Evergrey - Architects of a new weave
  |
Band: Evergrey Recensent: Kim Vestergaard Nielsen - Metalized |
Mörker, melankoli och Evergreys dystra univers fyller högtalarna – och då är allt som det ska. Det här är göteborgarnas femtonde album, och den första tanken som slår mig är om det här bara är ännu en skiva i raden eller om en ny Evergrey-klassiker faktiskt är på väg. Svaret? Det här är ett fantastiskt album, så ordet klassiker håller jag gärna fast vid. Från första sekund råder det klass och stilren progmetal. Bandet spelar förbannat bra, produktionen är omsorgsfullt genomarbetad och alla instrument framträder knivskarpt. Första riktiga låten, “The Shadow Shelf”, är tung, melodisk och dyster, och det bådar gott för resten av albumet. Därefter följer titelspåret, som maler på med monoton men läcker kraft. Vansinnigt melodiskt och en riktig öronmask. Det är en låt som utan tvekan hamnar på min spellista för 2026. Nästa låt, “The World Is On Fire”, drar ner tempot något utan att tappa fart. Det är fortfarande storslaget och pompöst, och gitarristerna levererar solo efter solo. Ett fantastiskt nummer. “Heaven” kommer därefter och här skruvas tempot upp. Normalt sett gillar jag låtar med högre tempo, men just den här fångar mig inte riktigt på samma sätt som de tidigare spåren.
Bandet hittar dock snabbt tillbaka till rätt spår med “The Script”. Det här är prog av allra finaste sort. Jag var tvungen att spela låten en gång till bara för att få njuta av trumspelet och samspelet mellan musikerna. Därefter höjs tempot igen i “Leaving The Emptiness”, och den här gången fungerar det betydligt bättre för mig. Låten är långt ifrån dyster och gitarrsolot sitter som en smäck. Jag vet inte om det här närmar sig Evergreys bästa album, men det jag hör är både starkt och imponerande stabilt. Även efter fjorton tidigare album har de fortfarande formeln för den starka melodin utan att förlora sitt signaturljud eller sitt mörka uttryck. På “A Burning Flame” gästar Mikael Stanne från bland annat Dark Tranquillity med sång, och resultatet är storslaget och välskrivet. Albumet avslutas med “The Prophecy”, ännu ett fantastiskt spår och kanske rentav skivans bästa. Jag har blivit ordentligt underhållen av de här svenskarna som bara fortsätter att leverera. Och nu sätter jag på albumet igen – så bra är det.