Mountain Of Power - Volume Five
 |
Band: Mountain Of Power Recensent: Dag Harrison |
Mountain Of Power framstår nästan som ett projekt vars strävan, likt polisens, är att i förlängningen avskaffa sig självt. Detta coverband är gitarristen och centralfiguren Janne Starks plattform för att ge uppmärksamhet åt tidigare förbisedda hårdrockskonstellationer. Företrädesvis då 70-talsband av det riffstarka, hårdsvängande slag om vilka denne veteran från Overdrive, Merryweather Stark med flera gjort sig känd för sin encyklopediska expertis.
Konceptet är inte utan sina fördelar. En uppsättning coverlåtar handplockade utifrån den principen är förstås utan vare sig måndagsexemplar eller klichéval. Åtminstone i teorin. I praktiken kan ”Volume Five” (gissa vilket Mountain Of Power-album i ordningen det är?) ifrågasättas för valen av öppnings- och finalnummer. Scorpions och Black Sabbath är knappast vad man skulle kalla tokobskyra, även om själva låtvalen – ”Dark lady/All night long” respektive ”Supertzar/Thrill of it all/Megalomania” – inte heller är de mest uppenbara.
Men det må vara hänt. Som helhetsupplevelse är ”Volume Five” ändå mer än positiv. Trots, eller snarare tack vare, Mountain Of Powers totala brist på ambition att omtolka originalverken. Den oinvigde en utmärkt introduktionskurs till orkestrar som Hydra, Striker, Axis och Demian (som i detta fall inte har förnamnet Lars). Den eventuellt invigde får höggradigt kärleks- och omsorgsfulla nyinspelningar att imponeras av, inte minst då ifråga om det rödglödgat känslostarka gitarrarbetet. En låt som ”Wicked truth” av Totty (ja, detta Oklahoma-band hette verkligen så) lär ha kvalat in mer för att Stark lockats av prospektet att replikera roliga solon i udda taktarter än för några anmärkningsvärda kvaliteter i övrigt. Men det är också det närmaste en plump i protokollet man hittar på hela skivan.
Undertecknads personliga favoriter är i skrivande stund ”Harbinger” av White Wing (ett pompband från South Dakota) och i synnerhet ”Rock it to the stars/Boxful of love” av Driver (den kanadensiska trion, inte hair metal-gänget med Rob Rock). Ännu ett par relativt välkända förlageleverantörer i form av Angel och Humble Pie känns mer som en vänlig gest åt publiken än ett urvattnande av konceptet. Och mot valet av sångare som, bland andra, Matti Alfonzetti (Skintrade, ex-Jagged Edge), Frederik Nordh (Atomic Love Reactor) och amerikanen Jimmy Kunes (Cactus) finns naturligtvis ingenting som helst att invända.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
