Evergrey - Glorious Collision (7)
 |
Band: Evergrey Recensent: Erik Arvidsson |
Förra plattan ”Torn” (2008) höll på att bli EVERGREYs svanesång. Tre utav fem medlemmar drog vidare mot nya äventyr och bandets motor Tom S. Englund tappade delvis drivkraften av att bara gå på två cylindrar - han själv och keyboardspelaren Rickard Zander. Men saker förändrades och nu är EVERGREY tillbaka med tre nyrekryterade instrumenttrakterare och albumet ”Glorious Collision”. Som titeln ger ledtrådar om behandlar lyriken konflikter och brustna relationer av olika slag - många gånger kopplade till bandets egna problem. Givetvis ett lämpligt tema för en grupp som alltid har levererat allvarstyngda ämnen med skälvande känsla och övertygelse via sina mörka semi-progressiva tongångar och Englunds känslosamma och smärtfyllda röst. En röst som definitivt inte blivit sämre med åren, tvärt om.
Det är ett hungrigt EVERGREY som visar upp sig - speciellt under plattans första halva. Det är ett band redo att cementera sin position som högt ansedd metal-akt. Inledande ”Leave It Behind Us” är musikarkitektur när den är som gedignast. En utomordentligt arrangerad komposition där tunga riff, melodier, modernt ljudande syntar, smakfullt piano och läckert utmejslade sångslingor möts och växelverkar likt årstiderna. Både ”You” och starka singelsläppet ”Wrong” halar ut välslipade krokar som fastnar efter några försök och den väldefinierade ”Out of Reach” - med sin utsökta refräng - vill inte vara sämre. Skivan har mycket glöd och när det blossar upp till ren eld - som i riff-tornadon till ”Frozen” eller ur den energi som genomsyrar ”It Comes From Within” - ja då bländar plattan på allvar. Tyvärr är den 60 minuter långa speltiden lite i ambitiösaste laget. Typisk EVERGREY-musik kräver en del och när man på andra halvan petat in lite väl många softa passager och något mer ointressanta beståndsdelar så är det lätt att tappa intresset. Om repertoaren hade minskats med si så där två, tre spår hade detta gjort underverk för vitaliteten och kompaktheten. Nu blir det lite väl utdraget och smetigt. I samband med detta påminns jag också om vad jag personligen saknar hos bandet; inslag av britserande kraftutbrott där aggressiva känslostormar i både sång och musik sliter itu det svårmodiga.
Hur som helst, EVERGREY har skulpterat ett album som har mycket att erbjuda och vittnar om nyvunnen energi. Jag är övertygad om att fans fortfarande tycker konstellationen är högst livskraftig trots medlemsbyten och några tuffa år.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
