Recenserade OM i onsdagens tidning (läs här). Det som inte framgår tillräckligt tydligt i texten är att bandet tappar lite på att expandera sitt sound. Det låter förstås bra och förmodligen fanns det ingen annan väg framåt, men lite av poängen med dem har gått förlorad.
"At Giza" är fortfarande deras mästerstycke. Den har så många färre beståndsdelar och väger så mycket tyngre på alla sätt.
Och se, nu blev det semester från semestern: strax dags för årets sannolikt enda badutflykt (det blir inte så mycket beach när man bor i inlandet och inte har bil).
Soundtrack? PRURIENT! Det finns en PRURIENT-låt för varje tillfälle, och en dag på stranden spelar man givetvis hela "Bermuda Drain" på repeat.
Hör ni kokosnötterna, palmerna och havsbrisen? Jag gör det.
Nej, det blev inget exilbloggande från semestern i Blekinge. Barnet hade feber 80% av vistelsen. Jag hann recensera DEATHSPELL OMEGA och OM till morgondagens Sydsvenskan och plocka sammanlagt tre kantareller och tjugo blåbär.
Semester efter semestern, tack. Och PRURIENT. Mycket PRURIENT.
Idag fyller "Screaming for Vengeance" 30, upplyser IO. Skivan med PRIESTs bästa låt och snyggaste omslag. Dessutom är den inte ett konceptverk om Nostradamus.
Hipp hipp hurra.
Skolkar man en dag från bloggen, så försvinner den i ett tre månader långt svart antibloggosfärhål. Det har historien visat gång på gång. Så nu skriver jag ett inlägg bara för att, och se där om jag inte kom på något vettigt att skriva:
Vila i frid, Jon Lord (1941-2012).
Söndag. Läser dödsannonserna för att känna mig ung (få dör innan 90 verkar det som, åtminstone den här helgen) och för att hitta namn till arvinge nummer två. Lär nog dröja tio år till innan Leif, Bosse och Per-Erik slår igenom igen, frågan är man vågar vara så avantgarde.
Tänker alltid på min systers gamla jobb inom palliativ vård och 70-åringar som frågade "varför?" när deras 95-åriga föräldrar gick bort. Inga varför i dagens dödsannonser, bara stilla insomningar. Precis som man önskar sig.
Soundtrack? "Sepulchreal", ett spår från NECROVATIONs nya, dödsbejakande album får sätta tonen. Lyssna här.
Lyssnar på sista bidraget till Close-Ups Soundcheck #143.
Skivan existerar inte som digitalt recensionsexemplar (melodisk tysk hårdrock levereras fortfarande undantagslöst i fysiskt format, så man inte ska gå miste om den viktiga helhetsupplevelsen).
Däremot finns den tillgänglig via det genuina musikintressets slutgiltiga skörbjuggssymtom, aka Spotify. (Fast personer i min närhet påstår att deras musikintresse har tiofaldigats tack vare "similar artists"-funktionen, så vad fan vet jag?)
Kanske är det bara jag som är sur för att mina musikskribentprivilegier ser ut att erodera allt fortare. (Fast jag har tillgång till SWITCHBLADE årgång 2012. Det har inte ni.)
Tony Ernst (Sonic) skriver visst om black metal. Och som han gör det. Jag får nog lägga ner alla försök i genren och ägna mig åt finsk glaciärtechno i stället.
De är för härliga, de där sydamerikanska black/thrash-banden. Dagens albumtitel, fritt översatt: "In i getfittan". Hör redan i mitt huvud exakt hur musiken låter. Det kan inte vara dåligt.
Har jag nämnt att PIG DESTROYER har börjat spela in nästa album? Detta måste firas med en liten video! Jubel och trumpeter!
