Uriah Heep - Into the Wild (7)
 |
Band: Uriah Heep Recensent: Neven Trosic |
Undertecknad ska utan omsvep erkänna att han var en smula för generös i sin dom av ”Wake the Sleeper” (8/10), URIAH HEEPs comeback tio långa år efter släppet av suveräna ”Sonic Origami”. Men det är sådant som ibland händer, när det råkar handla om ett, som i detta fall, favoritband med stort F och förväntningarna skruvas upp allt mer ju längre tiden går. Med en idag sundare och mer rättvis blick konstaterar jag emellertid gladeligen att 2008 års alster, några svagare delar till trots, fortfarande är att anse som en vital återkomst vilken med stor glädje återupprättade bandets status som en i högsta grad levande akt även i studion. Upphov till glädje ger även det faktum att vi inte har fått behöva vänta ytterligare ett decennium på nästa fullängdare med nyskrivet material, nu när ”Into the Wild” har anlänt knappt tre år efter sin föregångare. Men skänker då de själva färska låtarna lika mycket fröjd som sist det begav sig?
Första intrycket: En besvikelse, med några höga toppar men överlag HEEPs svagaste sedan åtminstone ”Different World” (1990).
Det slutgiltiga omdömet: En något mer ojämn skapelse än ”Wake the Sleeper”, men på det stora hela likvärdig denna och ännu ett stabilt tillägg till den långa albumkatalogen. För att ta det hela mer ingående:
Att plattan inleds med den riffiga, men förhållandevis tama ”Nail on the Head” är olyckligt, i synnerhet för den som, likt mig, har låtit sig bli bortskämd av de dramatiska monsterverk som har låtits inleda senare tiders skivsläpp, vilket jag skriver med tankarna främst riktade mot ”Against All Odds” (1995) och ”Between Two Worlds” (1998). Titellåten, vilken stilmässigt ligger nära speciellt den sistnämnda kompositionen hade nämligen passat betydligt bättre för ändamålet. När Phil Lanzons feta orgelmatta laddar upp i introt för att strax därpå släppa lös det förnämligaste av 70-talsbetonat ös samt en ständigt passionerad Bernie Shaw, då kan det inte handla om något annat än tvättäkta URIAH HEEP-magi.
Uppe på samma höga nivå sällskapar spåret i fråga med ”Trail of Diamonds”, där den typiska epiken är som en älskad gammal vän, med sitt lugna och finstämda parti som rivigt växlar till ett högre tempo och sedan tillbaka igen. Till samma stil och klass hör även avslutaren ”Kiss of Freedom”, en närmast högtidlig avrundning där keyboard-Lanzon får briljera i ett långt solo som sätter punkt för hela skivan. I snabba ”I Can See You” imponerar energin och svänget så till den grad att jag utan problem accepterar att dess släktskap med ”So Tired” från ”Wonderworld” (1974) sträcker sig till den grad att båda låtarna är uppbyggda kring ungefär samma riff. ”Lost” markerar den första gången sedan ”Fear of Falling” (1995) som mästerbasisten Trevor Bolder tar sig an rollen som leadsångare; då i en rätt metalosande bit, nu i en relativt mörk, i sångverserna rentav hypnotisk, sådan. Ett klart lyckat drag även denna gång.
De enskilda nummer som tjänar mest på upprepade lyssningar är ”Money Talks” och ”I’m Ready”; den förra riffigt gungande med ett utsökt mittenparti som höjdpunkt, den senare i ungefär samma stuk men istället krönt av ett gitarrsolo signerat Mick Box.
Jag har genom texten redan refererat till 70-talet, hemtvisten för bandets avgjort klassiska era ett par gånger och det är värt att avsluta med att återkomma till detta ämne. Många är de artister som gång på gång poängterar att de inför det nya albumet minsann har ”gått tillbaka till rötterna”, inte minst Mick Box med mannar själva, men det är väldigt sällan som sanningshalten i ett liknande påstående är lika hög som den råkar vara den här gången. För så mycket 70-tal som det ryms på ”Into the Wild” har det inte återfunnits på en HEEP-skiva sedan… Ja, just det, 70-talet! Bara där är nära nog halva striden vunnen. Att de fem medlemmarna sedan mäktar med få ihop ett låtmaterial som åtminstone till två tredjedelar är att betrakta som lysande är givetvis inget minus när man önskar argumentera för URIAH HEEPs fortsatt stora relevans på dagens musikscen.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
