Europe - Last Look at Eden (7)
 | Band: Europe Recensent: Neven Trosic |
Personligen hör jag inte alls till den skaran som mycket hårt har kritiserat den mörka och nedstämda (läs: moderna) inriktningen på de två första albumen Sveriges mesta hårdrockshjältar släppte efter återföreningen 2003. "Start from the Dark" var en väl godkänd comeback och även "Secret Society" hade sina klara toppar, även om de var färre den gången. Men visst beklagade emellertid även jag den relativa bristen på, eller kanske rättare sagt undangömmandet av, Joey Tempests typiska melodier i den uppdaterade ljudbilden.
I förhandssnacket inför den aktuella färskingen "Last Look at Eden" har bandet så påpekat att de tidigare plattorna var en nödvändighet för att kunna skapa det senaste studioverket. Ett varv med det nya albumet i stereon räcker för att man lugnt ska kunna konstatera att detta uttalande knappast ska tolkas som att EUROPE har utvecklats vidare i 2000-talets omdebatterade musikaliska kostym. 70-talet har nämnts som en viktig punkt för skivan av såväl band som press och visst stämmer det, samtidigt som det framstår som den givna vägen för gruppen att ta idag. "Start From the Dark" och "Secret Society" blev som bekant föga poppis hos en stor del av publiken men att då göra en "The Final Countdown II" för att blidka nostalgikerna sågs med största trolighet inte heller som ett briljant drag av bandet " i varje fall är det ett drag de uppenbarligen inte har lust till idag. Och enligt mig finns det ingen anledning till att göra detta så länge man fortsätter leverera material av den klassen som finns på "Last Look at Eden".
Det inledande titelspåret har man, tack vare dess status som första singelsläpp, redan kunnat bekanta sig med sedan juni i år och föga förvånande framstår det som en av de givna vinnarna på plattan. En dramatisk, symfoniskt arrangerad, tung och framför allt melodisk pjäs där alla bitar faller på plats och det verkligen känns som att EUROPE har hittat ett hem alldeles utmärkt passande för år 2009. Det känns inte alls fel att påstå att gamla och nya tider möter varandra här och gör det på ett alldeles lysande sätt. Den ovannämnda 70-talsandan blir dock först riktigt påtaglig i de två efterföljande låtarna, "Gonna Get Ready" och "Catch That Plane". John Norums inledande riff i den förstnämnda sätter standarden för en svängig och melodisk (just det!) skapelse med en medryckande refräng medan "Catch That Plane" starkt osar DEEP PURPLE runt tiden för den utomordentliga "Come Taste the Band" (1975). Fast i ärlighetens namn är det intressant att komma ihåg att just detta med att uppvisa sina 70-talsinfluenser knappast är något nytt för gruppen. Den melodiska och riffiga framtoningen på den självbetitlade debuten (1983) och uppföljaren "Wings of Tomorrow" (1984) har mycket att tacka klassiska akter som UFO och SCORPIONS för och sedan har vi bitar som 1992-duon "Yesterday's News" och "Girl From Lebanon" som med sitt groove och sväng utan problem hade platsat på "Last Look at Eden". Ja, även en hit som "Superstitious" (1988) har rötter som sträcker sig tillbaka ett decennium före det egna födelseåret.
Rörande annat hör- och minnesvärt på EUROPES åttonde studiogiv måste jag slå ett slag för balladerna "New Love in Town" och den avslutande "In My Time", vilka hör till det bästa bandet har presterat inom det facket på mycket länge. "New Love In Town" har fått äran att bli singel nummer två och förtjänar verkligen att bli en stor hit. Potentialen finns onekligen där, en stillsam pianoackompanjerad vers som utmynnar i refräng som träffar mitt i hjärtat och så Joeys känslosamma stämband ovanpå detta. I det avseendet briljerar vokalisten faktiskt ännu mer i "In My Time", skriven till minnet av John Norums fru Michelle Meldrum, som bekant tragiskt gick bort förra året. Norum själv bidrar med ett förträffligt solo vilket omfamnar kompositionen i en kraftfull och högst passande bluesklädsel.
Att man inte har övergett de senare årens hårhudade inriktning helt märks tydligt i Norum-dominerade stenkrossaren "The Beast", vilken påminner en del om "Love is Not the Enemy" från "Secret Society". En utan tvekan bra låt vilken som sagt skulle göra sig fint på släppen från 2004 och 2006 men knappast gör bort sig här heller. "No Stone Unturned" är inne på samma orkestrala linje som titellåten medan "Run With the Angels" är en annan given representant för 70-talsprägeln, med en slags atmosfär som påminner om den i en rökig klubb.
Några klart mindre upphetsande spår ingår också och berövar i slutändan tyvärr albumet på den betygsåtta som det under framför allt första halvan är på god väg mot. "U Devil U" är lika småtrist som när den medverkade som B-sida på "Last Look at Eden"-singeln, "Only Young Twice" är ren utfyllnad som inte förmår att göra ett någorlunda stabilt intryck ens efter drygt tio lyssningar och "Mojito Girl" faller in i anonymitetsträsket på grund av sin intetsägande refräng.
Men det ovansagda är fortfarande inget som sätter stopp för slutintrycket att "Last Look at Eden" är en stark platta som bör glädja många som gav tummen ner åt de två förra utgåvorna. EUROPE lever i allra högsta grad på ett ypperligt sätt än idag och kommer förhoppningsvis att fortsätta glädja oss med mer kanonmusik under en lång tid framöver.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
