Recenserar VILDHJARTA i dagens Sydsvenskan, läs här. Som jag önskar att Century Media ville släppa en instrumentalversion där inget står i vägen för de tre gitarrerna. Teknikonani med hjärta, det är djent i ett nötskal.
Sång hör inte dit så länge genrens vokalister nöjer sig med att låta som metalsångare har gjort de senaste tjugo åren, när gitarristerna försöker gissa hur metal skulle kunna låta de kommande tjugo åren.
Glappet är irriterande.
Eller som Ronan Keating skulle ha sagt: "You say it best / When you say nothing at all" (på ren svenska: "Du säger det bäst när du håller käft").
Inte riktigt facit, men gott nog: Pitchforks metalmaestro Brandon Stosuy listar årets mest obligatoriska lyssning här och prickar in minst 66.6% av vad jag själv har lyssnat på i år.
Listan samlar dessutom ihop en hög skivor som jag har dåligt samvete över att inte ha gett tillräckligt mycket kärlek och uppmärksamhet. TOMBS-albumet hade jag planerat att älska som en dotter, men den har ständigt knuffats undan av framfusigare ungar i skocken.
December är den enda månaden på året då man har en chans att lyssna ikapp, så nu är det dags att ladda iPoden (omodern i dessa iPhone-tider, jag vet). ASH BORER, VASTUM, DEAFHEAVEN, ATRIARCH, MITOCHONDRION, ANTEDILUVIAN, WOLD och LOCRIAN väntar.
Och så det ack så missförstådda konstverket "Lulu", som nu kan avnjutas för vad det är när hysterin lagt sig.
Nej, förlåt, det finns saker man inte får skämta om.
Alle man på däck! Reva storseglet! Mata kölsvinet! Låt dem gå på plankan! Alla skeppsklichéer är tillåtna när Close-Up Båten - den enda särskrivning jag nedlåter mig att göra - lättar ankar den 8 mars nästa år.
Eftersom jag bor 50 mil från Stockholm, blir full av två klunkar öl och tycker att 10.30 är lagom läggdags vardag som helg kommer jag inte att medverka på detta förnäma sjöslag, men det hindrar mig inte från att göra reklam för den senaste upplagan av evenemanget.
Jag menar, en tillställning som sponsorer dragit sig ur på grund av HARDCORE SUPERSTARs "analfester" (se gammalt reportage i Close-Up om en, eh, annorlunda fruktstund) måste ju vara väldigt kul. Eller som får en kollega att köra en säkerhetsnål genom en kompis förhud.
Som bonus kan man lyssna på musik medan man befinner sig på Båten med stort B: KREATOR, GRAVEYARD, DARK TRANQUILLITY, YERSINIA, DEGRADEAD, THE KRISTET UTSEENDE och TORTURE DIVISION är bokade och klara, ett band tillkommer.
YERSINIA ensamma är värda biljettpriset, säger jag utan att ens ha sett dem live - deras absurt intensiva debutalbum "Efter Oss Syndafloden" från 2010 låter rimligen ännu vansinnigare på en scen. Se, se, se!
Lämnade just in årsbästalistan till Sydsvenskan och noterade att den bara hade en titel gemensamt med listan till Close-Up, men så fick den förra bara innehålla tre titlar och når rimligen en annan läsekrets.
Om någon vecka ska året summeras på Benshi och då kommer listan ånyo att bli annorlunda när varje skiva kan kommenteras. I år känns det extra svårt att välja en given etta, eftersom olika album är bäst vid olika tillfällen.
PRIMORDIAL när man vill knyta näven mot den svartnande skyn, LITURGY när man vill ha en elchock till hjärnan, DARK CASTLE när man vill ha årets giftigaste sång, DISMA när bara döden är verklig, WOLVES IN THE THRONE ROOM när man vill vila sina ben bland rötter och löv.
MORBID ANGEL har presenterat sitt kommande remixalbum: två skivor fulla med musik som är "Too Extreme!", både bokstavligen och bildlikt (vilket är en anledning till att jag gillar den).
LAIBACH, MIXHELL (med Igor Cavalera!) samt Cevin Key från SKINNY PUPPY motiverar en avlyssning av mastodontsamlingen. Säkert kan Xytras, Tim Sköld och PROJECT PITCHFORK också tillföra lite välbehövlig expertis till sina versioner.
Sen kan man ju fråga sig om tio remixar av "I Am Morbid" och fem av "Too Extreme!" inte är en eller två eller tre för många.
Eller om inte allas remixdarling SKRILLEX borde ha varit med på ett hörn. Men han är väl för dyr nu när han jammar med THE DOORS och säljer ut Arenan.
Under inflytande av Brewdogs julöl "There is no Santa" låter "First Of The Year (Equinox)" olidligt bra.
BUCK SATAN & THE 666 SHOOTERS är ett projekt som jag har för mig att Al Jourgensen pratade om redan för tjugo år sedan - kanske läste jag det i den gamla syntblaskan New Life - men först nu är det verklighet.
Recension kommer i morgondagens Sydsvenskan, så länge postar jag den starkaste låten på albumet. Industricountry är en på tok för outforskad hybridgenre.
Nu finns Benshi Antologi #1 - med ett spektakulärt RAUBTIER-reportage samt exklusiva illustrationer därtill - att beställa från Bokus. Härliga tider!
Ja, det finns ju annat att läsa mellan pärmarna också. Som mitt mindre spektakulära men desto mer trivsamt lugubra ABANDON-reportage från 2010.
Stör mig en smula på att jag reviderade RAUBTIER-texten eftersom de hade skaffat sig en ny basist i DEFLESHED-Gustaf, och sedan gick och skaffade en ny basist igen (Jonas Kjellgren) så fort antologin kommit i tryck.
Åh, dessa i-landsproblem. Klicka här för att beställa detta stycke kulturjournalistik.
Idag bakar jag en chokladcheesecake med en kladdkaka insprängd i mitten, så vad kan vara mer passande som dagens inlägg än förträffliga bak- och metalbloggen Metalcakes?
Den senaste uppdateringen, från igår, är tillägnad ELECTRIC WIZARD. Konstigt nog är den inte fylld med hasch, utan verkar mest bestå av sockerkaka och nån sorts smulor plus lite choklad. Inte riktigt vad jag föreställer mig som bakverkens svar på "Dopethrone".
(Min cheesecake ser däremot ut som en tron av choklad. Den som äter mer än en bit lär bli tämligen hög på det där lyckomedlet som choklad sägs innehålla så mycket av.)
Dagens kändisspotting: hårdrockens meste förkämpe Anders Tegnér besökte också utställningen Popstad Lund på Kulturen.
Det mest slående med honom nu för tiden (nu när WASP inte är en samhällsfiende på samma sätt som 1982, även om kristna golfare är obehagliga på sitt sätt) är att han allt mer framstår som Johan Westers förebild för Sunken i "HippHipp!".
