Crystal Eyes - Dead City Dreaming (7)
 | Band: Crystal Eyes Titel: Dead City Dreaming År: 2006 Bolag: Heavy Fidelity Betyg: 7/10 Recensent: Erik Arvidsson |
"och så kom det sig att Daniel Heiman (ex-LOST HORIZON, HEED) valde att lämna posten som vokalist efter bara en CRYSTAL EYES-platta ("Confessions of the Maker" 2005). Denne grymme sångare lade förvisso en ny kvalitativ dimension till Boråsbandets vokala del men med tanke på hur starkt förknippad hans röst är med LOST HORIZON var det svårt att inte dra undermedvetna paralleller till nämnda astral-krigare. Egentligen inte något fel med det, men när jag nu avnjuter "Dead City Dreaming" är jag faktisk glad att Heiman valde att lämna bandledaren Mikael Dahl och hans sällskap. Varför? Jo, han stavas Nico Adamsen. Denne dansk - tillika nyförvärvad sångare " har lyckats skänka CRYSTAL EYES en identitet starkare än någonsin. Hans kravmärkta och kraftfulla sång adderat med Dahls förmåga att skriva bra melodier har lett till att bandet i nuläget uppvisar en karaktär starkare än någonsin. Därmed är det bara att hålla tummarna att han inte väljer att hoppa av skutan lika kvickt som sin föregångare.
Kvalitetsmässigt ligger "Confessions of the Maker" och "Dead City Dreaming" nära varandra och i ärlighetens namn har jag svårt att avgöra vilken jag i slutänden skulle välja att plocka med mig till en öde ö. Soundmässigt är de också snarlika då de båda har mer fokus på mid-tempo och tyngd än tidigare alster. Något som leder till att nya skötebarnet - i likhet med föregångaren - bör kategoriseras som melodisk heavy metal och inget annat. Adamsens starka röst förstärker dessutom känslan av att det är heavy metal det handlar om, även om spår såsom "Dawn Dancer" mer går åt det typiska trall-power metal hållet. Majoriteten av låtarna ingjuter respekt med sina sköna riff och sin vältrimmade rytmik. Lägg där till de melodiska gitarrslingorna och de typiska sing-along refrängerna och du får vad som definierar CRYSTAL EYES sound idag.
Favoritspår har kommit att bli det feta titelspåret "Dead City Dreaming", oväntat starka "Temple of Immortal Shame" och avrundaren "The Halls of Valhalla". Den sistnämnda är enligt mig - som dyrkare av långa episka kreationer " ett av de bästa och mest variationsrika spåren bandet någonsin skapat. De dryga sju minuterna har det mesta; allt från lugna atmosfäriska passager, mäktiga områden, tunga delar och hårda partier till en variationsrik sånginsats. Övriga spår är också de fullt godkända även om det smugit sig in ett par dissidenter jag inte är helt överens med.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
