Moonspell - Night Eternal (9)
 | Band: Moonspell Titel: Night Eternal År: 2008 Bolag: Steamhammer Betyg: 9/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Någonstans mellan helvetets huggande käftar och passionens bultande hjärta manifesterar sig den mörka romantikens fanbärare MOONSPELL med sitt nya verk "Night Eternal". De återvänder med paganistisk kraft och diabolisk precision när de på åttonde fullängdsinstallationen hyllar naturkrafter och kvinnan som människa och gudom, samtidigt som de förkastar de manligt kontrollerade religionerna och filosofierna som försummat moder jord och förpassat kvinnan till både den sinnliga och översinnliga världens periferi och således förminskat henne till en symbol för ondska, synd, svaghet och svek. Det är vredgat, mörkt och isande kallt samtidigt som det är innerligt, gripande och glödande varmt när portugiserna framför sina nio nya serenader (tio om du köper den limiterade utgåvan) som torde vara bland det starkaste gruppen presterat hittills i karriären.
Abstrakta element som majestätisk rymd, mörk känsla och mystikomhuldad stämning har alltid mer eller mindre varit närvarande i MOONSPELLs unika tonkonst, men mer påtagligt än på "Night Eternal" har det nog inte varit sedan bandets tidiga dagar. Man vill ledas att tro att MOONSPELL upplever någon form av nyrenässans med tanke på förra årets återinspelning av gamla demos och minialbumet "Under the Moonspell" (samlade under namnet "Under Satane") och nu en platta som soundmässigt i mångt och mycket kan härledas till smått klassiska "Wolfheart" (1995) och "Irreligious" (1996) - givetvis perfekt marinerat med vad de senaste skapelserna "The Antidote" (2003) och "Memorial" (2006) erbjöd.
Men viskande röst, ackompanjerad av hymniska apokalyptiska toner, inleder vokalisten Fernando Ribeiro öppningsspåret "At Tragic Heights" med att citera strofer ur Uppenbarelseboken innan ljudvallen av mörk metall slår emot lyssnaren. Här samverkar goth metal, black metal och ädel metal i klassisk MOONSPELL-tappning. Inte blir det mindre av den varan i det efterföljande titelspåret - fast här ännu intensivare och hårdare - ja, vi får oss till och med en omgång thrash-riff. Refrängen till "Night Eternal" är dessutom enormt storslagen och just stora refrängerna är signifikanta för många av numren; lyssna exempelvis på "Moon in Mercury", "Hers is the Twilight" och esoteriska "Dreamless (Lucifer and Lilith)" och bli trollbunden. Majoriteten av låtar är variationsrika där feta keyboardmattor, dubbeltramp och stenhårda riff trängs med mer känslosamma och återhållsamma tongångar. Mest avvikande på repertoaren är "Scorpion Flower" som är en renodlad gothdänga med endast ren sång och en refräng där Fernando ger sig in i duett med ex-THE GATHERING sångfågeln Anneke van Giersbergen. Resultatet är givetvis lysande.
"Night Eternal" är ett soniskt kollage över kraft, känsla, natur, mörker och mystik som lämnar ringa att klaga på. Lägg därtill ett sound som återuppväcker forna tiders känsla, ett sylvasst låtmaterial och en fet produktion och det är bara att konstatera att nya utgåvan omöjligt kan göra någon MOONSPELL-anhängare besviken.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
