Infinity Overture - Kingdom of Utopia (7)
 | Band: Infinity Overture Titel: Kingdom of Utopia År: 2009 Bolag: Lion Music Betyg: 7/10 Recensent: Sara Söderström |
En bild säger mer än tusen ord. Trots frenetiska ansträngningar att inte döma musik efter omslag och konvolut är jag redan fullproppad med fördomar när jag för första gången lägger öronen på INFINITY OVERTUREs debutplatta. Det är trist, men övervackra landskap med gröna ängar, majestätiska berg och rent vatten, svanar, gåtfulla pelare från en svunnen civilisation och en mystisk varelse av honkön uppklädd i bästa fantasykreation får mig genast att tro att en uppspeedad falsettman på en smattrande trumbädd skall vråla om drakjakt och gästabud. Titlar som "Warrior King", "Temples of Doom" eller "War Cry" minskar inte direkt mina förutfattade meningar.
Det visar sig dock att hela skivan är en konceptplatta som berättar en rar saga om ett naturälskande folk som invaderas av krigare, men istället för att skramla svärd erbjuder de fred, vänskap och kärlek och efter lite äventyr så levde de lyckliga i alla sina dagar. Tacksamt befriat från hårdrockens ibland något tröttande förutsägbarhet och förkärlek för ond, bråd död. Det är både pekoralt och semireligiöst, men "Kingdom of Utopia" reser sig emellertid ur havet av medelmåttig power metal som varken är bu eller bä. Ambitionsnivån är hög och inkorsningen av symfonisk metal med långa melodiska inslag gör att skivan trots den klassiska stommen ändå särskiljer sig från mängden. Vikt har lagts vid variation, tillgänglighet och glada melodier. Sångaren Ian Parry har bra drag i rören och ofta får han assistans av ljusare kvinnliga toner från Lene Petersen, en kombination som på ett fint sätt utnyttjar bådas stämmor utan att det blir överdrivet. Skivans i särklass starkaste kort är körsättningarna som är det snyggaste jag hört på länge, och den påtagliga dynamiken varvat med klassiska kompositioner håller intresset vid liv. Gillar man gitarr får man även där sitt lystmäte då bandets gitarrist och tillika grundare Niels Vejlyt är imponerande flink i fingrarna. Dessvärre drabbas lyssnaren av vissa olidligt smöriga partier som borde kapats utan pardon då de drar ner helhetsintrycket brutalt. Jag vill snarare höra vissa spår än skivan i sin helhet, vilket är ett dåligt tecken. Men har man tolerans för de mer högtravande partierna och inte irriteras över att det stundom är trallvänligt till tusen tycker jag definitivt att man kan njuta rejält av denna vackra berättelse.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
