Virgin Black - Elegant and dying
Band: Virgin Black
Titel: Elegant and dying
År: 2003
Bolag: Massacre
Betyg: 5/10
Recensent: Magnus Gustafsson
Det är mörka tider i världen om man ska tro skivbolagen och floden av det som trycks in i genren goth metal. Jag har ärligt talat lite problem med den termen. För mig är goth snarare med band som The Cure, Joy Division, The Mission, Sisters Of Mercy och till viss del ett och annat synthband från 1980-talet. Blandningen mellan goth och metal måste ha uppstått i början av 90-talet då industriscenen blev riktigt stor. Sen har det rullat på. Formeln idag är ganska enkel. Ta en del mörk metal, lägg därtill två vokalister, en manlig med djup mörk röst och en vän kvinnlig stämma. Blanda detta med lite lack och läder så har du band som Beseech, Trail Of Tears och Theatre Of Tragedy.
Australiensiska Virgin Black tillhör dock en helt annan gren av gothen. Jag tror att deras fans snarare ser ut som kråsklädda vampyrer än hårda cyberpunkare. Bandet själva måste ha ett litet helvete att hålla sig ur den australiensiska solen för att behålla likblekheten. Här snackar vi rockopera av storslagna mått. I pressmaterialet påpekas det att låtarna på skivan sitter ihop för att skapa ett opus av bibliska dimensioner. Pretentiöst? Visst, men vad är det egentligen för fel på det? Den längsta låten på "Elegant and dying" är sjutton minuter lång! Smaka på den monolitiska biffen! Det är faktisk väldigt lite gitarrer under den 75 minuter långa resan ner i Dantes inferno. Till stora delar präglas musiken av smällfeta keybordmattor, cello och sång. Det kan bli lite tungrott i längden men å andra sidan är det rätt skönt att slippa massiva nedstämda gitarrer som lägger sig som en blöt filt över öronen. Och när de väl kommer, för de gör de, så blir effekten storslagen.
Men helhet blir tyvärr alltför kompakt. Virgin Black orkar inte riktigt ända fram när det kommer till kritan. "Elegant and dying" kollapsar delvis under sin egen tyngd vilket säger mig att låtarna inte är lika gediget byggda som de gotiska valv de försöker likna. Men ambition bör premieras och så även här. Gillar du körer som låter som hämtade från "Sagan om ringen" och texter om döden, kärleken och allt vad som hör dessa ämnen till i ett dystert tonläge och dessutom klär i huggtänder är detta skivan för dig.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
