Hell - Human Remains (9)
 |
Band: Hell Recensent: Stefan Lejon |
Jag föll handlöst för brittiska thrasharna SABBAT redan som 10-åring efter att ha inhandlat den eminenta VHS-liven "Doomsday News III - Thrashing East". Andy Sneaps grymma förmåga att väva samman hypersnabb thrash, MAIDEN-riff och snabbhäftande melodier fängslade mig direkt och jag spolade som besatt fram och tillbaka mellan de tre låtar som erbjöds. Nu ska inte denna recension handla om SABBAT, men ändå i allra högsta grad om just Andy Sneap. Idag är Sneap mest känd som demonproducent för bland andra ACCEPT, MEGADETH och ARCH ENEMY, men grunden till hans framgångsrika musikkarriär lades redan under tidigt 80-tal och HELL hade enligt honom själv massivt inflytande på vad som komma skulle. Faktum är att HELLs originalsångare Dave Halliday (d. 1987, självmord) var den som lärde honom att spela gitarr till att börja med.
Detta obskyra N.W.O.B.H.M.-gäng är nu alltså, 25 år efter senaste livstecknet, för första gången aktuella med ett fullängdsalbum och Sneap spelar gura såväl som producerar. Samtliga låtar är hämtade från bandets tidiga demo- och singelsläpp men föräras en modern skrud tack vare den i Sneap-patenterat feta produktionen. Ny sångare är gitarristen Kev Bowers bror David och denne är det stora utropstecknet på "Human Remains". Sällan har jag hört en så varierad, galen och fullständigt briljant sånginsats! Broderns bakgrund inom teatern gör sig påmind hela tiden och passar den likaledes teatraliska musiken som hand i handske. Tänk dig Robert Lowe (CANDLEMASS/SOLITUDE AETURNUS) och King Diamond inspärrade i samma madrasserade cell på mentalsjukhus. Lite så låter det.
I grund och botten handlar HELL om ren och rak heavy metal som den lät för just 30 år sedan. Riffen står i centrum nästan hela tiden (även om sången förstås tar över fokus ibland) och det är som om tiden stått stilla. JUDAS PRIEST, MAIDEN och ACCEPT är ledstjärnorna och det handlar hela tiden om vad som är bäst för låtarna. Inget tekniskt mumbojumbo för sakens skull. Det som ger bandet en egen edge är dock det teatraliska anslaget som skvallrar om en förkärlek till såväl Shakespeare som modern musikal. Ibland blir det nästan för skruvat men det räddas hela tiden tillbaka från vansinnets gräns av slagkraftiga riff, kaptiverande melodier och trallvänliga refränger. Låna ett öra till förstasingeln "Save Us From Those Who Would Save Us" och få allt serverat på silverfat! Jag hade höga förväntningar på denna comeback men viss oro fanns hela tiden i bakhuvudet. Skulle ett gäng gubbar kunna förvalta ett knippe magiska låtar de skrev i 20-års-åldern och fortfarande ha hedern i behåll? Faktum är att det är svårt att tro att det är ett gäng 50-åringar som håller i instrumenten. Energin fullkomligt flödar ur högtalarna. Sneap har verkligen lyckats piska gubbarna till stordåd!
Låtmässigt är det rena rama hitkavalkaden för den som diggar den gamla skolans hårdrock. Utöver singeln som jag redan nämnt finns det ytterligare en handfull fullpoängare att avnjuta, varav snabba "Save Us From Those...", CANDLEMASS-doftande "No Martyr's Cage" och helgalna "Blasphemy and the Master" imponerar mest just nu. Det finns dock inget spår som faller under Väl Godkänt-gränsen! Jag är sjukt imponerad över vad HELL lyckats åstadkomma med "Human Remains" och jag hoppas verkligen att de fortsätter att gräva i låtvalvet framöver! Kanske en och annan nyskriven dänga kan ta form med assistans av herr Sneap? Fantastiskt!
Den limiterade 2-cd versionen och trippelvinylen inkluderar också samtliga låtar i originalversioner - från replokalsinspeningar, demos och bandets enda officiella singelsläpp. En regelrätt lektion i klassisk N.W.O.B.H.M! Missa inte!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
