Rammstein - Reise Reise
Band: Rammstein
Titel: Reise Reise
År: 2004
Bolag: Universal Records
Betyg: 7/10
Recensent: Mattias Nilsson
Igår gjorde jag något jag aldrig trodde jag skulle göra: jag köpte ett gymkort! Närå, oroa er inte, jag har inga planer på att bli någon biffo i crew cut med en bystig blondin vid min sida, jag vill bara må lite bättre. Min syn på gymsnubbar var innan detta lite samma som många har om Rammstein: En stenhård förpackning med lite vettigt innehåll. Igår blev jag glatt motbevisad, och jag hoppas detsamma kommer ske med de som klagar på Rammstein. Men en sak är säker: I framtiden kommer jag ta med egen musik till gymmet, för blir jag tvingad att lyssna på totalslaktningar av gamla åttiotalsrocklåtar i technostuk en gång till åker bänkpressen genom stereon, basta. Nej, jag vill ha tuff musik när jag pumpar metall, och vad passar då bättre än tysk metall? Rammstein som band behöver knappast någon längre beskrivning, ingen kan väl under de senaste åren missat benknäckardängor som Du hast, Rammstein och Sonne.
Hårt och taktfast, det är bandets motto, men på nya given har de minsann blandat korten lite mer än vanligt. Visst, singlarna Mein Teil och Amerika är typiska brottstycken, men här och var finns det spår av tenn snarare än adamantium. Artistisk frihet i all ära, men ibland undrar jag vad tusan de tänker på, när de spelat in en låt som Los, en bastard som mer påminner om Tom Waits psykoblues än vad bandet vanligtvis gör så bra. Den sticker ut och är bara irriterande ful utan att ge något tillbaka, lite som en finne på en steroidstinn muskelknutte. Men de kompenserar gott med min absoluta favorit på skivan: Keine Lust. Med ett superfett gitarrljud a'la Marilyn Mansons "The Beautiful People" och ett jäkla sväng kommer detta lätt övertyga de som tycker bandet är för insnöade i sin snäva estetik. De fortsätter att förvåna mig med Moskau, där de slänger in ett par näpna flickröster vilka starkt påminner om T.a.t.u., och blandningen fungerar faktiskt riktigt bra. I Stein Um Stein får vi däremot höra något som skär sig riktigt illa i mina öron. Låten i sig är en blytung ballad av klassiskt snitt, men i slutet gör de en höjning vilket gör att sångaren Till blir tvungen att vråla i med en röst som verkligen inte gör sig på skiva.
Över lag är detta en mer lättlyssnad skiva än de tidigare, men den kommer inte upp i samma jämna standard som föregångaren Mutter, vilket enligt mig inte har en dålig stund. Men visst är Reise Reise helt klart ett bra köp, inget snack om saken.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
