Angeline - Confessions (8)
 |
Band: Angeline Recensent: Janne Stark |
Detta är faktiskt ett gammalt åttiotalsband (bildat 1987) återförenat, uppgraderat och back in business. Bandet släppte vinyltolvan ”Don’t Settle For Second Best” 1990, en riktigt hyfsad platta för sin tid. Fyra år senare kom CD-EPn ”Rain”, nu lite hårdare och med drag av gamla SKID ROW. Efter en tids tystnad har de nu åter samlat sig. Snacka om att återvända med ett bang!
Bandets sättning har inte direkt ändrats, förutom att de förlorat sin leadsångare till förmån för att gitarristen Jocke Nilsson nu även tagit över den biten. Konstaterar snabbt att det var ett mycket bra drag! Jocke har en riktigt bra röst. Han är ingen highpitch-sångare, utan en snyggt melodisk sångare i mellanregistret utan att på något sätt låta begränsad. Musiken har också ändrats en aning. Det jag finner klart intressant är blandningen av nästan poppiga AOR-harmonier med riktigt elakt bitande feta Strata-riff.
Riff, det finns det en hel dröse av på plattan! Just den nämnda kombinationen AOR och feta riff passar mig perfekt. Jag gillar båda delar. Plattans öppningsspår ”Pray!” visar vägen direkt med en öppning innehållande den tidigare nämnda krunchiga Strata-tonen i ett gött riff. Om du gillar exempelvis GIANTs första platta och det sätt som Dan Huff mixade sitt råa gitarrspel med solida melodier så är detta definitivt ett album att kolla upp. Efterföljande ”Another Night” är väldigt poppig i refrängen, men levererar fortfarande coola riff i versen. Ibland får jag nästan lite känning av KING’S X gitarrist Ty Tabors sätt att skriva låtar, vilket är ett bra betyg.
“Fuel To The Fire” låter ganska likt svenska gruppen TRUTH (BAD HABITs Sven Cirnskis soloprojekt) med mer sköna Hendrix-riff som lättas upp av en melodisk refräng. Jag gillar verkligen killarnas recept. Jag ska dock medge att några refränger, som titelspåret, är på gränsen att bli lite väl insmickrande, men det funkar på något sätt ändå. ANGELINE påminner även, på denna platta, om ett annat svenskt band jag saknat – BORN ELECTRIC, i synnerhet i spåret ”Rock Of Anges”. Samma typ av effektiva feta Strata-i-halsmicksläge-riff som kollegorna presterade. Jag kan även höra lite spår av TREAT i deras tyngre ”Organized Crime”-era. En enastående återkomst som redan får mig längta efter en uppföljare!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
