Graveyard - Hisingen Blues (9)
 |
Band: Graveyard Recensent: Stefan Lejon |
Hypen kring de namnlösa gastarna i GHOST har så sakteliga börjat falna. Dags alltså för nästa stora hype i musik-sverige att ta vid och sanna mina ord när jag säger att göteborgsbandet GRAVEYARD är nästa stora snackis! Plattan har tokhypats redan på förhand och de första recensionerna jag läst är rena hyllningarna. Superlativen staplas så högt att de snart tar över Kebnekajses position som högsta punkt i Sverige. Efter att själv ha vänslats med plattan i en vecka är jag glad att kunna säga att hypen är helt rättvisande. "Hisingen Blues" ÄR en rakt igenom fantastisk platta, fylld till brädden med medryckande melodier och riff så självklart briljanta att man nästan förundras över det faktum att inte herrar som Clapton, Page och Richards lyckats skriva dem flera decennier tidigare. Sjuttiotalet och band som CREAM och LED ZEPPELIN är de självklara ledstjärnorna när göteborgarna skapar sin musik och modernare influenser har helt och hållet åsidosatts. Hela soundet är så mycket 70-tal att det värker i själen och det är nästan så att jag kan höra vinylbruset trots att jag lyssnar på en digital utgåva. Fuzzigt och analogt är två flitigt använda modeord och bägge dessa finner sitt sanna värde i GRAVEYARDs värld.
Allt det ovannämnda positiva till trots är det ändå faktiskt bara en enda sak som räknas i slutändan - låtmaterialet. Många band har försökt att låta som sprungna ur sjuttiotalet och lyckats finfint med sina ansatser. De har dock glömt att skriva låtar som sätter sig på hjärnan och som får lyssnaren att vilja lyssna om och om igen. Det var detta WITCHCRAFT lyckades så ypperligt med på sin debut från 2004 och detsamma gäller absolut GHOST. Nu sällar sig GRAVEYARD med lätthet till denna skara, för på ”Hisingen Blues” trängs nio riktiga kanonlåtar om utrymmet. Det riktigt spritter i benen hela skivan igenom. Öppningsspåret "Ain't Fit to Live Here" med sina BLUE CHEER-vibbar, det svängiga titelspåret och Woodstock-flummiga "Buying Truth (Tack o Förlåt)" skulle samtliga varit odödliga klassiker vid det här laget om de utkommit för 40 år sedan. Det finns dock en del mindre skönhetsfläckar. Som de ibland onödigt segdragna flumpsykedeliska partier som dämpar intensiteten i materialet. Dessa tar dock inte nämnvärt bort från helhetsintrycket och kommer säkerligen tilltala de som är inne på det stuket mer än mig.
Ska du inhandla en true rock-platta i år är "Hisingen Blues" ditt självklara val. Believe and indulge in the hype!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
