Beyond Fear - Beyond Fear (7)
 | Band: Beyond Fear Titel: Beyond Fear År: 2006 Bolag: Steamhammer Betyg: 7/10 Recensent: Björn Larsson |
Jag tillhör den skara besvikna rockers som besökte årets (eller årtiondets?) största metalfiasko när ANTHRAX besökte Göteborg. För er som inte känner till detaljerna så lade Trädgårns elanläggning av, två minuter in i öppningsnumret "Among the Living". Elfelet kunde inte åtgärdas och spelningen fick ställas in på plats. Jag behöver knappast nämna hur oerhört besvikna jag och mina vänner var under vår dryga tre och en halv timmes resa hem till Karlstad mitt i natten (i snöoväder). Den enda tröst vi hade var att BEYOND FEAR gjorde en närmast felfri spelning innan världens bästa thrash metal-band.
Tim "Ripper" Owens (ICED EARTH, ex-JUDAS PRIEST) pipa var helt överjävligt träffsäker under giget och jag flinade lite för mig själv när jag tänkte på hur Rob Halford lät under JUDAS PRIESTs spelning i Karlstad för ett år sedan.
De toner som Halford kraxade fram med hela kroppen klarar Tim Owens av utan att se det minsta ansträngd ut. Då kan man fråga sig hur kräsna vi metalfans egentligen är då vi föredrar en slutkörd frontman bara för att det kallas "originaluppsättning" framför en musikalisk perfektion.
Jag ska dock inte hyckla. Jag tillhörde de som brast ut i lyckoskrik då det blev officiellt med en återförening, men Owens framförande på Trädgårn fick min efterklokhet att skjuda.
BEYOND FEARs debut är självbetitlad och består av 12 heavy metal-tracks. Precis som jag och redaktör Engström ordade om så är det förbannat uppfriskande att höra heavy metal av rang igen. Man är inte direkt bortskämd med heavy metal-skivor som inte doftar av powerinslag eller som inte lider av svaga punkter som skitnödiga sångare eller tragiskt trötta riff.
Till att börja med kan jag säga att öppningslåten "Scream Machine" garanterat är årets bästa hårdrockslåt. Om någon övertygar mig om något annat under årets lopp ska jag offra min vänstra pungkula till Buddha. Låten kan endast beskrivas som 2006 års svar på "Painkiller" och nåde den som inte per automatik ruskar lugg under refrängens övertygande attack.
Det finns dock fler masterpieces of steel på den här skivan. Snustunga "Save Me", midtemposlaktaren "Coming at you" och stålsmältaren "Words of Wisdom" övertygar alla tvivlare.
Skivan har dock ett problem. Den är inte helt jämn och innehåller några spår som drar ner helheten något. "And... you will die" är en ganska monoton historia som inte direkt leder någon vart och balladen "Dreams Come True" är faktiskt riktigt tråkig och tummen närmar sig forwardknappen om det inte vore för den på sin höjd hyggliga refrängen.
Ibland kan även textmaterialet kännas lite väl klyschigt med onödiga nödrim och klischéaktiga personbeskrivningar. Men vafan, det är ju heavy metal vi snackar om. Djupa texter är för nördar som varken klär sig i kedjor eller pratar i ofrivillig falsett eftersom nitsuspen stramar å det grövsta.
Eftersom dessa ojämna moment är en klar minoritet av plattan så blir betyget VG.
Dock tycker jag att alla ska ta på sig sitt personliga och skicka en Tom & Jerry-påse till herr Tipton som någon sorts tröst för att dom ditchat hårdrocksvärldens just nu kraftigaste stämband.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
