra och avslutade setet med några KIX-låtar och publiken blev helt galen! Klubbägarna var också helt entusiastiska och vädrade pengar, så vi kontaktade Brian igen. Vi gjorde ett gig i Baltimore på test och biljetterna sålde slut så vi fortsatte att spela lokala gig från 2004 och framöver. Runt 2008 blev vår typ av musik cool igen och vi blev bokade på Rocklahoma, som är en väldigt stor och viktig festival i USA. Jag skrattade och sa; ”Ingen kommer att veta vilka vi är”, men vi gick ut spelade inför 20,000 galna fans! Då förstod vi att: ”Wow, folk gillar oss!” Efter det har vi spelat regelbundet över hela landet och på stora festivaler som exempelvis M3 och Monsters Of Rock-kryssningarna.

Steve och Brian är rörande överens om att KIX inte är ett band som bara vill leva på sina gamla meriter utan tanken på att spela in ny musik lockar.

- När vi släppte livealbumet ”Live in Baltimore” 2012 så ville vårt dåvarande skivbolag, Frontiers Records, även ha en skiva med nytt material och där föddes idén som kulminerade i ”Rock Your Face Off” från 2014. Enda skillnaden var att vi ville ligga på ett amerikanskt skivbolag, så Loud & Proud Records var perfekt för oss.

Brian beskriver känslan runt processen kring ”Rock Your Face Off”-skivan som ”läskig”.

- Det var läskigt för vår traditionellt huvudsaklige låtskrivare, före detta basisten Donnie Purnell, var ju inte längre en medlem i bandet. Vi ville vara säkra på att vi kunde göra det själva, hålla fokus och få musiken att låta som KIX fortfarande. Som tur var sa vårt skivbolag; ”Ni gör vad ni vill och är det bra så släpper vi det”.  Att få de fria händerna var otroligt skönt. Skivan togs emot väl av fansen och tog sig även in på Billboards Top 50-lista. Vi visste att vi hade gjort en bra skiva, men vi överraskades lite av det otroliga mottagandet.

- Vår basist, Mark Schenker, har en studio i sitt hus så det kommer att hända saker inom det närmaste året, avslöjar Steve. Alla är kreativa i bandet, vi har demos på gång och skickar runt lite material mellan oss för synpunkter. När vi känner att det är dags så stänger vi in oss i ett rum, väljer det som är bra eller tar delar av låtar, sätter ihop det och spelar in.

Trots de stora uteblivna framgångarna hittills på europeisk mark så har inte KIX gett upp hoppet om att få turnera i Sverige och på resten av kontinenten.

- Vi visste att Sweden Rock var en väldigt stor och viktig festival och det var en ära och ett privilegium att spela här. Publiken var toppen och mottaglig. Jag vet inte om de kunde förstå vad jag sa, men jag körde på ändå! (skratt!). De kände till de mest kända låtarna som ”Blow My Fuse”, ”Cold Blood” och ”Don´t Close Your Eyes”. De kunde också ”Top Down”, vilket var coolt! Sweden Rock var vårt första stopp i Europa på 30 år ungefär, så vi hoppas att det ska generera lite mer intresse, ungefär som Rocklahoma gjorde för oss i USA. Nu i oktober spelar vi exempelvis på Rockingham Festival i England, så steg för steg hoppas vi på att bygga något här också. Vi kommer gärna tillbaka!

 

Text & foto: Henrik Halvardsson