Doomdogs - Doomdogs (5)
 | Band: Doomdogs Titel: Doomdogs År: 2010 Bolag: Doomentia Records Betyg: 5/10 Recensent: Tomas Lagerlöf |
Med riff djupt rotade i 70-talets England och en röst besudlad av Scott Kelly bjuder Göteborgs DOOMDOGS upp till dryga fyrtio minuter lång doomdans. Och inledningsvis känns det skönt att svinga sina lurviga i takt till de svulstiga tonerna, men efterhand blir mjölksyran till ett faktum.
I DOOMDOGs universum är tyngd lag och frustration dess ständiga följeslagare, något som tydligt avspeglas i öppningsspåret "Fight the Greed", skivans mest lyckade alster. Arvet från BLACK SABBATH i kombination med NEUROSIS-svärta ruskar om på ett angenämt sätt. "Dogs of Doom" är mer av ett standardnummer som för tankarna till ett fuzzigare SPIRITUAL BEGGARS. Egentligen inte så dum, men ej heller omvälvande. "The Game" följer i samma spår som öppningsnumret, men når inte samma höjder. Inte heller "I´m Sure" lyckas övertyga, så när som på det solo som dyker upp mot slutet. Det hade jag gärna sett mer av. Nu börjar en viss mättnad göra sig påmind i benen, något som de två avslutande låtarna knappast råder bot på. "Calling" har förvisso både bra driv och härligt gung, men en speltid på nära nio minuter samt en minst sagt tjatig refräng är mer än vad undertecknad klarar av. Och sista utposten "Shout", i vilken MOTÖRHEAD-driv övergår i SABBATH-standard för att slutligen hamna i ett oinspirerat haschrus, är inte alls kul.
Med värkande ben kan jag konstatera att trefjärdedelstimme i DOOMDOGS sällskap är en fjärdedel för länge, åtminstone sett till skivans avslutande dubbel, där svängarna tas ut i allt för vid båge. Så till nästa gång önskar jag att DOOMDOGS tar vid där "Fight the Greed" slutar, för då kan det bli riktigt bra.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
