The Tangent - A Place in the Queue (9)
 | Band: The Tangent Titel: A Place in the Queue År: 2006 Bolag: Inside Out Betyg: 9/10 Recensent: Anders Jacobsson |
Grattis till alla er som saknar forna tiders glansdagar med tongångarna från Canterburyscenen och engelsk konst och progrock som KING CRIMSON, EMERSON, LAKE AND PALMER. Nu är svensk-brittiska THE TANGENTs tredje studioplatta här, "A Place in the Queue". Sångaren, klaviaturspelaren och bandets frontman Andy Tillison låter t.o.m. som Greg Lake i ovannämnda konstellationer; något som i alla fall gör mig glad i avsaknaden av nytt ståndaktigt stoff från progscenens kanske vackraste stämma.
"A Place in the Queue" har nästan allt som en superb retro progplatta ska ha, och det finns minsann inte mycket att anmärka på om man valt att ta musiken för vad den är. Sofistikerat och samtidigt flummigt, briljant men ändå med fötterna på Jorden. Här tillåts vi att offra vår ängslan för pretentiösa skaplynnen och frodas i denna ändlöst musikaliska lustgård. Det är precis så jag känner när jag följer de smäckra tongångarna i det 20 minuter långa öppningsspåret "In Ernest". Det här är verkligen som en ingivelse-fotostat mellan Keith Emerson och Robert Fripp. Ibland hör jag lite av Canterbury-charmen från band som CARAVAN, HATFIELD AND THE NORTH och mer eller mindre glömda THE WILDE FLOWERS. Skillnaderna mellan band jag nämnt i den här recensionen och dessa noviser är att THE TANGENT kanske har tagit hela progbiten något längre genom experiment med olika ljud. När musiker bestämt sig för att retro är deras grej så är ibland förmågan att överdramatisera rekvisitan, men här funkar i stort sett allt. Trots denna övertydliga förfining dominerar ändå det karaktäristiska inom den historiska engelska progscenen. Det är det som plattan genomsyras av och även det som gör den så otroligt nyanserad och uttrycksfull.
Det finns alltid en risk med sådana här plattor och det är att man ytterst sällan kommer från den obligatoriska tenorsaxen. Men vad spelar det för roll när den ändå allt som oftast håller sig borta? Sax i rätt dos och på rätt sätt kan vara lite charmigt ibland. Kan man ens tänka sig KING CRIMSONs partyhit "21st Century Schizoidman" utan sax? Skulle inte tro det va.
Jag ber er nu öppna era sinnen inför denna fullständigt lysande platta. "A Place in the Queue" är en briljant utgåva. Kanske kommer ni att hysa stark motvilja mot den för THE TANGENTs musik är inte för alla, men den är onekligen värd kvalificeringsprovet.
Progåret 2006 har hittills varit oerhört praktfullt med PROTO-KAWs "The Wait of Glory", MIND'S EYEs "Walking on H2O" och sist men inte minst detta utsökta mästerstycke.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
