Axel Rudi Pell - Mystica (8)
 | Band: Axel Rudi Pell Titel: Mystica År: 2006 Bolag: SPV Records Betyg: 8/10 Recensent: Peter Lindgren |
Jag blir så himla glad när jag hör "Mystica". Äntligen är Axel Rudi Pell på rätt spår igen. Allt sedan det fantastiska mästerverket "Oceans of Time" (1998) har formkurvan sakta men säkert pekat nedåt, men "Mystica" är inget annat än ett styrkebesked. Främsta anledningen till att det låter bättre än på länge är att Pell fått upp tempot i låtarna igen. "Shadow Zone" (2002) och "Kings & Queens" (2004) var absolut inte dåliga, men tempot var ofta lite för såsigt för att åtminstone jag skulle kunna hålla intresset uppe skivorna igenom. Även om "The Masquerade Ball" (2000) också var väldigt bra är "Mystica" det bästa Pell släppt sedan nämnda "Oceans of Time".
I mångt och mycket låter Axel Rudi Pell på "Mystica" precis som han gjort de senaste 10-12 åren, så den som har hört Pell förut vet ungefär vad som väntar. Det handlar som vanligt om lättlyssnad och melodiös hårdrock/metal. Inget nyskapande alls, men det struntar jag blankt i när låtarna är så här bra. Skivan inleds på sedvanligt Pellvis (haha, pelvis=bäckenben") med en upptempolåt, "Fly to the Moon", som tillsammans med "Losing the Game" står för farten på skivan. Annars är det mycket midtempo, där det tunga och episka titelspåret lyser starkast. Allra bäst är nog annars den avslutande tiominutaren "The Curse of the Damned" som är en angenäm resa med sina växlingar i både tempo och stämning. I övrigt hittar vi en ballad, en instrumentalare och någon lite rockigare låt. En tämligen varierad historia, men ändå någorlunda jämnstarkt.
Till sist så är det ju bara så att det är omöjligt att skriva om Axel Rudi Pell utan att nämna hans eminente sångare Johnny Gioeli. Alltså, fy fan vilken röst den mannen har! En av mina favoritsångare, helt klart.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
