Vol.3 (The Subliminal Verses)
Band: Slipknot
Titel: Vol.3 (The Subliminal Verses)
År: 2004
Bolag: Roadrunner Records
Betyg: 9/10
Recensent: Ronnie Schmidt
Jag skulle vilja ta orden i min mun ganska så omedelbart, men törs ej möta konstaterandet. Slipknot från Iowa är tillbaks. Bandet som synnerligen har delat hårdrocksvärlden i två läger och få grupper som med en sådan pulserande ådra av kreativitet och nyfikenhet har hånats/älskats så mycket de senaste åren. Stenkastningen beror troligtvis på ren okunnighet, bitterhet signerat mängder av märkliga individer som fortfarande tycker att Venom och Bathory är det mest magnifika som vandrat på denna jord. Slipknot är helt enkelt vår tids Kiss. Medans Kiss var snälla i tuff utstyrsel och sjöng om lyckad kärlek och nätter på stan så är Slipknot i fullständigt vansinnig utstyrsel riktigt förbannade och finner sin inspiration ganska väl förankrat i ångest och besvikelse. Medan Kiss skördade framgång under ett 70-80 tal där det åtminstone fanns vissa glädjeämnen så huserar Slipknot i ett nutida Amerika där det mesta går åt helvete. Förra skivan "Iowa" visade på en hårdare utveckling jämfört med debuten och efter att ha läst intervju på intervju med bandet och känt av deras fascination för t.ex. band som Dark Funeral så var jag helt övertygad om att den nya skivan skulle vara ett riktigt blästrat alster. Så är inte fallet. Monsterproducenten Rick Rubin har satt en stor prägel på "Vol.3" och byggt upp en betydligt större variation och tillgänglighet än tidigare där sensationen är just mångfalden och det uppenbara modet att våga gå sin egen väg. Här finns den direkta träffsäkerheten som i singelspåret "Duality", ett fullständigt hagel som i "Three Nil" eller smäktande ångesteposet "Vermillion pt.2" som låter som något 16 Horsepower skrev under en mörk vinterdag härom året. Slipknot gör det som så många andra fruktar nuförtiden, de vägrar fastna, de rör sig när andra står still och därför kommer de att göra många avtryck framöver i den hårdare rockvärlden. I det tillhörande texthäftet summerar de på den enda textraden tillhörande avslutningsspåret "Danger " Keep Away" ganska så väl vad jag försöker säga, "I won´t let you walk away without hearing what I have to say". Precis så är det".det här är nutiden och framtiden smitt med ett helt busslass av ångest och ilska. Må den aldrig överge dessa herrar.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
