Band: Jupiter Society Titel: First Contact/Last Warning År: 2008 Bolag: Fosfor Creation Betyg: 9/10
Recensent: Sara Söderström
Rymden: kall, hård och avlägsen. Låter som ett bra tema inom hårdrocken, eller hur? Visst har det serverats sci-fi i någon låt här och där, men av någon anledning har ämnet inte överexploaterats i samma utsträckning som fantasyn. JUPITER SOCIETY vågar sig däremot djärvt ut dit ingen människa varit förut (nästan) och släpper en episk konceptplatta med kosmiska takter rakt igenom. Vid spakarna på skeppet sitter Carl Westholm, som med ett förflutet i bland annat CANDLEMASS, drivande i CARPTREE och tillika keyboardist i KRUX har mycket bränsle till motorerna när han startar upp detta celesta projekt. Ombord på skutan finns bland annat kvalificerade rorsmän i form av Leif Edling och Mats Levén, men något nytt doom-album är det inte frågan om utan det levereras pretentiös symfonirock för hela slanten. I rymdform. På en timme avhandlas mystiska övergivna rymdskepp, utomjordiska bortföranden (men det låter inte HYPOCRISY, jag lovar), galaktiska strider, skärande ensamhet och tung livsfilosofi. Visst är det något med universum och dess ofattbara oändlighet som lockar till stora funderingar hos små jordbor? I skivans bästa låt, "Cold Rigid and Remote", kanaliseras idén om vad som egentligen kan kallas liv; en tanke som speglats i science fictiongenren genom årtiondena och som vi känner igen från exempelvis Mr Data eller en tleilaxisk ghola. Mats Levéns ångestladdade sång tillsammans med de tryckande takterna får det att krypa i skinnet av välbehag. Annars delas sånginsatsen broderligt med ett gäng andra vokalister och uppsättningen musiker varierar mellan låtarna. Inte helt oväntat känns arrangemangen rätt mycket CARPTREE, fast tyngre. Att stora delar av den ledande besättningen kommer från KRUX går inte heller att missta sig på, även om Levén inte fläskar på med rockrösten som han brukar utan istället låter det sköra och spröda komma till tals på ett alldeles ypperligt vis. Generellt är det toppfyllt med diverse ljud och körer i olika uppläggningar och dynamiken är slående och träffsäker. Tack och lov slipper vi vogonsk poesi då texterna är både vackra och lite kluriga. Dock kan jag, en smula besviket, konstaterar att det finns en kort förklaring till varje låt i texthäftet, men njutbara fraser som "long for salvation from cosmic conservation, eternal reflections hallucinate affection" får mitt inbitna rymdhjärta att vekna och förlåta det mesta. Är man inte såld på andra galaxer långt, långt borta har man ändå stor behållning av "First Contact/Last Warning" såtillvida man inte tycker ambitiös symfonisk rock är lika tilltalande som klingonsk gagh. Personligen var det länge sedan jag njöt så fullständigt av en platta, ju mer jag lyssnar på den desto mer upptäcker jag. Det är i princip fritt från slarvfel, varenda ton sitter där den ska och tajmingen är mästerlig. Hade det bara varit lite, lite tyngre hade den fått en klockren tia. Initialt kan skivan kännas svårtillgänglig och det krävs viss inlyssning för att greppa alla de läten, små melodier, pianoslingor, takter och annat som sedermera likt en smidig ljudväv mjukt lägger sig väl tillrätta i örongångarna. Vi snackar inte Lakritsshot som man blundar, sväljer och glömmer utan snarare en minst 18 år gammal, rökig Singel malt som kan kännas kärv till en början men som håller smaken länge och bara blir bättre och bättre med tiden!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
