Darkthrone - The Cult Is Alive (9)
 | Band: Darkthrone Titel: The Cult Is Alive År: 2006 Bolag: Peaceville Betyg: 9/10 Recensent: Björn Larsson |
Jag har alltid haft en smärre skräck inför en framtida DARKTHRONE-recension. Nu är tiden inne då "The Cult Is Alive" trillat ned i brevinkastet och skräcken är så gott som bortblåst. Varför? Det är mycket enkelt. DARKTHRONE har alltid varit och kommer att förbli ett av mina favoritband inom genren black metal. Deras ovilja att hoppa på trender och tillmötesgå scenen med en vackrare ljudbild har alltid varit ett tecken på 100% integritet.
Hur skulle man någonsin våga såga ett sådant band? Hur skulle man kunna skriva ned en platta innehållande äktheten själv? Jag skulle göra det på grund av min egen integritet, men jag skulle förmodligen kissa blod i några veckor och käka pensionärshår för att bestraffa mig själv för mitt illdåd. Vilken förbannad tur då att "The Cult Is Alive" är skitbra!
För er som har någon som helst koll på Norges grövsta fullkornslimpa vet att "The Cult Is Alive" ska innebära en förändring. En pressrelease på bandets återupplivade hemsida proklamerade detta och menade att det "nya" (skitstora citationstecken!) soundet skulle vara "Black metal" eller "Evil rock" och att benämningen på musiken skulle vara irrelevant.
Men den här skivan är i sig inte irrelevant. Jag har troget följt bandets utveckling och visst har jag i och med de senare släppen "Hate Them" och "Sardonic Wrath" undrat hur mycket krut som egentligen återstår i bandet. Skivorna har mer än väl fungerat men alla skivor har framstått som svansånger då ytterligare upprepningar skulle kännts något överflödiga.
"The Cult Is Alive" har kvar rötterna från vad DARKTHRONE alltid inneburit. Det är lo-fi -black metal med en primitiv kärna. Den här gången har man dock färgat sin traditionella produktion med punkdoftande takter och en rock 'n' roll-attityd som snarare kastar bandet tillbaks i tiden än att modernisera det.
Öppningsspåret "The Cult of Goliath" är en fartfylld dänga med harmonier som känns igen sen förr, men med ett rocksväng som även genomsyrar resten av låtmaterialet. Singeln "Too Old Too Cold" kan beskrivas på samma sätt och är en rådiss mot alla kollegor som förvanskar det mörka arvet från 80-talet. "Graveyard Slut" är ännu en primitiv rökare där Fenriz tar ordet med en nästan humoristiskt oslipad stämma och framförs på ett arrogant och kaxigt sätt.
Det finns en röd tråd genom hela skivan och den musikaliska kemin mellan Fenriz och Nocturno Culto känns lekfull och energisk.
Bandet som man tidigare inte velat se någon förändring i har gått in på ett nytt spår och skiter fullständigt i vad du och jag tycker om det. Vissa kommer garanterat att avfärda den här plattan, vissa kommer att förvirras av den och vissa kommer att älska den. Jag tillhör den senare skaran och menar att the cult is very much alive.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
