Scent of Flesh - Valor in Hatred
Band: Scent of Flesh
Titel: Valor in Hatred
År: 2004
Bolag: Firebox Records
Betyg: 7/10
Recensent: Jonn Jeppsson
Finland som metalnation var länge (och är fortfarande i stor utsträckning) ett sorgligt land. STRATOVARIUS, NIGHTWISH, FINNTROLL med flera har jobbat hårt på att cementera min uppfattning av finsk hårdrock som glättig, poppig och enfaldig. Metal korsat med opera eller humppa må vara originellt, men är det lyssningsbart? I stället är det när finnarna sneglar på redan etablerade stilar som det blir intressant; det senaste året har det dykt upp en handfull bra combos som näppeligen är några pionjärer men ändå känns relevanta. TOTAL DEVASTATION får HYPOCRISY att framstå som onödigare än någonsin, SWALLOW THE SUNs höstruskiga doom är smått lysande och CALLISTOs variant av ISIS/CULT OF LUNA-ångest är bland det vackraste jag hört i år.
Statistiken förbättras ytterligare när kvalitetsbolaget Firebox - hemvist för både SWALLOW THE SUN och TOTAL DEVASTATION - släpper lös SCENT OF FLESHs förstlingsverk under parollen "Hate is in you - unleash it!". Liksom hos nämnda orkestrar hörs de musikaliska förebilderna på mils avstånd, ändå låter det aldrig som simpelt efterapande av något som andra redan gjort bättre. SCENT OF FLESH spelar Floridainfluerad death metal med DEICIDE (riffandet och låtstrukturerna) och CANNIBAL CORPSE (sången och rytmiken) som huvudsakliga riktmärken, vilket är ungefär lika nyskapande som lättmjölk.
Det hela piffas upp med lite mer skandinaviskt ljudande inslag, till exempel bisvärmsgitarrerna i "The Last Awakening" eller det melodiska inslaget i "Unleashed Be the Ungodly", men sådant har också gjorts förut om jag inte minns fel. Vad som i stället gör "Valor in Hatred" originell är kvaliteten. Kvintetten vet att variera sig och musiken kan nästan beskrivas som (flämt) oförutsägbar. Visserligen med dödsmetallmått mätt, SCENT OF FLESH är inte precis dödens svar på MR BUNGLE, men ändå.
Alltså: energiskt, omväxlande riffande. En del oväntade infall i gitarrarbetet. En bra balans mellan tyngd och hastighet. Likaså mellan melodi och brutalitet, det vill säga betydligt mer av det sistnämnda. En arg vokalist som visserligen inte hittar en enda sångmelodi, men däremot har en rytmkänsla som inte står Corpsegrinder långt efter. Ett tjusigt körarrangemang som meditativ avslutning. Eller, enkelt uttryckt: en triumf för Finland som metalnation.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
