Tristania - Ashes (8)
Band: Tristania
Titel: Ashes
År: 2005
Bolag: Steamhammer
Betyg: 8/10
Recensent: Anders Jacobsson
Det har gått ungefär 4 år sedan Tristania släppte sitt förra album, och med tanke på deras framgångar så har fansen väntat länge nog. Det var inte utan förväntan man satte på den här plattan. På deras mästerliga "World of Glass" (2001) hörde man att bandet blivit lite mer moderniserat och även tillfört en dos aggression i sitt gotiska sound. Jag väntade mig därför en ännu mer moderniserad ljudbild från Vibeke Stene och hennes soldater, såsom väldigt många andra band låter sig påverkas av den nya erans plattformade musik. Där fick jag dock tji. Från första sekund hör man att det är jävlar anamma i bandet då plattan börjar med rå och aggressiv black-sång. Jag lyssnar vidare och inser snart även att bandet skippat mycket av sin episka låtuppbyggnad som gjorde dem magnifika. Borta är de storslagna körarrangegmangen, och det känns ju visserligen tråkigt, men det här funkar skitbra ändå. När ett band tar ett steg bakåt i utvecklingen så krävs det mycket för att man ska orka hålla intresset uppe och höra något unikt i det. Det är lik förbannat riktigt bra, och en låt som "Cure" har en vemodig skönhet som får mig lätt på fall. Den är så vacker så den ger mig gåshud och öppnar nästan tårkanalerna. Vibeke Stene kan verkligen förmedla nästintill andligt vackra stämmor, men hennes genialitet har man insett för längesen. Tristania skulle nog falla ganska mycket med henne.
Inte mindre än 3 sångare får göra sitt på den här plattan. En sköter döds/black-sången, en sköter den typiska svartrocksvokalen och vem den tredje är vet ni redan. Balansen mellan dessa sångare funkar bra, men det känns som den är lite outvecklad" 3 sångare eller ej, något fattas dem sinsemellan i arrangemanget. Ett snyggt och starkt undantag är dock den briljanta "Shadowman" där de två rensjungande vokalisterna tar ut varann så otroligt bra, och det ger väldigt mycket känsla. Sista spåret, "Endogenesis" är också en mycket bra låt som tillhör favoriterna på Tristanias nya verk och den är perfekt som avslutningsspår. På den limiterade utgåvan av "Ashes" finns den vackra och snygga låten "Bird" med som komplement. Det spåret är just vad som fattas den officiella utgåvan, som normalt bara innefattar 7 låtar på korta 42 minuter.
Det känns oerhört svårt att betygsätta den här plattan.. det pendlar mellan 7 och 8. Det hade varit en tveklös 8 om plattan hade börjat bättre, om vissa låtar hade bytt plats på skivan. Helhetsbegreppet känns lite dimmigt och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Men som vi alla fick lära oss i plugget så avrundar man uppåt. Tristania är, trots den här plattans små brister, ett av de få band som ligger på toppen av den romantiska gotiska metallen. De har allt som den här sortens band behöver; vemod, känsla, skönhet och mörker. Skivan är helt klart värd att köpa" även till Statoil-pris.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
