Mattsson - Dream Child (5)
 | Band: Mattsson Titel: Dream Child År: 2008 Bolag: Lion Music Betyg: 5/10 Recensent: Sara Söderström |
Sedan Lars Eric Mattsson plockades upp med guran i högsta hugg någonstans i mitten av åttiotalet har musiken stått i centrum och ett otal band, skivsläpp och olika projekt har avlöst varandra i det intrikata virrvarr som multimusiker gärna snärjer in sig i. Förra MATTSSON-plattan "War" utkom för tre år sedan och nytt för denna gång är sångerskan Adrienn Antal som för sin stämma genom timslånga "Dream Child". Tyvärr måste jag säga att hon inte kan klassas som något drömbarn utan snarare är det svagaste kortet i given.
Men det börjar bra med ett fint intro, tydlig ljudbild och redan från start plockas många roliga instrument upp ur den aldrig sinande musiklådan. Plattans stomme utgörs av progressiva element med tillbörliga täta taktbyten, tempoväxlingar och tajmade småljud. Utöver detta har en mängd rejält ambitiösa svulstpartier mobiliserats och vi som är förtjusta i gitarrsolon får vårt lystmäte tillgodosett så det räcker och blir över. Så långt allting gott. Tyvärr uppstår en tydlig skevhet så fort vokalissan öppnar näbben. Hon har visserligen en god sångröst och sjunger korrekt, men fullständigt utan själ. Sången och musiken känns som två himlakroppar vilka kretsar kring varandra men som aldrig riktigt möts. Ett par gånger blir det rejält ansträngt och plågsamma balladen "See the Dreamer Behold" gör man bäst i att undvika helt, trots att Björn Lodin kommer in med rocksvängar halvvägs igenom och räddar det hela från fullständigt sånghaveri. Dessvärre tar trallet över sekunderna senare och låten blir outhärdlig av den anledningen istället. Bästa spåret är utan tvekan "Heaven and Hell Unite", av den enkla orsaken att den är helt instrumental med undantag för några körsättningar. Plötsligt visas hela spektrat av kreativ progressiv melodisk metal upp och man inser potentialen i musiken.
"Dream Child" är ett typexempel på en kreation där delarna är större än helheten. Trots att det är välkomponerat och skickligt utfört kan jag inte engageras av detta. Om bandet bara vågade lite mer skulle detta kunna bli hur bra som helst. Jag efterlyser bättre tryck i låtarna och önskar att man gett mer näring åt det pompösa embryot som ligger där och väntar. Som det är nu låter det mest som en räddhågsen radioanpassad NIGHTWISH-klon, fast utan opera. Jag drömmer mig bort och gäspar mig igenom en timmes vaggvisa.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
