Visceral Bleeding - Transcend Into Ferocity
Band: Visceral Bleeding
Titel: Transcend Into Ferocity
År: 2004
Bolag: Neurotic Records
Betyg: 7/10
Recensent: Jonn Jeppsson
VISCERAL BLEEDING suger. Så kan man sammanfatta min åsikt om 2002-års debut "Remnants of deprivation" när jag sågade den längs anklarna som färsk mangelrecensent i Close-Up #52. Sångaren lät som en svulten terrier och av musiken minns jag bara ett tokroligt banjoinslag som varade i två sekunder. Möjligen kan detta bero på att mina hörselgångar ännu inte hade utvecklat det avancerade lyssningsfilter de flesta musikkonsumenter saknar, som gör det mänskliga örat kapabelt att uppfatta bindgalen zombiedöds som ljuv musik och inte bara ett svårdefinierbart muller. (Flitigt lyssnande på SUFFOCATION, STABWOUND och SOILS OF FATE har sedermera botat denna medfödda hörselskada.)
Det kan också vara så att VISCERAL BLEEDING verkligen var hemskt dåliga. Men i så fall - har de medverkat i någons sorts "Extreme death metal makeover"-program inför "Transcend into ferocity"? Vokalisten påminner inte längre om en hund, vare sig i fråga om röst eller musikalisk begåvning (alla som hört CANINUS vet hur våra fyrbenta vänner gör sig som growlare), utan låter som om han skulle passa perfekt på nästa NILE-verk. Det övriga manskapet tycks ha bestämt sig för att musiken ska vara minst dubbelt så bestialisk och våldsam som texten till "Merely parts remain": "entrails poured out, open bowel wound, cranium it cracks wide open / see her head split /./ keep on striking until the spine is cracked in half".
Mycket hårdare än så här kan det inte vara utan att bli olyssningsbart. Gitarrerna tuggar och sliter som vilddjur, alltid med överrumplande anfallsstrategier, aldrig med sinande intensitet. Trummorna är tryckluftsborrar som gått i musikskola och grymtandet verkar ha inspirerats av rapens sätt att skapa rytmisk variation. Det är, enkelt uttryckt, ett sjuhelvetes ös i 28 minuter och sjuan i betyg kan vara för låg. "Indulge in self mutilation" har en ordentlig refräng, övrigt material tenderar att röras ihop i en tromb av rakbladsriff, omkringflygande kroppsdelar och Bret Easton Ellis-dyrkan, men det är också min enda invändning. Sa någon att VISCERAL BLEEDING suger?
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
