Slamer - Nowhere Land (7)
 | Band: Slamer Titel: Nowhere Land År: 2006 Bolag: Frontiers Betyg: 7/10 Recensent: Tommy Silfvenius |
Mike Slamer är en brittisk gitarrist som många sextiotalister hört. Även om de kanske inte är medvetna om det. Han medverkade nämligen i CITY BOY. Ett band som var som allra störst ungefär när 70-talet övergick i 80-tal. Låtar som "5705" och "The Day the Earth Caught Fire" var stora succéer framför allt här i Skandinavien. Punken kom sen och slaktade hårdrocken, framför allt i Europa. Då flyttade Mike över sin bas till staterna och slog sig ihop med bland andra sångaren Steve Walsh som då nyss lämnat KANSAS. Det projektet kallades STREETS och släppte två plattor. Debuten var grymt bra och bjöd på melodiös AOR med en progressiv touch. Bland annat så återfinns ett av tidernas bästa intron på plattan. Nämligen det som inleder "Fire". Efter att KANSAS bestämt sig för att återbildas så började Mike jobba som studiomusiker och låtskrivare. Han har varit inblandad i skivor som "Dirty Rotten Filthy Stinking Rich" och "Cherry Pie" med WARRANT och kritikerrosade "Demons Down" med HOUSE OF LORDS. Han har också fungerat som producent emellanåt. Nyligen slog han åter sina påsar ihop med Billy Greer, bandkompis från STREETS, då de bildade SEVENTH KEY.
När det var dags för detta självbetitlade projekt så plockades sångaren Terry Brook in. Han anslöt med meriter från STRANGEWAYS och THE SIGN. Dessutom har han en riktigt bra soloplatta bakom sig.
Alla dessa referenser pekar givetvis åt ett och samma håll. Melodiös AOR med progressiv edge. En förlängning av det som började i CITY BOY och fortsatte i STREETS. Det är en bra produktion och klanderfritt musicerande. Och låtarna håller. Inga jättehittar kanske men en jämn och hög nivå. Sången är dessutom klockren. Bra lead och stora snygga körer.
En reflektion som jag gjort är att jag tycker att andra halvan av plattan är betydligt bättre än den första, men det är ju en smaksak. Kanske beror det på att plattan växer och att man lagom börjar njuta nånstans när man passerar mitten. Avslutaren "Superstar" tycker jag är plattans absoluta höjdpunkt. Ett tungt riff, en CITY BOY-doftande brygga och en stor refräng. Andra toppar är "Runaway", "Audio Illusion" och "Perfect Circle".
Rekommenderas!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
