Brone[n]Blue - The Waiting (7)
 | Band: Brone[n]Blue Titel: The Waiting År: 2005 Bolag: MTM Betyg: 7/10 Recensent: Tommy Silfvenius |
Äntligen!
Så var det då dags att lägga uppföljaren till Broke[n]Blue´s "Northern Light" i CD-spelaren. Den heter "The Waiting" och det är ett passande namn. Dels är vi många som väntat på den, och dels så passar det ju utmärkt att lyssna igenom den ett antal gånger i väntan på värmen. Sommaren var ju lite på gång, men kom av sig lite så här sista veckan i juni. Åtminstone gjorde den det i mina trakter. Debuten släpptes 2001 genom egen försorg.
Nu ligger bandet på MTM. Det ger en fingervisning om att första plattan var riktigt bra. Själv fastnade jag för dem mycket av den anledningen att de hade två sångare,
Eva Eggesjö Abrahamsson och Peter Gustavsson. Och det är med glädje jag konstaterar att båda fortfarande finns med. Det ger möjlighet till ett mer varierat uttryck. Det gör att man påminner om såväl Heart som Journey emellanåt. Då har vi placerat in Broke[n]Blue på kartan för er som mot förmodan missat dem.
"The Waiting" är en ättling i rakt nedstigande led till förra plattan. Skillnaderna mot förra plattan är inte så stora, men smakfulla. Dels bjuder Lasse Abrahamsson på ett lite vassare gitarrspel och dels hittar man lite mer "vintagesound" här och där. Jag älskar t.ex. ljudet av en välplacerad Hammond. Plattan bjuder alltså mestadels på traditionell AOR i midtempolunk, och är det något jag gillar så är det just det. AOR står ju sedan gammalt för Adult Orientated Rock, dvs. lite mognare tongångar. Men på senare tid så översätts förkortningen allt oftare med Album Orientated Rock, vilket denna platta är ett utmärkt exempel på. Den håller definitivt jämn och bra kvalitet rakt igenom. Produktionen är signerad Lasse, med hjälp av Ulf Vestlund, och där finns inget att erinra.
Det är viktigt att fånga lyssnaren direkt och det tycker jag att man gör med öppningen "How Does It Feel". Den bjuder på ett stort intro och är på det hela taget en bra öppnare. "Perfect Match" och "Endlessly" följer upp alldeles utmärkt. Eva och Peter delar så lika det går på låtarna, och det ger som sagt ett varierat intryck.
Min absoluta favorit är den grymma "Let Me Out" med sin Hammond och sitt sköna gung. Eftersom jag vet att Whitesnake är något av husgudar för Lasse så påminner den mig om nämnda band, som de lät på senaste turnén. Hårt och tungt! Även upptemporökaren "Rivers Are Calling" är grymt bra. Skivan avslutas med "First Time", en låt där pianot tidigt sätter sin prägel på stämningen. En värdig avslutning.
Om ni gillar traditionell AOR så är det ett måste att köpa "The Waiting". Så här ska nämligen traditionell AOR låta. Så enkelt är det!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
