Shining - VI/Klagopsalmer (8)
 | Band: Shining Titel: VI/Klagopsalmer År: 2009 Bolag: Osmose Betyg: 8/10 Recensent: Tomas Lagerlöf |
Ett band på väg mot splittring. En frontman med drogproblem som får panikångestattack, hamnar på psykiatrisk vårdavdelning och diagnostiseras som schizofren. Mot den bakgrunden är det ett under att SHININGs sjätte skiva ens blivit verklighet.
Men låt oss backa bandet några år. Närmare bestämt till 2007. Det är i början av februari och SHINING genomför en spelning i hemstaden Halmstad. En spelning som röner uppmärksamhet i media, mycket tack vare en minst sagt uppseendeväckande show innefattande urin, misshandel och rakblad. Efteråt är arrangören djupt ångerfull. SHININGs frontman Niklas "Kvarforth" Olsson svarar på kritiken och menar att spelningen inte skiljer sig från någon annan av bandets spelningar. Kort därefter släpps "V: Halmstad (Niklas angående Niklas")" och SHINING befäster sin position som landets mest självdestruktiva ensemble. Tack vare medieintresset kring Halmstadsspelningen har också intresset för SHINING ökat. Men det hjälper inte Kvarforth, som börjar må allt sämre. Resten är historia.
Nu är det hösten 2009 och dryga två år har passerat sedan "V: Halmstad (Niklas angående Niklas")" lanserades. Huruvida Kvarforth kommit till sans med sina demoner förtäljer inte historien, men SHINING har, alla problem till trots, än en gång lyckats knyta ihop säcken och levererat ännu ett högkvalitativt alster. Det rör sig fortfarande om självdestruktiv och ångestframkallande lyrik framförd till tonerna av ett industriellt, bitvis maskinellt sound, färgat av luftiga gitarrsolon, stråkar och klaviatur. Samtidigt har ansatser mot ett mer progressivt sound tagits. Puritanerna lär knappast låta sig övertygas, men för oss andra som fastnade för SHINING i samband med fjärde släppet, "IV: The Eerie Cold", är det rena julafton.
"VI/Klagopsalmer" har en svärta över sig, som förstärks av de nästan glättiga gitarrsolon som Gråby och Huss stundom bjuder på. Vilket kan te sig motsägelsefullt. Men det fungerar, mycket tack vare Kvarforths frustrerande stämma och starka lyrik. SHINING sätter färg på ångesten och det gör nästan ont att ta sig an "VI/Klagopsalmer". När Kvarforth pressar ur sig rader som: "när jag tittar mig själv i spegeln så ser jag ingenting" och "jag väljer att lida, framför ett liv i ovisshet", är det på riktigt.
Kanske är det tur att "VI/Klagopsalmer" endast omfattar sex låtar, varav en cover. Fler hade nog blivit övermäktigt. Inte minst efter det avslutande sjuttonminutersmonstret "Total utfrysning", där Kvarforth lever ut sina vildaste THÅSTRÖM-excesser i samklang med en minst sagt dramatisk melodi. Att låten dessutom rymmer en lång dialog, som hämtad ur Stefan Jarls modstrilogi, gör knappast lyssningen lättare. Det som kvarstår är en känsla av tomhet. Lyckligtvis är inte allt lika nattsvart. Instrumentala "Krossade drömmar och brutna löften" tar ner tempot och SEIGMEN-covern "Ohm (Sommar med Siv)", som visserligen mullrar igång likt en metallkross, tillåter oss anda visst hopp.
Sammantaget är "VI/Klagopsalmer" en lika besvärlig som omtumlande upplevelse. Vissa kommer ha svårt att ta den till sig. Andra dyrka den som vore den livet själv. Själv nöjer jag mig med att konstatera att SHINING gjort en av sina tre bästa skivor. Vare sig mer eller mindre.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
