Jag har fått sova säkert sex timmar i sträck i natt. Pepp och livsglädje! Denna flyktiga känsla måste vi fira. Först med THE DARKNESS sanslösa tolkning av RADIOHEADs "Street Spirit".
Och sedan: SLEEP har tagit världens kanske bästa bandbild någonsin.
Morgonens pepp: SPIDERS från Göteborg släpper snart sin albumdebut. Ah, där kom munspelssolot, 2:20 in i "Above the Sky". Bara UNSANE har bättre munspelssolon, men fler band borde helt klart ha just munspelssolon. och fler band borde ha en röst i klass med Ann-Sofie Hoyles.
Pladder, pladder. Här är deras hemsida. Bara att gräva sig vidare.
Alltså. Spelar du i ett band och undrar hur en korrekt biografi ska se ut, läs nedan. Man kan ju inte bli annat än sugen med så målande språk. Och ett band som flyttar från Filippinerna till Costa Rica för att Centralamerika är mer metal? Världsklass! Läs och njut.
***
DEIPHAGO was created in 1989 by Voltaire 666, Sidapa and Royce. The band was inspired by the black metal gods Sarcofago, Sodom, Venom, Mercyful Fate and Hellhammer.
They released their 1st demo on 1991 and is a display of total Hellhammer worship with reigning guitar solos and sick vocals. Demo 91 made Deiphago known to the worldwide underground scene. On 1993, inspired by their contemporaries at that time like Blasphemy, Beherit, and Profanatica they released their 2nd demo, a fast grinding black masterpiece mixed with Morbid Angel solos and sicker vocals as V666 sang in a backmasking way the song “Backmask prayer” and also incorporated Beherit’s demonic whispers on “Hail Mary Innana”. Their demo 93 was labeled “exotic black metal”. Through the next years, Deiphago continued to assault the Philippines while they undergo constant line-up changes. On 1997, armed with a new drummer, they released their 3rd demo – the Pagan sessions. Demo 97’s lyrical concept was homage to the Filipino Pagan gods and included 2 tracks - “Bathala”, the song that incorporated elements of Bathory’s “Hammerheart” and “Uwak”, the song that retains their fast chaotic sound from their previous works showing relentless speed. Demo 97 was only distributed among hand-picked local hordes.
By 1998, the band was continuously plagued by line up problems leaving only V666 and Sidapa on the fold. The band remained dormant for 6 years, waiting for the right time to strike back.
On 2004, Deiphago relocated to Costa Rica. The move to Central/South American territories made the perfect backdrop for Deiphago to accomplish their long overdue album profoundly inspired by Sarcofago’s “INRI”. V.666 took over the bulldozer bass duties and continued to spew forth the black vomits, Sidapa still on hateaxes and leads, they acquired the fastest chaotic hellpounder on this part of the planet, Nazgul (of Mortigor). Deiphago began writing new materials and on March 2006, they released a 3 song promo entitled "Rapeslay of the Virgin Mary" which caught the ears of Canadian label Morbid Moon records who immediately signed the band on May 2006 for the release of their 1st album aptly titled “Satanik Eon”.
On November 2006, "Satanik Eon" was officially released to the worldwide masses. "Satanik Eon" is the anti-thesis to the thousand Norsk clone albums being released. “Satanik Eon” is the fist in the face of the current black metal scene and reaffirms once and for all what true black metal should be - unrepentant atomic bomb crushing evil compositions. “Satanik Eon” can only be described as Satanik Black Metal Holocaust.
Idag skriver IO om PANOPTICON, som har gjort en skiva som heter "Kentucky" och förenar black metal med bluegrass. Det låter ganska märkligt, tycker jag efter en genomlyssning. Och "spännande". Ska vi kalla det blackgrass? (Ett ord som får mig att tänka på Lemmy och gräsmattor, för övrigt.)
Det här behöver både du och jag lyssna mer på, men inte idag. Idag har jag en omslagsartikel till Close-Up som ska/bör bli mer eller mindre färdig. Och så ska jag prata med PLAGUE WIDOW. Genreexperiment får vänta till en annan dag, men man undrar ju vad det blir härnäst.
Jag håller tummarna för att nästa korsning blir nyahbinghithrash.
Idag fyller Metalcentrals chefredaktör Johan Engström år. Utan honom hade det inte blivit mycket av min blogg, för han ligger på så fort jag hamnar i en svacka. Hipp hipp hurra, länge må han fortsätta!
Det kom som en chock härom dagen: min lyssningstid på Spotify var slut. Vid närmare eftertanke kunde jag i och för sig se det komma lika tydligt som den dagen då mjölken tar slut i kylskåpet, vilket händer med jämna mellanrum.
Den eventualiteten har jag lärt mig hantera genom åren. Jag köper ett nytt paket och så fortgår mjölkdrickandet som om inget hänt. Men slut på Spotify-minuter? Panik! Inget mer gratislyssnande! Vad tar man sig till? BETALAR för sig? Ja, se där en metod som jag har för mig brukade fungera bra i samband med musiklyssnande förr i tiden.
Vilket leder oss fram till årets kanske viktigaste fråga. (Nej, inte om det borde vara fritt fram för sjöfylla eller huruvida kött är en mänsklig rättighet i samband med musikfestival.)
Jag talar om detta ödesval, denna 49-kronorsfråga:
Hej då Philips HP910, tack för våra tio år tillsammans. Ni har förmedlat allt från KRAFTWERK till PORTAL med klarhet och tryck, men med en knäckt och oreparerbar bygel är det inte så skönt längre.
Hej AKG K540! Kan ni förmedla PRURIENT och BESTIAL HOLOCAUST i lika sprudlande hifi som era föregångare? Upp till bevis nu.
Invisible Oranges fortsätter förresten att vaska fram guldkorn. PLAGUE WIDOW är dagens fynd. (Här sitter jag och bloggar i stället för att fila på min URIAH HEEP-recension till Sydsvenskan, men kryptisk dödsgrind är ju roligare än gubbrock.)
Den 23 oktober släpps PIG DESTROYERs nya skiva "Book burner" (en titel man blir lite nyfiken på; man får hoppas att det inte handlar om något så klyschigt som att "bränna regelboken").
Ja, det var allt jag känner att jag behövde säga idag. Känn peppen.