Accept - Blood of the Nations (6)
 |
Band: Accept Recensent: Erik Thompson |
21 år har gått sedan ACCEPT senast ingav sig på vågspelet att utge en Udo Dirkschneider-lös platta. Resultatet den gången, ”Eat the Heat”, fick ett ljumt mottagande på sin tid men är idag att betrakta som definitivt en kultplatta och eventuellt en klassiker. David Reece (senare i BANGALORE CHOIR och påtänkt för JUDAS PRIEST) sjöng briljant, musiken var om än melodiösare lätt igenkännlig som just ACCEPT, och låtarna i sig var suveräna.
Den här gången förefaller publikens förväntningar mer positiva, möjligtvis för att 2005 års pinsamma reunionturné med Udo knappast gav anledning att förmoda att ett nytt album med denne skulle låta bättre än bedrövliga svanesången ”Predator” (1996). Att ”Blood of the Nations”, sammanlagt ACCEPTs tolfte studioalbum, är bättre än så ska villigt erkännas. Mark Tornillo (ex-TT QUICK) är med sin raspiga, Brian Johnson-i-AC/DC-liknande sångstil ett betydligt mindre beskt piller för Dirkschneider-nostalgiker att svälja än den mer stilrene Reece, och gitarristen Herman Frank (även ex-SINNER, VICTORY) är ett kärt återseende för gamla ACCEPT-fans. Wolf Hoffmanns klassiskinspirerade gitarrspel är fortfarande mer distinkt och spännande än Franks mer traditionsbundna, men det är ändå kul att återhöra den ende gitarrist som någonsin tillåtits flexa solomusklerna i ACCEPT vid Hoffmanns sida innan han 1984 fick sparken på grund av den sistnämndes ego.
Albumet inleder starkt med fyra högklassiga spår: den snabba och refrängstarka ”Beat the Bastards”, ”Teutonic Terror” med dess tunggung och inslag av typiska ACCEPTkörer, den ödesmättade ”The Abyss” samt titelspåret komplett med körer i refrängen som gör det till det mest ACCEPT-lika inslaget på plattan. Därefter mattas anslaget – ”Shades of Death”, Locked and Loaded” (bara titeln…) och balladen ”Kill the Pain” är anonyma om också inte precis underkända. Skivan lyfter sig ett snäpp på ”Rollin’ Thunder” och den allsångsvänliga ”Pandemic”, medan ”New World Comin’” är något av ett frågetecken – slående lik en ”Princess of the Dawn” med poppigare refräng. De avslutande ”No Shelter” och ominösa mörkmårdsnumret ”Bucket Full of Hate” är godkända utan att vara strålande, ett omdöme som allt som allt får sägas gälla för albumet som helhet. Producenten Andy Sneap (CATHEDRAL, NEVERMORE, EXODUS, MEGADETH, m fl) har i vanlig ordning gjort ett kanonjobb och om ”Blood of the Nations” också inte hör till ACCEPTs allra tyngsta skivor är den ändå omisskänneligen såväl ett heavy metal-alster som ett ACCEPT-dito.
Frågan är emellertid om någon blivande klassiker står att finna ens bland plattans starkaste nummer. Inte heller svänger det tillnärmelsevis lika mycket med anonyme vandringspokalen Stefan Schwarzmann (senast i KROKUS) bakom kaggarna som originelle Stefan Kaufmann. Och ingen hårdrockare med självaktning frågar sig väl vad skillnaden mellan en spännande eller ospännande trummis gör för en låt?
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
