Dragonforce - Twilight Dementia (5)
 |
Band: Dragonforce Recensent: Neven Trosic |
DRAGONFORCE. DRAGON-FUCKING-FORCE. Jag kommer ständigt inte ifrån tanken att gruppen ifråga förtjänar bonuspoäng i min bok för två specifika saker: Deras val av bandnamn samt den totala ”over-the-top”-attityden som deras musik står för. Båda två framstår som ett välbehövligt ”fuck you” rakt i plytet på diverse torrisar, pretton och andra självutnämnda försvarare av ”den goda smaken”. Emellertid blir jag tvungen att sansa mig varje gång jag spenderar en längre stund med bandet i öronen.
Herman Li och Sam Totman. Gruppens otvivelaktiga kärnduo som utan vilken DRAGONFORCE troligen inte skulle existera. Jag förstår strängbändarnas grej, deras musikaliska koncept som de har byggt en karriär på och som i mångt och mycket är anledningen till framgångarna hos DRAGONFORCE. Men det är helt enkelt inte min grej, inte i längden. Höghastighetsuppvisningarna på greppbrädan var väldigt imponerande första gången jag hörde en låt med bandet. Det är de förvisso fortfarande, i en, allra max två, kompositioner i rad. Sedan blir det bara för mycket av det i början klart goda. Gitarrsolona är för långa, för många och blir till slut alltför likartade att lyssna på, oavsett om de väljer att piffa upp de med TV-spelsljud och andra effekter eller ej.
Följaktligen torde det inte komma som någon större chock att en liveutgåva på dubbla skivor blir snabbt alltför trist för undertecknad att ta sig igenom. Mot slutet väntar dock något av en belöning. Närmare bestämt i det näst sista spåret, ”Strike of the Ninja”, vilken utan tvekan är en av bandets bästa låtar, om inte den allra bästa. Visst bär den något av en ostig schlagervarning över sig, men med sina finfina melodier och inte minst sitt tyglade och inte alls segdragna solo, är favoritstämpeln ändå given.
För att runda av bör jag nog påpeka att man som ett stort fan av DRAGONFORCE säkert kommer att uppskatta ”Twilight Dementia” betydligt mer än denne skribent. Fanfavoriter som ”Fury of the Storm”, ”Valley of the Damned” och givetvis Guitar Hero-värstingen ”Through the Fire and Flames” är samtliga på plats och återfinns här något eventuellt studiofusk rör det sig säkerligen om en väldigt låg grad, då livekänslan även den är ständigt närvarande. Med andra ord är detta trots allt en värdig avslutning på den duktige vokalisten ZP Thearts (vilken hoppade av tidigare i år) tid hos power/speed/symphonic-drakarna.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
