Hypocrisy - A Taste of Extreme Divinity (7)
 | Band: Hypocrisy Titel: A Taste of Extreme Divinity År: 2009 Bolag: Nuclear Blast Betyg: 7/10 Recensent: Björn Larsson |
Efter fyra långa år är Grangärdets svar på Jack Sparrow (endast utseendemässigt i och med tangorabatten - jag påstår inte att killen är salongsberusad 24/7) tillbaks med en ny, sprillans, melodisk dödsattack. Vi som känner till den dödsmetall som formligen vibrerar genom skogarna och över Ludvikas nejder vet att detta är något att vara tämligen exhalterad över. Det har funnits anledning att öva på både split och spagat med tanke på att HYPOCRISY överträffat sig själva i och med de två senaste plattorna ("The Arrival" och "Virus", för er få som inte vet). För "A Taste of Extreme Divinity" måste ses som en sorts "comeback". 4 år är en lång tid i metalvärlden, men med tanke på HYPOCRISYs självklara status och givna fanbase var det nog ingen i gänget som behövde överdosera sitt Losec-recept. Istället satte man sig ned och skrev ihop elva klassiska HYPOCRISY-låtar som ingen skulle bli besviken över. Självfallet lyckades man.
"Valley of the Damned" är ett starkt öppningsspår där thrash och melodisk döds delar utrymme och Peter Tägtgrens stämband gör sig lika jävla gällande som vanligt. Helt klart bland det bästa Sverige har att erbjuda i genren, oralt sett. Efter klassisk vers/refräng -inledning återstår ett mäktigt, atmosfäriskt "The Arrival"-doftande stycke som sedan lämnar över till en sista refräng som sedermera blir låtens klimax. HYPOCRISY är tillbaka, helt enkelt. Nästa låt, "Hang Him High", är en blytung sak som även den har den där klassiska, melodiska nerven när refrängen dyker upp (allsångsvarning!). Horgh håller ställningarna i rytmsektionen som vanligt och grova gitarrväggar varvar rytmiskt dämpade riff med öppna, atmosfäriska stycken. Variation i tempo är ett stort plus och förstärker identiteten i de separata spåren. Engagerande och snyggt! Produktionen är som sig bör när Peter rattar i sin Abyss-studio - proffsigt galore, men aningen 'plastigt' när det väl kommer till kritan. Inget att hänga läpp för dock. Att beskriva plattan låt för låt känns poänglöst. Mest för att det stjäl av min dyrbara tid (youtube.com), men även för att ni som redan förstått HYPOCRISYs charm vet vad ni har att vänta er.
Peter har gått ifrån den obehagliga trenden att växelvis släppa kanonalbum och undermåliga hafsverk. HYPOCRISY är numer ett band som skriver 'hits' och så är det med den saken. I sin tur bidrar detta till att "A Taste of Extreme Divinity" inte resulterar i det mest spännande skivsläppet i år. Samtidigt kan man inte förneka kraften i "Weed Out the Weak" eller den mästerliga melodikänslan som genomgående närvarar sig på en av årets bästa comebackalbum.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
