Fairyland - The Fall of an Empire (8)
 | Band: Fairyland Titel: The Fall of an Empire År: 2006 Bolag: Napalm Records Betyg: 8/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Jag önskar att dessa fransmän hade haft samma budget som RHAPSODY OF FIRE när de klev in i studion för att föreviga "The Fall of an Empire". Hade denna episka kreation varit framförd tillsammans med äkta symfoniorkester vet bara gudarna hur mäktigt det hade kunnat bli. Nu ljuder å andra sidan den orkestrala underhållningen storslaget ändå och tillsammans med en knivskarp produktion och ypperliga musiker, utgör detta verk av en grandios studie i symfonisk, dramatisk, episk speed/power metal. För dig som aldrig får nog av tidigare nämnda italienare, DARK MOOR eller dylika gäng bör omgående införskaffa detta audiella fantasyäventyr.
Med "The Fall of an Empire" kan du glömma den typiska upplevelsen av vers-refräng-vers-refräng-struktur och istället förbereda dig på dryga timmen av spår uppbyggda av musikaliska scenerier med variation och växlingar som garanterat kräver din uppmärksamhet mer än en gång för att upplevas och uppskattas till fullo. Givetvis återfinns traditionella refränger (och bra sådana), men fransoserna har lyckats med bedriften att integrera dem så smidigt tillsammans med verser, bryggor och musikaliska passager att allt känns påfallande enhetligt och flödande. En annan intressant aspekt är den ständiga växelverkan mellan solosång och körsång vilket gör det hela ännu mera mastigt. Plattan är med andra ord en mäktig "tårtbit" som smakar utsökt, men som förmodligen framkallar illamående för dem som inte uppskattar pretentiösa skapelser. Är du inte inbiten symfoni/power metal-lyssnare är risken för en fanfar- och dubbeltrampmetal-överdos överhängande.
Alstret är ensemblens andra fullängdare och första på Napalm Records. Det österrikiska bolaget har i samma veva också valt att återutge bandets första stolthet "Of Wars in Osyriha" med Elisa C. Martín (Ex-DARK MOOR, DREAMAKER) bakom micken. Jag uppskattar förvisso nämnda kvinna som sångerska, men säga vad man vill - Max Leclercq - ansvarig för den vokala dimensionen på nya plattan passar bandet som handen i handsken och herrn har en riktigt vältrimmad och varierad röst. Dessutom har han hyfsad (notera att jag skrev hyfsad, inte bra) koll på den engelska fonetiken för att komma från ett sydeuropeiskt land. I tre spår (varav två torde göra exempelvis Enya och fröken Brightman gröna av avund att inte dessa låtar inhyses på något av deras alster) gästas kvintetten dessutom av en kvinnlig sånglärka med ljuv stämma som adderar ytterligare plus i kanten till plattan. Hon bjuder oss dock tyvärr på " håll i er nu " inte det klassiska felaktiga uttalet "Swååård", utan "Swööörd" och man blir bara sååååå trött. Kan det vara så svårt att lära sig att uttala ett så väl använt ord inom power metallkretsar som "Sword"? Nåväl, i övrigt är det inte mycket att gnälla på och inte heller finner jag någon anledning till att peka ut specifika spår på "The Fall of an Empire"; denna musikaliska resa som inleds med introt "Endgame" och avrundas med ljuva stycket "Look into Lost Years" är hur nöjsam som helst.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
